Psykiska sjukdomar och allt därtill

[Two stroke man]

Jo det finns fortfarande många som är livrädda för psykiskt sjuka oavsett om det är depressioner eller personlighetsstörda. Myten att psykiskt sjuka är farliga är riktigt svår att ta död på, dels genom media och filmer eftersom det är ett säljande koncept och dels för det fortfarande finns mycket okunskap hos befolkningen på området.

Du verkar inte vilja fatta. Det räcker att några få procent i gruppen är latenta bomber så har det skapat incitament för mig att behandla hela gruppen som ett bombhot eftersom jag inte vet vilka som är säkra respektive riskabla.

 

[Harmon Rabb]

Tja, jag vet ju inte om de jag möter har diagnos eller inte. Jag räknar nog även in dom du nu nämner till psyksjuka.

Man kan inte bemöta alla lika, de som jag bedömer riskabla håller jag automatiskt större säkerhetszon till och jag blir automatiskt mer observant på deras reaktioner. Och jag väljer gärna att avlägsna mig. I mötet med misstänkta psykfall så ökar oftast risken i risk-rewardläget samtidigt som rewarden oftast minskar så jag har därmed incitament att gå vidare.

Håller med.

Stöter man på någon psykiskt sjuk eller drog/alkohol påverkad person ute på gatan som beter sig hotfullt eller uppenbart verkar någon form av beteendestörning drar man sig undan per automatik. Innan man hinner fundera särskilt mycket på det ser man till att vara på behörigt avstånd med alla sinnen skärpta.

Det går inte att förvänta sig att man ska kunna bemöta alla lika. Jag tror inte ens att en som arbetar med psykiskt sjuka eller drog/alkohol beroende personer dagligen bemöter dem som vem som helst om de stöter på en slumpvis person på gatan där de inte har koll. I ren självbevarelsedrift drar de sig undan precis som vilken annan person som helst. Det krävs inte mycket för att trigga en allvarligt psykiskt sjuk person. En blick eller att man tilltalar personen på ett sätt som missuppfattas av personen i fråga och det är klippt.

Den här äldre kvinnan har jag i färsk åtanke:

http://hd.se/helsingborg/2012/04/11/psykiatrisk-vard-for-overfallet-pa/

 

[Skrotnisse]

Jo det finns fortfarande många som är livrädda för psykiskt sjuka oavsett om det är depressioner eller personlighetsstörda. Myten att psykiskt sjuka är farliga är riktigt svår att ta död på, dels genom media och filmer eftersom det är ett säljande koncept och dels för det fortfarande finns mycket okunskap hos befolkningen på området.

Dels för att en stor del är farliga.

 

[Skäggot]

Dels för att en stor del är farliga.

För sig själva.

 

[Crash rider]

Vart går gränsen för att vara psykisk sjuk???

Det finns troligtvis många personer i erat umgänge som har en diagnos men troligtvis inte vågar berätta det pga erat fördomsfulla sätt/snack etc.

Med rätt medicinering/behandling så kan en psykisk sjuk person fungera helt normalt i ett samhälle.

ADHD behandlas med amfetaminliknande preparat som ex. concerta.

Bipolär sjukdom eller Manodepressiv som det kallas behandlas med lithium.

Men visst blir man lite fundersam när intagna patienter slussas rakt ut från sluten psyk till nåt gruppboende

folk som har diagnoser är ju rädda för att berätta det för sina anhöriga/vänner just för att de ska bli bemötta som idioter.

innan man började använda lithium -50-60talet som funkade det gott med alkohol för att dämpa depressionerna.

Winston Churchill var bipolär och stordrickare under 2.a världskriget och han såg ju inte folk ner på.

Charles Darwin är en annan bipolär kille,

Einstein hade Asbergers syndrom.

Vad är den röda tråden mellan dessa då? jo en jävla vilja och kreativitet att skapa saker! men folk som har en bipolär sjukdom har rejäla depressioner mellan manierna vilket dämpas med lithium etc. det finns bipolära som måste äta flera sorters medicin för att må bra!

"Skrotnisse" påstår att en stor del är farliga... om du visste om det stora antal personer som har en diagnos = psykisk sjuk så skulle du nog tona ner det till en extremt liten del är farliga!

Vården medicinerar sönder folk speciellt på rättspsyk vilket gör folk labila!

Nej nu är klockan snart 10:00 så nu ska jag dricka en kopp te och ta mina 3x42mg lithium för jag är ju bipolär!

mvh

 

[Starstriker]

Vet man om ifall man är sjuk i huve?

Haha, bra fråga

 

[Starstriker]

Allt som folk inte begriper är väl skrämmande. Det var ju inte länge sedan en depression var väldigt exotisk och klassades som en grav psykisk sjukdom. I takt med att fler och fler får sjukdomar som depression, panikångest, ätstörningar etc så ökar folks medvetande om dessa..

Medvetandet ökar, men blir vi inte också sjukare än förr?
För 20 år sedan fanns tex inget som hette utbrändhet. Nu är var och varannan människa utbränd.
Jag tror nog att i takt med att medvetandet ökar så är folk plötsligt allergiska mot allt (istället för snoriga), utbrända (istället för trötta periodvis) etc etc.

Rätt/fel?

 

[Skäggot]

Medvetandet ökar, men blir vi inte också sjukare än förr?
För 20 år sedan fanns tex inget som hette utbrändhet. Nu är var och varannan människa utbränd.
Jag tror nog att i takt med att medvetandet ökar så är folk plötsligt allergiska mot allt (istället för snoriga), utbrända (istället för trötta periodvis) etc etc.

Rätt/fel?

Tror folk har lite bättre förstånd att inse att dom inte är friska nuförtiden.

Sen finns det som vanligt ett gäng som rider på vågen av omsorg.

 

[Starstriker]

Tror folk har lite bättre förstånd att inse att dom inte är friska nuförtiden.

Sen finns det som vanligt ett gäng som rider på vågen av omsorg.

Har vi inte bara blivit lite vekare? Lägre tröskel till sjukdom alltså.

 

[Skäggot]

Har vi inte bara blivit lite vekare? Lägre tröskel till sjukdom alltså.

Nej det tror jag inte, iaf. ine om man ser till befolkningen som stort.

Skillnaden ligger nog i att folk tidigare teg eller tog till flaskan, då med familjen som förlorare.

Sen hjälper det ju till att erkänna sig sjuk, om grannen eller killen på jobbet lider av liknande åkommor.

 

[Two stroke man]

Har vi inte bara blivit lite vekare? Lägre tröskel till sjukdom alltså.

Ja, och idag ställs det diagnoser till höger och vänster. Diagnoser som inte ens fanns för 30 år sedan.

Men det är nog också så att folk blir sjukare idag när alla lever allt mindre harmoniskt.

 

[Harmon Rabb]

Medvetandet ökar, men blir vi inte också sjukare än förr?
För 20 år sedan fanns tex inget som hette utbrändhet. Nu är var och varannan människa utbränd.
Jag tror nog att i takt med att medvetandet ökar så är folk plötsligt allergiska mot allt (istället för snoriga), utbrända (istället för trötta periodvis) etc etc.

Rätt/fel?

I nästan varenda artikel man sett om psykisk ohälsa står det att den ökar bland befolkningen. I synnerhet bland yngre vilket är oroväckande. Fast jag tror inte livet var så enkelt förr i tiden när det inte fanns något skyddsnät att tala och man var helt utelämnad till sitt eget öde. Det är lätt att idealisera hur enkelt livet var förr och hur svårt det är nu. Ens egen horisont sträcker sig ju bara att tiotal år tillbaka. Ens föräldrar något längre. Jag tror inte man sjukare idag än förr. Man har nog bara gjort en precisare indelning där man hittat på fler namn på olika typer av tillstånd av psykisk ohälsa.

En psykisk sjuk person förr i tiden var nog sedd som en kommen ur en mycket fattig underklass. Det är inte säkert att man satt någon prognos i huvudtaget. Det var väl fattighus och kloster av olika slag som tog hand om samhällets utstötta och utsatta. Psykiatri vården under slutet av 1800 och fram till 1950- talet och kanske ännu längre var ju inget man kan vara stolt över idag. Personen som tog fram Lobotomi fick Nobel pris 1949. Svårt att föreställa sig det idag. Tänker ofta på filmen Gökboet med Jack Nicholson när jag tänker på lobotomi. Här om kvällen gick filmen Changeling på tv. Kvinnan filmen handlar om låstes in på ett mentalsjukhus och var inte den enda som hamnat där på felaktiga grunder. Mentalsjukhus på vissa håll och kanter används än idag för att spärra in obekväma personer för statsmakten i fråga.

Det kanske ändå är bra att det finns en tröskel för att få folk inspärrade.

 

[none]

Tja, jag vet ju inte om de jag möter har diagnos eller inte. Jag räknar nog även in dom du nu nämner till psyksjuka.

Man kan inte bemöta alla lika, de som jag bedömer riskabla håller jag automatiskt större säkerhetszon till och jag blir automatiskt mer observant på deras reaktioner. Och jag väljer gärna att avlägsna mig. I mötet med misstänkta psykfall så ökar oftast risken i risk-rewardläget samtidigt som rewarden oftast minskar så jag har därmed incitament att gå vidare.

Bemötandet jag ger utgår ifrån samma grundvärderingar sen förändrades det naturligt efter hur personen agerar. Du kan inte göra en bedömning av ditt bemötande av en person innan du har träffat den, det kommer då te sig som ett väldigt konstigt möte.
Det är skillnad på bemötande och riskbedömning, bemötandet för mig betyder hur jag pratar och lyssnar på en person medan riskbedömning inkluderar avstånd osv. men det är ju samma sak överallt, särskilt på krogen.

Som privatperson kan jag inte påstå att jag pratar med okända människor särskilt ofta på tex. stan, men vi är alla olika. Vi pratar ut ifrån olika perspektiv men jag förstår hur du menar.

Du verkar inte vilja fatta. Det räcker att några få procent i gruppen är latenta bomber så har det skapat incitament för mig att behandla hela gruppen som ett bombhot eftersom jag inte vet vilka som är säkra respektive riskabla.

Vilket skönt icke individ anpassat synsätt, vad enkelt det hade varit att döma personer på förhand hela tiden. Alla som kör sporthoj är idioter, om dom inte kör ihjäl sig dIreCkT!
Men du är alltså beredd att ändra åsikt om en bomb(person) efter du har träffat den?

 

[Two stroke man]

Vilket skönt icke individ anpassat synsätt, vad enkelt det hade varit att döma personer på förhand hela tiden. Alla som kör sporthoj är idioter, om dom inte kör ihjäl sig dIreCkT!
Men du är alltså beredd att ändra åsikt om en bomb(person) efter du har träffat den?

Klart man är beredd att ändra uppfattning men om jag hamnar vid samma bord som någon med en hellsangels-skinnväst så undviker jag direkt vissa skämt som skulle kunna tänkas reta upp någon. Att jag sedan faktiskt känner andra med liknande skinnvästar och som jag inte behandlar likadant är en helt annan sak.

När du blivit lite erfarnare och fått äta några knogmackor så kanske du inser att jag har en poäng.

En psykfall är och bör behandlas som en latent bomb tills motsatsen bevisats.
Övriga slumpmässiga individer kan behandlas efter något slags genomsnitt.

Jag jobbar ibland med försäljning och beroende på vad för en individ jag har framför mig så väljer jag vilka skämt jag drar. Vissa skämt går inte alls hem hos fel personer. Visst finns risken att jag skulle missbedöma och dra fel skämt för fel individ men underligt nog har det nog aldrig hänt vad jag kan minnas.
När jag säljer så är väl risken främst bara att personen ska dra. Men är man istället på krogen så riskerar man att få boxas om man agerar fel.

Sen inser man ju allt eftersom mer om en person när man umgås och anpassar sig.

Men visst, jag betraktar alla okända på sporthoj som idiotiska MC-konsumenter till att börja med och sedan anpassar jag mig allt eftersom till hur dom egentligen är när jag lär känna dom, vare sig dom är vettigare eller dummare.

 

[none]

Klart man är beredd att ändra uppfattning men om jag hamnar vid samma bord som någon med en hellsangels-skinnväst så undviker jag direkt vissa skämt som skulle kunna tänkas reta upp någon. Att jag sedan faktiskt känner andra med liknande skinnvästar och som jag inte behandlar likadant är en helt annan sak.

När du blivit lite erfarnare och fått äta några knogmackor så kanske du inser att jag har en poäng.

En psykfall är och bör behandlas som en latent bomb tills motsatsen bevisats.
Övriga slumpmässiga individer kan behandlas efter något slags genomsnitt.

Jag jobbar ibland med försäljning och beroende på vad för en individ jag har framför mig så väljer jag vilka skämt jag drar. Vissa skämt går inte alls hem hos fel personer. Visst finns risken att jag skulle missbedöma och dra fel skämt för fel individ men underligt nog har det nog aldrig hänt vad jag kan minnas.
När jag säljer så är väl risken främst bara att personen ska dra. Men är man istället på krogen så riskerar man att få boxas om man agerar fel.

Sen inser man ju allt eftersom mer om en person när man umgås och anpassar sig.

Men visst, jag betraktar alla okända på sporthoj som idiotiska MC-konsumenter till att börja med och sedan anpassar jag mig allt eftersom till hur dom egentligen är när jag lär känna dom, vare sig dom är vettigare eller dummare.

Det jag vänder mig mot i ditt resonemang är att du föraktar/dömer folk på förhand, tills du har mött dom. Det innebär enligt min tolkning att du anser det legitimt med dina fördomar tills motsatsen är bevisad, vilket är oerhört bekvämt synsätt men inte speciellt utvecklande.
Om du då inte träffar en viss grupp människor blir dina åsikter legitima väldigt länge, vilket jag tycker synd eftersom det finns mycket kunskap på området.

När du menar psykfall antar jag att du menar alla psykiskt sjuka, men det är för generellt att betrakta alla sjukdomar som levande bomber. Jag hade önskat att du hade lust att läsa på skillnader mellan de olika sjukdomarna men det är givetvis helt upp till dig.

Varför kan du inte gå in med en betydligt mer accepterande inställning till nya personer, oavsett grupp?
Jag undrar bara vad du har att förlora på att inte döma personer på förhand och istället behandla dom utifrån vilka de faktiskt är, psykiskt sjuk eller inte.

 

[Two stroke man]

Det jag vänder mig mot i ditt resonemang är att du föraktar/dömer folk på förhand, tills du har mött dom. Det innebär enligt min tolkning att du anser det legitimt med dina fördomar tills motsatsen är bevisad, vilket är oerhört bekvämt synsätt men inte speciellt utvecklande.

Jag varken föraktar eller dömer någon. Bekvämt? Jämfört med vad? Att åka på stryk av hells angels för att man är lika frispråkig med dom som med sina närmaste vänner? Att få en smocka från ett psykfall som inte tog dig rätt?

Jag undrar hur du bemöter nya individer om du nu har en så utvecklande stil? Jag skulle mer än gärna vilja lära mig för jag möter många människor och det vore verkligen en nyttig kunskap.

Om du då inte träffar en viss grupp människor blir dina åsikter legitima väldigt länge, vilket jag tycker synd eftersom det finns mycket kunskap på området.

Förstår inte vad du menar? Det är ju just för att jag möter många människor jag måste agera smidigt och även därför jag lärt mig det.

När du menar psykfall antar jag att du menar alla psykiskt sjuka, men det är för generellt att betrakta alla sjukdomar som levande bomber. Jag hade önskat att du hade lust att läsa på skillnader mellan de olika sjukdomarna men det är givetvis helt upp till dig.

Läs vad jag skrev tidigare. Med psykfall menar jag personer jag möter som har ett agerande utanför det normala sociala spelet. Det kan vara personer helt utan diagnos eller vad du vill. Om jag inte känner dom och än mindre vet vad dom har för diagnos och personlighet så iaktar jag försiktighet.
Jag tror du läst lite för mycket böcker och träffat för få människor. Gå ut i verkligheten, sök jobb i en butik. Eller nåt annat där du möter människor så kanske du lär dig att man måste behandla människor olika för att få en utvecklande dialog.

Varför kan du inte gå in med en betydligt mer accepterande inställning till nya personer, oavsett grupp?
Jag undrar bara vad du har att förlora på att inte döma personer på förhand och istället behandla dom utifrån vilka de faktiskt är, psykiskt sjuk eller inte.

Jag tycker du har ganska mycket fördomar. Varför tror du att jag inte accepterar nya personer bara för att jag bemöter dem olika? Varför tror du att jag ger någon mindre värde bara för att jag iaktar försiktighet?
Jag drar inte samma skämt till en pensionär som till ett 10-årigt barn men jag värderar ingen av dem lägre än den andre.

Du har väldigt mycket fördomar, särskilt för att vara en person som vädjar till andra att minska sina fördomar.

 

[none]

Jag varken föraktar eller dömer någon. Bekvämt? Jämfört med vad? Att åka på stryk av hells angels för att man är lika frispråkig med dom som med sina närmaste vänner? Att få en smocka från ett psykfall som inte tog dig rätt?

Jag undrar hur du bemöter nya individer om du nu har en så utvecklande stil? Jag skulle mer än gärna vilja lära mig för jag möter många människor och det vore verkligen en nyttig kunskap.

Förstår inte vad du menar? Det är ju just för att jag möter många människor jag måste agera smidigt och även därför jag lärt mig det.

Läs vad jag skrev tidigare. Med psykfall menar jag personer jag möter som har ett agerande utanför det normala sociala spelet. Det kan vara personer helt utan diagnos eller vad du vill. Om jag inte känner dom och än mindre vet vad dom har för diagnos och personlighet så iaktar jag försiktighet.
Jag tror du läst lite för mycket böcker och träffat för få människor. Gå ut i verkligheten, sök jobb i en butik. Eller nåt annat där du möter människor så kanske du lär dig att man måste behandla människor olika för att få en utvecklande dialog.

Jag tycker du har ganska mycket fördomar. Varför tror du att jag inte accepterar nya personer bara för att jag bemöter dem olika? Varför tror du att jag ger någon mindre värde bara för att jag iaktar försiktighet?
Jag drar inte samma skämt till en pensionär som till ett 10-årigt barn men jag värderar ingen av dem lägre än den andre.

Du har väldigt mycket fördomar, särskilt för att vara en person som vädjar till andra att minska sina fördomar.

Jag ska försöka vara ännu tydligare vad jag menar så kanske du förstår hur jag ser på saken.

Att du anpassar dig efter rådande social situation finns det givetvis inget att anmärka på, men det är inte heller det vi diskuterar.
Det är bekvämt att döma människor innan du har träffat dom, att dela in människor i grupper och fack där det inte finns några grå zoner. Du blandar ihop äpplen med päron, det här handlar om hur du ser på "psykfall" och inte hur du för dig i ett socialt möte.

Att du dömer folk innan du har träffat "den typen" har inget att göra med varken smidighet, affärer eller ditt sociala spel.
Vi diskuterar hur du ser på en viss grupp människor innan du har mött den typen, där du har ett synsätt för en hel grupp människor där undantagen är dom psykiskt sjuka människor du träffat.

Det är som att säga att invandrare är dåliga, men ha invandrarkompisar men dom ser du som invandrare utan som personer du känner och exkluderas från gruppen invandrare utifrån dina tidigare föreställningar om personerna.
Det finns alltså inget som kan förändra din bild av en grupp människor på förhand, du gör bara mer undantag efter hand du träffar människor från den specifika gruppen.

Försök inte göra satir på mitt synsätt som om jag skulle vara bättre än någon annan, jag argumenterar med dig för jag tycker du har ett fördomsfullt synsätt på andra människor som du ännu inte har träffat.

Allting jag skriver går att missförstå om du vill, kan du inte istället försöka se till helheten jag beskriver.

Även jag har fördomar, tro inget annat men nu börjar du döma mig lite väl hårt, men vi kan förändra tonen här utan problem om det passar bättre.
Som jag påtalar så dömer du en grupp innan du har träffat någon av dom som tillhör den, vilket jag tycker är synd.

Personligen gillar jag att bemöta "svåra" människor och tycker jag är rätt duktig på det. Därav har jag jobbat i både kriminalvården, rättspsykiatrin och slutenpsykiatrin, hur det speglar min erfarenhet av att bemöta människor får du avgöra.

 

[Two stroke man]

Personligen gillar jag att bemöta "svåra" människor och tycker jag är rätt duktig på det. Därav har jag jobbat i både kriminalvården, rättspsykiatrin och slutenpsykiatrin, hur det speglar min erfarenhet av att bemöta människor får du avgöra.

I så fall så tror jag inte att heller du bemöter alla individer likadant så vad är då skillnaden mellan ditt och mitt beteende?

Jag tycker nog snarare att du har dömt mig. Du vet alltså redan att jag värderar människor olika bara för att jag medvetet bemöter dem olika.

Sen missförstår du mig även i att du tror jag dömer människorna och klassar vissa som undantag. Jag har inte den psykologiska kunskapen tyvärr. Jag klassar hela bunten psykfall med eller utan diagnos som just högriskpersoner oavsett diagnos och dom kanske inte ens har någon diagnos. I denna grupp kanske 10 % är riskabla psykfall jämfört med den totala populationen där ca 1 % är högriskindivider.

Det är den enda information jag behöver för att iakta försiktighet. Det är inte konstigare än att jag lägger fingrarna på bromsen när jag kommer med hojen och närmar mig ett övergångsställe.

Först efter att ha lärt känna varje individ kan jag avgöra om personen är en risk.

 

[Hansen.]

Enda gången jag kan känna mig lite obekväm är när jag befinner mig i situationer där människan är "socialt handikappad". Har väldiga problem med att bemöta folk med det här problemet på ett ordentligt sätt, vilket leder till att jag oftast undviker det hela.

 

[none]

I så fall så tror jag inte att heller du bemöter alla individer likadant så vad är då skillnaden mellan ditt och mitt beteende?

Jag tycker nog snarare att du har dömt mig. Du vet alltså redan att jag värderar människor olika bara för att jag medvetet bemöter dem olika.

Sen missförstår du mig även i att du tror jag dömer människorna och klassar vissa som undantag. Jag har inte den psykologiska kunskapen tyvärr. Jag klassar hela bunten psykfall med eller utan diagnos som just högriskpersoner oavsett diagnos och dom kanske inte ens har någon diagnos. I denna grupp kanske 10 % är riskabla psykfall jämfört med den totala populationen där ca 1 % är högriskindivider.

Det är den enda information jag behöver för att iakta försiktighet. Det är inte konstigare än att jag lägger fingrarna på bromsen när jag kommer med hojen och närmar mig ett övergångsställe.

Först efter att ha lärt känna varje individ kan jag avgöra om personen är en risk.

Jag tror inte vi kommer mycket längre i den här diskussionen och egentligen ser vi nog rätt lika på saken.

Nu när du har utvecklat ditt synsätt börjar jag förstå hur du ser på saken även om en muntlig diskussion hade varit mycket mer givande.

Agerar du som du avslutar ditt senaste inlägg med att du bara är försiktigare i vissa situationer så kan jag ännu bättre förstå ditt resonemang.

Det är oavsett kul att diskutera ämnet