Tänk så olika man kan tycka och uppleva gällande däck. Blir Tourance för mig igen på nästa Norge-resa, till våren ?.
Ja, det är väl därför jag drar mig för att ge rekommendationer om däck:
Man framstår som en vettvilling och man trampar folk på fötterna - folk som är nöjda med vad dom har.
Men ändå.
Utan att för en enda sekund vilja göra mig ovän med just dig, så måste jag generellt argumentera emot den ståndpunkt du tar.
Däck är den enskilt största faktorn i en motorcykels uppträdande på vägen som man själv kan påverka.
Det börjar redan med lufttrycket.
Vi vet vad det skall vara. En del ser till att hålla det där. Somliga ser till att justera det upp och ner efter användningsområdet för stunden.
De flesta blåser däcket en enda gång, somliga kollar trycket på våren när dom tar ut hojen igen. Många inte ens det.
De som justerar efter vilken körning och yttertemperatur man har just för dagen - hur många gör det efter egen erfarenhet, och hur många efter vad man läst sig till eller fått sig rekommenderat?
Jag frågar för att jag har sänkt trycket i skogen ned till där jag helt enkelt fick för många punkteringar.
Fäste, men punkteringar. Snabbare - men inte vinnande.
Jag har höjt trycket på landsväg tills cykeln börjar vandra rakt fram och småstampa i kurvorna.
För mig, i min körning är det självklart att vilja veta var gränserna går. I alla axlar.
Folk dividerar hekto hit eller dit.
Vad händer när man uppsöker "max inflation pressure? Vem fan kör omkring med det?
I do. Jag vill veta. Jag vill lära.
Jag vill veta hur bra min hoj kan vara.
Det är intressant att se hur illa den kan bete sig.
Framförallt är det intressant att se hur fort man vänjer sig och anpassar sin körning till en hoj som ormar sig fram med typ 5 kg i däcken. Nya spårval, andra ingångar i redan kända kurvor - helt intuitivt. Klart att man kör försiktigare.
Men inte mycket långsammare...
Det är marginalerna man tullar på.
Går vi tillbaka till hg-justeringar hit eller dit beroende på väder och vind, så är det väl mest bara för tävlingsförare...?
Tja, kanske det. Något hekto ger inga sekunder per varv. Det ger några tiondelar på ett varv. Om man får köra ostörd i det spåret man kan utnyttja sin fördel med det perfekta däckstrycket.
Men, ett lopp är inte ett varv. Några tiondelar per varv blir sekunder över mållinjen. I bästa fall, där planeterna linjerat sig för att hjälpa just dig fram.
Så, om en tävlingsförare lägger energi på att anpassa sitt däcktryck till de aktuella förhållandena, borde inte en vardagsförare åtminstone veta vad det rekommenderade trycket för hojen är?
Lugn. Jag håller inte på att pysa luft uppe i bergspassen, för att sedan fylla på nere i dalen igen, och jag rekommenderar ingen annan att göra det heller.
Men jag tycker det är intressant.
Dels hur mycket vi kan ändra motorcykelns beteende själva - med bara lite luft. ...och dels hur få som bryr sig.
Tittar vi på själva däcket blir skillnaden i vilket grepp ändå större, beroende på vilka egenskaper vi efterfrågar och vilket däck vi väljer.
Det finns ett stort missförstånd kring kontaktyta mot vägen. Många människor verkar ha tagit "handflatan" eller "vykortet" som liknelse för hur mycket kontakt motorcykeln har med marken - men detta är billiknelser! För motorcykel är vykortsreferensen nedskalad till adressfältet ungefär, och handflateallegorin alldeles fel.
Tänk på gorillans knoggång.
Forma er hand likadant. Vänd runt och betrakta ytan mellan första och andra leden.
Där på ett ungefär har ni det footprint som framdäcket lägger i marken under färd.
Ta andra handen, forma på samma vis - men försök räta på yttersta leden.
Där närmar vi oss bakdäckets kontaktyta med vägen på en standardhoj under färd framåt.
Sitt och fundera en stund över det vi tar för självklart - de få kvadratcentimeter som vi hänger upp våra liv på.
Varför ägnar vi inte denna lilla fläck mer intresse? Varför vinnlägger vi oss inte att få ut mesta möjliga av den?
Ja, ytan blir större under nedlägg, det stämmer, och framdäcket svampar ut under inbromsning - det är också rätt.
Å andra sidan skapar inbromsningen en mindre anläggning bak...
Änyway: utveckling går framåt.
Utom för den hoj man äger själv.
Den är som den är. Mycket lite av cykelns egenskaper kan påverkas i efterhand.
Utom i den starkt begränsade regionen mellan fälg och terra firma.
Där går utvecklingen framåt med stormsteg. Stomme, material, mönster, egenskaper. Det tas quantum leaps med lite olika mellanrum - fasen vet om inte däck har utvecklats mer under de senaste 30 åren än vad hojar har gjorts...,?
Så varför hänga kvar vid 30 år gamla däck? Varför begränsa sin moderna hoj med antika däck?
Allt är inte bra för att det är nytt. Jag står gärna vid sidan av och låter utvecklingen på fordonssidan skena iväg utan mig.
Men inte när det gäller däck.
Framförallt våtegenskaper har förbättrats enormt genom nya material och sammansättningar bara under det senaste decenniet.
Däcken är roligare i regn, tryggare i torrt och mer underhållande uppför och utför.
Att gamla sura och omkörda däck håller sig kvar på marknaden beror på slentrian och/eller feghet hos kunderna. Man är nöjd med det som man vet fungerar.
Inte jag. Jag vill ha det som fungerar bättre, och är nöjd med några felsteg ibland. Allt är inte bra för att det är nytt.
Eller kanske snarare: allt passar inte just mig.
Och just därför är det så svårt att rekommendera däck åt andra.
Jag sätter våtvädersgrepp och uppförande kring 10 grader högt - eftersom det empiriskt ofta är skitväder när jag är ute och kör.
Livslängd hamnar långt ner på skalan.
Dels för att jag vill pröva något nytt däck, och dels för att ligga och mala på nedgångna däck är trist.
Men, det är bra att det finns gamla bekanta däck kvar på marknaden - så man kan gå tillbaka ibland och kalibrera röven: känna hur mycket utvecklingen verkligen gått framåt över åren.
Jag brukar kalla det för "antikrundan" när jag lägger på några eländiga Michelin Sirac eller andra reliker som fortfarande finns att beställa. Oftast åker dom av med mönster kvar på.
Dåliga däck förstör upplevelsen en bra hoj kan ge.
Dåliga hojar kan lyftas med bra däck.
Så är det för mig. Jag har alltid tyckt det var kul att försöka identifiera vad som är däckets egenskaper, och vad som är hojens, och jag har roligare på en maskin där delarnas egenskaper ger en summa högre än 2.