Det är kul att köra bana med en liten hoj likt rc390. Det känns som att det går snabbare än vad det gör när man kramar bromsen för kung och fosterland, och man känner hur fjädringen maxas, varvstoppet nås på alla växlar osv. Man blir heller inte alls så trött som när man kör en stor hoj. Man känner sig som Rossi! Men sen inser man att man snabbt är varvad av alla andra på banan…
Det är bara kul om alla andra också kör småhojar.
Det är säkert sant att man lär sig bli snabbare i kurvorna med en liten hoj, men inte så säker på att det är lika effektivt som förr. Nu är småhojarna tillverkade med låg budget för asiatiska marknaden.
Min bankarriär satte fart 2012 på en aprilia rs250. Går inte att jämföra med den rc390 jag hade för ett par år sen. Blev aldrig vän med motorkaraktären i en tvåtaktare, men chassit på aprilian var ju rena drömmen mot rc390.
Däremot har jag roligare med en 600a än en 1000. För en amatör som mig gör det inte så mycket på varvtiden, så då blir det roligare med en lättare hoj.
Trådskaparen ville ha en lättkörd hoj som också fungerar till gata. Tolkar det som att han/hon kör bana för skojs skull, inte för att börja tävla eller sätta banrekord?
Då finns det som sagt MÅNGA bättre alternativ än rc390.
Är planen att börja tävla i SSP300, så köp en rc390.