Röris

[*JIMPA*]

V.I.F
Tankar går till anhöriga och vänner.
Har aldrig träffat röris heller, han verkade vara en mycket trevlig och omtyckt människa!

*Ta hand om dig däruppe och hoppas du fick ta med din båge upp i himlen

 

[Starfighter]

V.I.F röris!

 

[Maverick_ou812]

HELVETE!!!

Precis hemkommen från semester i Paris och så möts man av detta.
Kan inte nog beklaga sorgen, jag har träffat och skrattat med Patrik flera gånger, senast på Skånevårenturen. Har även haft honom som sisteman på ett Onsdagsgazz med fika på Flygrakan som avslutning. Förväntade mig se hans namn på anmälningslistan i Nationaldagsrundantråden och blev förvånad av att han inte var med där. Nu förstår jag.

Det enda jag ser framför mig är Patrik komma gående med sitt stora varggrin till leende och nån salt kommentar i beredskap. Kan inte fatta att den goa mannen är borta. Sitter här med tårarna rinnade.

Kramar och tankar till alla anhöriga, ni måste gå igenom ett helvete nu.

Hälsningar / Micke

 

["Offe"]

vila i frid Röris

Vi saknar dig enorm, d va inget rolig på jobbet idag

Du var en fin och rolig arbetskamrat..

 

[Nursey]

Hoppas du inte har något emot att jag skriver ett par rader även om jag inte träffat någon av er.
Vill bara säga jag tänker på dig tjejen och hoppas att du får lika mycket fint stöd i verkligeheten som folk visar här. Är så ledsen för din skull, livet är fruktansvärt grymt ibland. Tänker på dig och Röris övriga familj.
Stor kram Shirin

 

[Miss Bumblebee]

Jag känner inte någon av er men mina tankar går till dig, Bandittjej, nära och kära. Miste min far alldeles för frisk för ett halvår sedan så jag vet hur det känns. Viktigt är att ni tänker vidare. Hoppas att Röris träffar på farsan där uppe för han kan vara en rätt kul typ.
Kämpa på!

 

[Ducati Girl]

R.I.P mina tankar går till dig Bandittjej, nära & kära.

 

[wannagofast]

Damn.. Mina tankar till er!

 

[lappmögel]

V.I.F röris! Tankarna går till nära o kära som har en jobbig tid framför sig, tragiskt!!!

 

[Kungen]

Jaaa vad skall man säga.. som många skrivit livet är orättvist..

Jag vill att ni tänker på en sak alla mina vänner..
För varje dag som går träffer vi fler och fler som kör motorcykel och vi får fler och fler vänner precis hela tiden. Vi blir äldre och äldre efterhand som tiden går..
Vi har detta forumet som ger oss så mycket gemensamt att sitta och bubbla om vad som helst,
risken att någon av alla våra vänner slits bort från oss blir större och större när vi känner fler och fler.
I fjol var första året sedan 1999 som ingen av mina hojkompisar gick bort, dock var jag själv på väg.

Till er alla från mig.
Keep the Rubber side down.

Patrik. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du har det fint där du är nu.

Torstein

 

[Bandittjej]

tack till alla. sitter här och gråter när jag läser allt ni skrivit. Önskar det aldrig hade hänt

 

[Strömma1]

tack till alla. sitter här och gråter när jag läser allt ni skrivit. Önskar det aldrig hade hänt

Ja du, vad säger man? Vi är nog många som önskar detsamma, även bland oss som inte kände honom mer än som ett namn här på forumet.

Att köra hoj är och förblir farligt, och på bara ett ögonblick kan livet förändras så totalt. Det vet vi alla och det är ett medvetet val vi gör att köra, och oftast för att vi verkligen älskar att göra det. Fast så här efteråt spelar det nog egentligen ingen större roll för dig att det var på hojen det hände, även om den på något sätt för dig alltid kommer att vara synonym med det, för att mista någon man älskar/tycker om är givetvis så fruktansvärt att det inte finns ord nog att beskriva det med.

Livet är ibland både hårt och orättvist, och olyckor/sjukdomar med för tidig bortgång som följd drabbar många gånger de personer som är mest älskvärda och förtjänar att få leva alldeles förtidigt. Då ska man få vara ledsen, gråta och sörja, och allt det måste få ta sin tid. Jag har själv förlorat närstående personer, och jag för min del kommer nog aldrig att acceptera faktumet att det som har hänt verkligen har hänt. Däremot så har jag (fast jag aldrig trodde att jag skulle det) lärt mig att leva med och förhålla mig till det, och även till den enorma saknad det är från början.

Det är nog först med den här "distansen" man får också på något sätt kan uppskatta den tid man trots allt fick tillsammans, den tid som du i nuläget givetvis med all rätta tycker vart alltför kort. Men det kommer bättre dagar och bättre stunder, och tids nog kommer du att kunna njuta av livet igen, även om det kanske känns långt borta nu. Dina minnen av din och Röris tid tillsammans, som idag givetvis enbart är fulla av sorg och saknad, kommer sakteliga att förvandlas till minnen som istället gör dig glad och lättar upp din tillvaro. Dessa minnen kommer sedan att följa dig för livet, så er tid tillsammans tog egenligen inte slut här och nu, för i och med att du bär minnena med dig så är ni tillsammans nu och för alltid.

Häng in där tjejen, för även om det är en klyscha så kommer det att kännas lättare framöver. Prata med de vänner du har runt omkring dig när det blir jobbigt, och var inte rädd för att aktivt söka den kontakten själv när det behövs, för vi svenskar har en enastående förmåga att hålla oss på vår lilla kant när sådana här saker inträffar (man vill ju inte störa). Blir det jobbigt någon gång så är jag själv exempevis (tillsammans med många andra här på sh) inloggad på msn på rätt udda tider, även nattetid, och känner du att du bara vill ha någon att slänga några ord med så tveka inte att skriva.

Tänkte först avsluta med att skriva något i stil med att "mina tankar är med dig", men hur banalt är inte det, oavsett om det är sant eller inte? Men ta väl hand om dig, för livet har så mycket postivt kvar att erbjuda, och det kommer att le mot dig igen när du minst anar det

/Roger

 

[Maverick_ou812]

16:e juni idag, en månad sedan olyckan och dags för minnesstund / farväl i röris och Bandittjejs trädgård. Massor av hojåkare i olika åldrar och på olika typer av hojar, ett väldigt fint och ljust arrangemang, mängder av blommor och en familj och vänner samlade. När jag stod där o tittade mig omkring kom tankarna igen, är det värt det? Tänk om det är jag nästa gång? Ett ögonblick och sen är allt slut.
Vill jag låta min underbara dotter, min fantastiska flickvän, min familj och mina vänner gå igenom en dag som denna? Aldrig!

Så jag slänger ur mig frågan till JKay och wonderwizard (som nyss kolliderat med ett rådjur). "Är det värt det?"

Båda säger, med stor övertygelse i rösten, "Självklart är det det."
Så vi börjar diskutera vad som kan hända både på hoj, i bil eller när du är ute och går. Livet tar slut förr eller senare, ser helst att det blir senare, men någon dag är det dags att kila vidare.

Tur att man har så kloka kompisar, visst är det värt det, Patrik dog när han gjorde något som han älskade, något som gjorde honom lycklig. Och i min värld måste det vara bästa sättet att lämna in på. Lycklig.

Så jag ställer inte undan hojen, utan fortsäter köra, dock med mer uppmärksamhet och större förstånd och fortsätter vara lycklig.

@röris, jag kommer alltid att minnas ditt vargagrin, vi ses igen, fast det ska dröja ett tag.

Kör med insidan där ute.

 

[Japps]

Det enda jag kan säga är att Patrik (Röris) verkligen lever vidare - genom vår son, då i samma stund som Patrik avslutade sit liv så gick vattnet för vår Noah - i ganska så exakt samma tid som olyckan hände.

Kör mc, ha kul men ta det lugnt - Inga fler olyckor!

@Mavve: Självklart ska man köra vidare, men som sagt - Man tänker 1 och 3 gånger extra när man sätter sig på en mc.

Take care...

 

[Bandittjej]

Tack för allas deltagande idag, jag va väldigt glad över att så många kom. kramar Lone

 

[hojbrud]

En sån vacker minnesstund/begravning det va igår.
tog bilder men de e för stora att lägga in här. fixar det senare.

Lone jag ska bränna ut alla bilderna p en skiva till dig..
kramar

 

[hojbrud]

http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?t=159898

vi vill gärna ha din hjälp.

 

[wonderwizard]

Idag var jag för första gången, förbi platsen där Röris förolyckades

jag förstår inte vad som hänt eller hur det kunde hända.

jag förstår ingenting.

 

[Horn1 900]

Vila i frid, Patrik.

/Skellefteå-åkarna

 

[Bandittjej]

idag begravde vi röris till havs..det var mycket fint och tur med vädret hade vi
han åkte med mej på min cykel ner till båten ....det sista han gjorde var att busa , vände urnan upp och ner...det kändes så rätt..tack till alla Kram