Lillbrozan
Ny medlem
Röris igår var det 1 år sedan!!
Hallå alla vänner och biker kompisar till Röris!
Detta är Röris lillebror som skriver. Igår var det 1 år sedan, fortfarande är frågorna många men livet går vidare. Igår var vi i familjen vid platsen där det hände och lade blommor och hade en underbar stund i det fina vädret. Vi sa vid ett par tillfälle att platsen är helt underbart vacker med dess natur. Korset som ni satt upp är helt underbart, det passar så till det typ av person som han var.
Under detta år som har gått så har jag trots att jag inte tidigare varit medlem på denna sida tidigare varit inne och läst allt som ni har skrivit till och om Patrik "Röris". Många gånger så har jag suttit med min klump i halsen och känt hur tårarna har kommit. På mitt jobb frågade härom dagen en av mina kolleger hur det är efter allt som hänt. Jag sa att det kommer på en ibland man stannar upp och tänker på allt som vi har gjort han och jag och att han fattas oss. Jag kan bar hålla med om att han säker var en bra vän till många och att han har satt sin prägel i många. Jag saknar hans ständiga leende. Att han bara ringde för att höra så allt var ok.
Fan vad livet är orättvist många gånger!!!!
Ni har vid ett antal tillfälle disskuterat om man skall sluta åka cykel efter allt som har hänt!?! Röris hade aldrig velat att ni skall detta. Jag själv åker idag en glidare istället för race. Jag ställde mig själv denna fråga, svaret visste jag direkt Röris hade aldrig velat att jag skulle sluta åka och inte heller ni.
Jag vet att jag svarar för hela familjen när jag säger att jag är evigt tacksam för att detta forum har funnits. Det har hjälp så mycket.
Jag ber er att kör med insidan av hjälmen och låt detta bli en sommar med mycket åka och gryma nerlägg. Låt oss alla ha en sommar utan fler i himmlen.
- Patrik igår kännde jag riktigt hur du var med på turen, du vet lika bra som jag att det inte går att lägga en glidare ner hur mycket som helst.
Jag skall hålla det minne vid liv till pojkarna det vet du!!
Ta hand om Mossan där uppe, så ses vi......men inte riktigt ännu.
//Lillbrossan
Hallå alla vänner och biker kompisar till Röris!
Detta är Röris lillebror som skriver. Igår var det 1 år sedan, fortfarande är frågorna många men livet går vidare. Igår var vi i familjen vid platsen där det hände och lade blommor och hade en underbar stund i det fina vädret. Vi sa vid ett par tillfälle att platsen är helt underbart vacker med dess natur. Korset som ni satt upp är helt underbart, det passar så till det typ av person som han var.
Under detta år som har gått så har jag trots att jag inte tidigare varit medlem på denna sida tidigare varit inne och läst allt som ni har skrivit till och om Patrik "Röris". Många gånger så har jag suttit med min klump i halsen och känt hur tårarna har kommit. På mitt jobb frågade härom dagen en av mina kolleger hur det är efter allt som hänt. Jag sa att det kommer på en ibland man stannar upp och tänker på allt som vi har gjort han och jag och att han fattas oss. Jag kan bar hålla med om att han säker var en bra vän till många och att han har satt sin prägel i många. Jag saknar hans ständiga leende. Att han bara ringde för att höra så allt var ok.
Fan vad livet är orättvist många gånger!!!!
Ni har vid ett antal tillfälle disskuterat om man skall sluta åka cykel efter allt som har hänt!?! Röris hade aldrig velat att ni skall detta. Jag själv åker idag en glidare istället för race. Jag ställde mig själv denna fråga, svaret visste jag direkt Röris hade aldrig velat att jag skulle sluta åka och inte heller ni.
Jag vet att jag svarar för hela familjen när jag säger att jag är evigt tacksam för att detta forum har funnits. Det har hjälp så mycket.
Jag ber er att kör med insidan av hjälmen och låt detta bli en sommar med mycket åka och gryma nerlägg. Låt oss alla ha en sommar utan fler i himmlen.
- Patrik igår kännde jag riktigt hur du var med på turen, du vet lika bra som jag att det inte går att lägga en glidare ner hur mycket som helst.
Jag skall hålla det minne vid liv till pojkarna det vet du!!
Ta hand om Mossan där uppe, så ses vi......men inte riktigt ännu.
//Lillbrossan