Jag har kört en tävling! Det satt långt inne, men nu är det gjort. Det var asroligt. Tack till söta Solan som anmälde mig i smyg.
Whoomp, here it is:
Jag har kört min Aprilia löjligt mycket under våren. Gotland Ring i tre dagar, massor av tisdagsträningar på Sviestad. Mest för att leka GP, liksom.
En dag dök det upp ett b-rejs som skulle köras på Sviestad den andra juli. "Nää, jag kan inte" sa jag. Min kära flickvän höll inte med, utan anmälde mig i lönndom.
Jahapp, bara att göra det då. Vårens körning har inte flutit på helt problemfritt, men det har varit lossnande skruvförband som ställt till mest förtret. Ah, sprickande avgasrör också. (Alla som ägt en RS250 vet vad jag menar...)
Igår lördag kom jag på att jag nog borde svetsa röret. Ringde min vanliga svetskontakt, men inget svar. Ringde Andersson Turbo, men han hade inte rätt grejor för att svetsa i oljiga tvåtaktsrör. I ren panik slängde jag ut en tråd på sporthoj, det brukar göra susen. Medan jag väntade på svar tog jag en promenad i närområdet. Utanför ett garage ett kvarter från mitt stod en rörmokarbil. Jag ringde raskt mobilnumret som stod på den. "Javisst hade jag kunnat fixa det, men jag är på semester", sa han. Skit. Som en skänk från ovan hörde Lg av sig och frågade om jag hade fixat röret, men det hade jag ju inte. Han erbjöd sig att hjälpa mig, så jag högg direkt.En tur till hans jobb och lite svets senare var röret helt. Det kostade en cigarrett. Tack Lg, du är en gullesnuttkille innerst inne!
Raskt tillbaka till garaget och skruva ihop. Klockan var nu halv åtta, PM. Min teamkamrat sege lös med sin frånvaro, så med hjälp av Stiffy proppade jag in allt skit i bilen. När sege väl grillat klart så dök han upp, 21.45. Fyfan, jävla skitsege.
Sen hem och sussa. Klockan ringde 05.00, och jag hade faktiskt ingen lust att gå upp alls. Men jag gjorde det ändå.Mosa in tre mackor och en kopp te vid sporthoj.com, tragiskt nog.
Sen dök sege upp med bilen. Vi åkte till garaget, plockade upp Stiffy och Mille-R's rapidobanderoller.
Vi satte full fräs mot Linköping. Bilen drog ungefär 2,7 liter milen, så vi fick ompröva vår brådska en smula. Strax före halv nio rullade vi in i depån. Mutade in en depåplats i rondellen och sen lastade nån annan ur hojar och grejer medan jag stod i kö till anmälan.
Besiktningsdags. Det var en rätt lång kö, och det var inte skitlång tid till första kvalet. Anneli kollade min hoj, och häpnade över hur välpreparerad den var.
Jag hann inte få på några däckvärmare innan kval ett, men det gick fint ändå. Jag åkte ut och fastnade lite smått bakom en kille som jag kände att jag kunde ha tagit, men det var så jävla knappt, att jag sket'it. Jag skulle ju bara mysköra, så det fick funka. Efter några varv fick jag en 250-räser i armhålan i sviestadböjen. Det var TAJT, så jag rätade upp en smula. Det blev ingen kontakt, men nackdelen med att räta upp lite var att jag nu var på väg mot asfaltkanten med en svindlande fart.
"Jaha, då var det färdigkört", tänkte jag och väntade på att hojen skulle glida omkull. Men genom guds försyn och en jävla massa skicklighet (rajt) så höll jag mig precis på asfaltkanten. Det dammade gött, och alla inklusive jag trodde att jag skulle vurpa. Men inte då, vidare, framåt, uppåt! Såsmåningom flaggades vi av och jag åkte in. Det kändes som jag hade kört mitten-03
r, ungefär. Efter en stund kom Dennis Bjerke (Hjalle) med kvalresultaten. Sege sa att han nog var tvungen att döda mig, för jag hade kvalat 0,2 sekunder snabbare än han. Jag trodde såklart att han skojade så jag tog en titt på listan. 1.01,548 för mig, mot seges 1.01,711. HAHA! Det var fan roligt. Det trodde jag aldrig! Jag smädade sege så fort jag fick chansen, och han tyckte att jag nog skulle se upp i kval två.
Nu behövdes inte det. Det löste sig genom default. I ett desperat försök att hitta två tiondelar så drevade sege om. I ilskan över att bli ifrånkörd av en komplett noob, så missade han att passa in bakbromsoket på klacken i svingen. Så när han trampade på bakbromsen på väg ut på banan för kval två så snurrade bakbromsoket runt och snodde upp slangen runt navet.
Efter lite panikmek så fick han fart på det och kom ut.
Men det var för lite för sent. Jag hade redan smiskat massor av varv och tyckte att det gick okej över allt utom på rakan. Det var SJUKT varmt, vattentempen var betydligt högre nu än på kval ett. Såna hära superracers är väldigt känsliga, you know.
Jag körde fortare än sege igen. 1.02,016 mot 1.02,318. HAHA igen.
Sen var det en lång väntan på rejset. Vi tankade i en noggrant uträknad bensinskvätt var och irrade runt en smula. Åt. Kollade 125std-starten och lite sånt.
Efter det var det äääntligen dags. På med utrustning, av med däckvärmare och rulla ut mot start. Jag var inte så jävla nervös, sege var ju liksom redan besegrad.
Sighting lap och uppställning för provstart. Låååång väntan! Motortempen skenade upp, och jag började få kramp i handen av att hålla in kopplingen. Efter vad som kändes som en evighet kom flaggmannen löpande och jag gjorde en alldeles förträfflig provstart. Ingen körde särskilt fort, så det blev ett stillsamt varv runt banan. Uppställning igen och ännu en ganska låååång väntan. Till slut klev mannen med röda flaggan av banan och jag kände för 4711 gången att ettan verkligen var i. Upp med varvet, stirra på lampan och WHEEEEEEEEEEEE, iväg. Det var hur många motorcyklar som helst i vägen. Eftersom jag är en stor strateg så tänkte jag gå ut hårt och öka efterhand. Det gick rätt bra, jag körde om ett par stycken under första varvet. Sen körde jag om några till, och på varv elva efter passage av varvningar så ligger det en hoj på start- och målrakan. Inga flaggor ute än dock, så jag höll nere ba. När jag susade nerför rakan nästa gång så flaggades det rött.
"Hoppas vi har kört tillräckligt för att det ska vara klart", tänkte jag. In i depå, där jag fick veta att jag var tia i 250SP. Nu hade jag uppnått mitt inte så hemliga topp tio-mål. Med sege två sekunder bakom, dessutom. Bättre blir det liksom inte. Men ICKE! Vi skulle starta om och köra sex varv till. Fekk. Jag som var så nöjd.
Efter tio minuter eller så var det dags igen. Nu skulle vi ställa upp efter placeringarna i första delen av rejset. Ut på nytt sightinglap, uppställning, provstart och warmupvarv. Sen uppställning igen. Det enda jag oroade mig för var att ställa mig på fel startplats som den noob jag är, men jag lyckades hitta rätt även denna gång.
Den här starten var inte fullt så bra, för nu stod jag längst till vänster på banan. Innern in i esset är jättebra, yttern ut är helt jävla kass. En massa folk åkte förbi.
Den enda jag kände igen var #25 Erik Kostkevicius, och honom hade jag fått order om att köra om. Min hoj gick fortare på rakan, så var jag bara i bakhjulet på Erik i början så kunde jag åka förbi på brutal effekt ungefär i knicken. Första försöket gick åt helvete, Erik bromsade sig förbi direkt igen. "Nåja, jag åker förbi på rakan nästa varv igen", tänkte jag och så blev det. Jag lyckades hålla Erik bakom mig och hoppades att jag skulle kunna få en liten lucka bakåt. Det fick jag inte, men eftersom jag inte såg Erik nåt mer så spelade det ingen roll. Nu var det rätt tomt framåt, så jag satt mest och önskade att det skulle vara över. "Jag borde fortfarande vara topp tio", funderade jag. I slutet på rakan for plötsligt en bekant motorcykel förbi. Det var den där jävla sege. Jag såg på honom hur han mös, och jag blev förbannad. Jag hängde på och hade nog slagläge ett par gånger, men vågade inte riktigt. Jag var precis i bakhjulet på honom ut ur torparn och tänkte att jag FAN inte skulle låta honom få det här. Genom knicken, en cykellängd emellan oss. "Bromsa då, f*tta!" skrek jag åt honom, men det sket han i. Jag fick snällt åka in bakom i bergskurvan och funderade skarpt på att försöka på innern mellan bergskurvan och sviestadböjen. Men inte då, den lille jäveljäveln höll ett hårt tag i gasen. "jag försöker in i esset" tänkte jag, men därav blev intet för rejset var slut. Han var 0,467 sekunder före över mållinjen. MEN VAFAAAAAAN! Jag åkte förbi honom på yttern in i esset och gav honom onda ögat. Strax efter crossböjen fick han fingret också.
Väl inne i vår välutrustade pitbox så hör jag hans fula hånskratt. Efter allt mitt smädande så var han väl värd det då. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna ge honom en match, så jag var sjukt nöjd ändå. Vi diskuterade om huruvida det skulle bli sammaslagna reslutat av båda rejshalvorna, eller om det bara var sista delen som räknades. Fru Fortuna krystade ut sin bästaste skitkorv på seges dag genom att se till att det blev sammanslaget. HURRA! JAG VANN ÖVER SEGE!
Jag kunde inte sluta flina på flera timmar. Men om jag ska vara ärlig så är han snabbare än jag. Jag hade en massa tur med den där rödflaggan och seges oförmåga att starta vettigt.
Jag slutade nia i 250SP och sege blev elva. Sege körde 1.01,170 som bäst och jag körde bara 1.01,488. Skit. Hade inte rejset stoppats hade du vunnit över mig fett, din jävel. Nu hade jag turen med mig och SLOG DIG SOM FAN! AHAHHAAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAH
Jävlar vad roligt det var att köra tävling. Varför har jag inte gjort det förut?
Köp min hoj nu. It's fast, you know.
Tack Solan, sege, Stiffy, Lg och alla andra som hjälpt mig med det här. Det lever jag på i flera dagar. Timmar, iaf.
Whoomp, here it is:
Jag har kört min Aprilia löjligt mycket under våren. Gotland Ring i tre dagar, massor av tisdagsträningar på Sviestad. Mest för att leka GP, liksom.
En dag dök det upp ett b-rejs som skulle köras på Sviestad den andra juli. "Nää, jag kan inte" sa jag. Min kära flickvän höll inte med, utan anmälde mig i lönndom.
Jahapp, bara att göra det då. Vårens körning har inte flutit på helt problemfritt, men det har varit lossnande skruvförband som ställt till mest förtret. Ah, sprickande avgasrör också. (Alla som ägt en RS250 vet vad jag menar...)
Igår lördag kom jag på att jag nog borde svetsa röret. Ringde min vanliga svetskontakt, men inget svar. Ringde Andersson Turbo, men han hade inte rätt grejor för att svetsa i oljiga tvåtaktsrör. I ren panik slängde jag ut en tråd på sporthoj, det brukar göra susen. Medan jag väntade på svar tog jag en promenad i närområdet. Utanför ett garage ett kvarter från mitt stod en rörmokarbil. Jag ringde raskt mobilnumret som stod på den. "Javisst hade jag kunnat fixa det, men jag är på semester", sa han. Skit. Som en skänk från ovan hörde Lg av sig och frågade om jag hade fixat röret, men det hade jag ju inte. Han erbjöd sig att hjälpa mig, så jag högg direkt.En tur till hans jobb och lite svets senare var röret helt. Det kostade en cigarrett. Tack Lg, du är en gullesnuttkille innerst inne!
Raskt tillbaka till garaget och skruva ihop. Klockan var nu halv åtta, PM. Min teamkamrat sege lös med sin frånvaro, så med hjälp av Stiffy proppade jag in allt skit i bilen. När sege väl grillat klart så dök han upp, 21.45. Fyfan, jävla skitsege.
Sen hem och sussa. Klockan ringde 05.00, och jag hade faktiskt ingen lust att gå upp alls. Men jag gjorde det ändå.Mosa in tre mackor och en kopp te vid sporthoj.com, tragiskt nog.
Sen dök sege upp med bilen. Vi åkte till garaget, plockade upp Stiffy och Mille-R's rapidobanderoller.
Vi satte full fräs mot Linköping. Bilen drog ungefär 2,7 liter milen, så vi fick ompröva vår brådska en smula. Strax före halv nio rullade vi in i depån. Mutade in en depåplats i rondellen och sen lastade nån annan ur hojar och grejer medan jag stod i kö till anmälan.
Besiktningsdags. Det var en rätt lång kö, och det var inte skitlång tid till första kvalet. Anneli kollade min hoj, och häpnade över hur välpreparerad den var.
Jag hann inte få på några däckvärmare innan kval ett, men det gick fint ändå. Jag åkte ut och fastnade lite smått bakom en kille som jag kände att jag kunde ha tagit, men det var så jävla knappt, att jag sket'it. Jag skulle ju bara mysköra, så det fick funka. Efter några varv fick jag en 250-räser i armhålan i sviestadböjen. Det var TAJT, så jag rätade upp en smula. Det blev ingen kontakt, men nackdelen med att räta upp lite var att jag nu var på väg mot asfaltkanten med en svindlande fart.
"Jaha, då var det färdigkört", tänkte jag och väntade på att hojen skulle glida omkull. Men genom guds försyn och en jävla massa skicklighet (rajt) så höll jag mig precis på asfaltkanten. Det dammade gött, och alla inklusive jag trodde att jag skulle vurpa. Men inte då, vidare, framåt, uppåt! Såsmåningom flaggades vi av och jag åkte in. Det kändes som jag hade kört mitten-03
r, ungefär. Efter en stund kom Dennis Bjerke (Hjalle) med kvalresultaten. Sege sa att han nog var tvungen att döda mig, för jag hade kvalat 0,2 sekunder snabbare än han. Jag trodde såklart att han skojade så jag tog en titt på listan. 1.01,548 för mig, mot seges 1.01,711. HAHA! Det var fan roligt. Det trodde jag aldrig! Jag smädade sege så fort jag fick chansen, och han tyckte att jag nog skulle se upp i kval två.Nu behövdes inte det. Det löste sig genom default. I ett desperat försök att hitta två tiondelar så drevade sege om. I ilskan över att bli ifrånkörd av en komplett noob, så missade han att passa in bakbromsoket på klacken i svingen. Så när han trampade på bakbromsen på väg ut på banan för kval två så snurrade bakbromsoket runt och snodde upp slangen runt navet.
Efter lite panikmek så fick han fart på det och kom ut. Men det var för lite för sent. Jag hade redan smiskat massor av varv och tyckte att det gick okej över allt utom på rakan. Det var SJUKT varmt, vattentempen var betydligt högre nu än på kval ett. Såna hära superracers är väldigt känsliga, you know.
Jag körde fortare än sege igen. 1.02,016 mot 1.02,318. HAHA igen.
Sen var det en lång väntan på rejset. Vi tankade i en noggrant uträknad bensinskvätt var och irrade runt en smula. Åt. Kollade 125std-starten och lite sånt.
Efter det var det äääntligen dags. På med utrustning, av med däckvärmare och rulla ut mot start. Jag var inte så jävla nervös, sege var ju liksom redan besegrad.
Sighting lap och uppställning för provstart. Låååång väntan! Motortempen skenade upp, och jag började få kramp i handen av att hålla in kopplingen. Efter vad som kändes som en evighet kom flaggmannen löpande och jag gjorde en alldeles förträfflig provstart. Ingen körde särskilt fort, så det blev ett stillsamt varv runt banan. Uppställning igen och ännu en ganska låååång väntan. Till slut klev mannen med röda flaggan av banan och jag kände för 4711 gången att ettan verkligen var i. Upp med varvet, stirra på lampan och WHEEEEEEEEEEEE, iväg. Det var hur många motorcyklar som helst i vägen. Eftersom jag är en stor strateg så tänkte jag gå ut hårt och öka efterhand. Det gick rätt bra, jag körde om ett par stycken under första varvet. Sen körde jag om några till, och på varv elva efter passage av varvningar så ligger det en hoj på start- och målrakan. Inga flaggor ute än dock, så jag höll nere ba. När jag susade nerför rakan nästa gång så flaggades det rött.
"Hoppas vi har kört tillräckligt för att det ska vara klart", tänkte jag. In i depå, där jag fick veta att jag var tia i 250SP. Nu hade jag uppnått mitt inte så hemliga topp tio-mål. Med sege två sekunder bakom, dessutom. Bättre blir det liksom inte. Men ICKE! Vi skulle starta om och köra sex varv till. Fekk. Jag som var så nöjd.
Efter tio minuter eller så var det dags igen. Nu skulle vi ställa upp efter placeringarna i första delen av rejset. Ut på nytt sightinglap, uppställning, provstart och warmupvarv. Sen uppställning igen. Det enda jag oroade mig för var att ställa mig på fel startplats som den noob jag är, men jag lyckades hitta rätt även denna gång.
Den här starten var inte fullt så bra, för nu stod jag längst till vänster på banan. Innern in i esset är jättebra, yttern ut är helt jävla kass. En massa folk åkte förbi.
Den enda jag kände igen var #25 Erik Kostkevicius, och honom hade jag fått order om att köra om. Min hoj gick fortare på rakan, så var jag bara i bakhjulet på Erik i början så kunde jag åka förbi på brutal effekt ungefär i knicken. Första försöket gick åt helvete, Erik bromsade sig förbi direkt igen. "Nåja, jag åker förbi på rakan nästa varv igen", tänkte jag och så blev det. Jag lyckades hålla Erik bakom mig och hoppades att jag skulle kunna få en liten lucka bakåt. Det fick jag inte, men eftersom jag inte såg Erik nåt mer så spelade det ingen roll. Nu var det rätt tomt framåt, så jag satt mest och önskade att det skulle vara över. "Jag borde fortfarande vara topp tio", funderade jag. I slutet på rakan for plötsligt en bekant motorcykel förbi. Det var den där jävla sege. Jag såg på honom hur han mös, och jag blev förbannad. Jag hängde på och hade nog slagläge ett par gånger, men vågade inte riktigt. Jag var precis i bakhjulet på honom ut ur torparn och tänkte att jag FAN inte skulle låta honom få det här. Genom knicken, en cykellängd emellan oss. "Bromsa då, f*tta!" skrek jag åt honom, men det sket han i. Jag fick snällt åka in bakom i bergskurvan och funderade skarpt på att försöka på innern mellan bergskurvan och sviestadböjen. Men inte då, den lille jäveljäveln höll ett hårt tag i gasen. "jag försöker in i esset" tänkte jag, men därav blev intet för rejset var slut. Han var 0,467 sekunder före över mållinjen. MEN VAFAAAAAAN! Jag åkte förbi honom på yttern in i esset och gav honom onda ögat. Strax efter crossböjen fick han fingret också.
Väl inne i vår välutrustade pitbox så hör jag hans fula hånskratt. Efter allt mitt smädande så var han väl värd det då. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle kunna ge honom en match, så jag var sjukt nöjd ändå. Vi diskuterade om huruvida det skulle bli sammaslagna reslutat av båda rejshalvorna, eller om det bara var sista delen som räknades. Fru Fortuna krystade ut sin bästaste skitkorv på seges dag genom att se till att det blev sammanslaget. HURRA! JAG VANN ÖVER SEGE!
Jag kunde inte sluta flina på flera timmar. Men om jag ska vara ärlig så är han snabbare än jag. Jag hade en massa tur med den där rödflaggan och seges oförmåga att starta vettigt.
Jag slutade nia i 250SP och sege blev elva. Sege körde 1.01,170 som bäst och jag körde bara 1.01,488. Skit. Hade inte rejset stoppats hade du vunnit över mig fett, din jävel. Nu hade jag turen med mig och SLOG DIG SOM FAN! AHAHHAAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAH
Jävlar vad roligt det var att köra tävling. Varför har jag inte gjort det förut?
Köp min hoj nu. It's fast, you know.
Tack Solan, sege, Stiffy, Lg och alla andra som hjälpt mig med det här. Det lever jag på i flera dagar. Timmar, iaf.
