N.Blomqvist skrev:
Min hustru sedan 10 år tillbaka fick för några år sedan ett psykbryt och gick ut och spenderade en massa pengar, maxade kreditkorten, slutade att betala familjens räkningar, och tog dessutom ett internetlån genom att ansöka om lånet i mitt namn, skriva under låneansökan med min namnteckning, och såg till att pengarna sattes in på hennes konto, varefter hon slängde inbetalningskorten... Dessutom stal hon pengar av sin egen mormor.
Efter detta hade vi ett ordentligt snack, där hon storgråtandes lovade att detta aldrig skulle upprepas. Nu delade vi dessutom upp vår ekonomi så hon betalade sina räkningar och jag mina.
Förra sommaren hittade vi dock tillbaka till varandra, och hon flyttade in här hos mig och pojken, och allt var så bra och puttinuttigt.
Men nu har det alltså hänt igen...
Hon har medvetet slängt två räkningar för barnomsorg med avsikt att dessa akulle gå till indrivning.
Hon har slängt samtliga påminnelser.
Hon har slängt kravbreven från inkasso.
Hon har slängt breven från Kronofogden, med resultat att det skickades ut ett delgivningskvitto, -som hon skrev under med mitt namn och skickade tillbaka!
Detta resulterade i en betalningsanmärkning och ett beslut om utmätning på min lön.
Allt detta för två jävla skiträkningar på á 300:-
Hennes "ursäkt" är att "saker satt sina spår", och att "hon känner att jag är bättre än henne", och att hon därför ville sabotera min ekonomi, antagligen för att få även mig registrerad hos Kronofogden för att hon inte ska vara "underlägsen" mig ekonomiskt.
Jag har nu pratat med den ansvarige på kommunen, betalat in 1.584:- för barnomsorgen + alla merkostnader för inkasso osv. och blivit lovad att kommunen ska dra tillbaka betalningsanmärkningen hos sitt inkassobolag.
Tack och lov tycks ingen större skada vara skedd den här gången.
Men hur fan är en människa funtad som vid ett flertal tillfällen kan förfalska en annans namnteckning, och dessutom skicka in ett förfalskat dokument till en myndighet???
Hon verkar dessutom ha tappat allt begrepp om arbete, pengar och dess värde. Hon kan ringa och ta ledigt från jobbet när hon skulle ha jobbat helg, för att istället gå ut och dansa. Dessutom vet hon att jag tjänar bra, och tar för givet att hon får leva på mina pengar.
Hon säger att hon vill betala av sina skulder hos Kronofogden, men jag tycker att hennes beteende och arbetsmoral talar mot det påståendet!
-Finns det hopp för en sådan här person?
-Går det att reparera ett förhållande där man totalt tappat tilliten för den andre parten?
Jag känner ta mig fan för att gå och självdö någonstans...
Jag har läst igenom detta noggrant.
Flera gånger.
Du nämer din fru, men aldrig dig.
Vad vill
du leva för liv?
En realtion måste byggas på nån slags grund, att man har samma värderingar och att man kan känna att man litar på varandra och eftersträvar samma mål i livet.
Bara för att en gång i tiden
var bra och att den där helgen i Palma för 3 år sedan var såå underbar kan man inte basera ett helt förhållande/liv på det.
Tider förändras och så gör även människor.
Man kan inte bygga ett förhållande på gamla meriter och
förhoppningar om att förändringar kommer ske i framtiden,
samtidigt som man blundar för den verkligehet man faktiskt i nuläget befinner sig i. Det är vad som sker NU som är förhållandet.
Hon har lurat dig flera gånger och kommer säkerligen göra det igen,
men du kan aldrig lura dig själv.
Så nostalgiska minnen är en klen tröst om man lever i ett helvete och känner en konstant klump i magen över sin relation.
Många försöker desperat intala sig själva att det här är bara en period och en mardröm man snart kommer vakna upp ur. Snart kommer allt bli bra igen och som ett mirakel kommer ens partner att ändra sig.
Men det är att lura sig själv.
Man kan inte förändra en annnan person och inte heller vara kvar i en relation av sympati när all lust och glädje har tagits död på pga av svek, lögner.
Det jag reagerade mycket starkt på var när du skrev att hon med flit (!) ville sätta dig i skiten och se till att även du skulle ha ett helvete.
Är det inte redan helvete nog allt som du tifigare tvingats genomgå?!
Personer som mår så dåligt brukar ofta agera mycket egoistiskt och ska minsann se till att göra livet till ett helvete för andra (vilket hon ju lyckats med med råge) och att de ska uppleva samma smärta de känner genom att förorsaka elände i detta fall ekonomiskt (men jag kan tänka mig att de känslomässiga ärren är mycket större och är svårare att få bort än de ekonomiska).
Du är en medmissbrukare i detta fall och iom att du alltid stått där med en förlåtande hand och snällt betalat och ordnat upp knuten hon ställt till med har hon aldrig behövt skärpa sig eller ta ansvar.
Lite gråt, pip, snyft och så är hon förlåten för att igen missbruka din goda vilja.
Genom att du låter dig manipuleras av gråt och "jag ska aldrig göra så igen" vet hon mycket väl att trots vad än hon kan tänkas ställa till med för skit, så står du där som en slagpåse och bara tar emot slag efter slag.
Därför finns det ingen anledning heller för henne att bättra sig.
Du är hennes lyxiga dörrmatta som hon kan hunsa med och utnyttja för att sen ta till charm eller gråt för att igen få en ny chans. Och en ny chans.
Och ännu en ny.
När ska du börja leva ditt liv?
Du kan faktiskt hjälpa henne.
Hjälpa henne mycket.
Men du måste du först bryta med henne totalt.
Då tvingas
hon ta itu
med sitt kaotiska liv och kan inte fly till någon annan så fort hon har fuckat upp det.
Hon måste få bukt med detta,
endast hon kan förändra sig och det kommer hon ALDRIG att göra så länge du står bakom och hela tiden sopar upp skiten.
Du vill väl ha en fungerande realtion, inte att du ska behöva agera psykolog,
personlig assistent och bank åt henne?!!
En relation ska bygga på kärlek och respekt, och du får inget avdera.
Du ger, hon tar.
Hon tar inte bara dina pengar, utan missbrukar din kärlek, lojalitet och omtanke.
Det måste bli väldigt ensamt och jobbigt att själv försöka hålla relationen vid liv och hela tiden hoppas hoppas hoppas för att ännu en gång bli utnyttjad och sviken.
Detta är inte bra.
Du har redan gått igenom nog och ska inte behöva utsätta dig eller din son för mer.
Det är svårt att bryta upp. Mycket svårt.
Men jag tror att du innerst inne vet att detta inte håller men att du inte vågar ta steget fullt upp och bryta. Men det är enda lösningen.
När jag läser mellan raderna så tycker jag mig se en väldigt ensam,ledsen och nerbryten man som nästan tappat livsgnistan efter denna pärs.
Du är otroligt modig som vågar skriva om din situation och verkar ha ett hjärta av guld, men när detta utnyttjas av någon som inte värderar dig utan hunsar mig dig likt en leksak så kommer man till slut att känna sig alldeles tom inombords.
Även om känslorna surrar runt i huvudet så måste du vara ärlig mot dig själv och bestämma dig för hur
du vill att
ditt liv ska se ut.
Var realistisk, du kan inte be om att mirakel plötsligt ska se när vardagen ser helt annorlunda ut.
Välj att denna gång ta mod till dig och hoppa över den där rävsaxen istället för att trampa rätt i den.
Du kommer inte ångra dig en sekund.
Jag lovar!
Du är värd mer.
Skit i subjektivt strunt o empatiska villfarelser. Det är bara att drämma till!
