En liten sann historia som jag tycker är viktig i sammanhanget, och som får en att tänka om är denna:
För ett antal år sedan så sålde Bofors fartygskanoner till Bangladesh. Bangladesh var, och är, ett av världens fattigaste länder. Naturligtvis så tyckte många, speciellt fredsaktivister, att det var fasansfullt att Sverige sålde vapen till ett så fattigt land. Istället skulle man ge dom biståndspengar.
Nu är det så att Bangladesh ligger i Gangesdeltat och i princip den enda tillgång det landet har är fiske, vilket det finns ganska gott om just i deltat.
Nu var problemet att Indierna systematiskt gav sig in på Bangladesh territorie och fiskade upp fisken och där satt Bangladesh och kunde inte göra ett skit för att försvara sig.
Nu kan man ju undra då, är det bättre att Svenskarna skickar biståndspengar och mat till Bangladesh, eller är det bättre att vi hjälper dom med utrustning så att de kan försvara sina gränser, fiska sin egen fisk och på så sätt bygga upp en egen industri, ekonomi och komma igång med självförsörjning?
Kan ju vara värt att fundera på.
Om nu Bangladesh är ett av världens fattigaste länder så behöver dom inte mer kanoner.
Dom behöver industrier, handel, kunskap osv.
Indien lär piska upp dom enkelt oavsett hur många kanoner dom köper.
OM Bangladesh skulle kunna ta död på några indier för sin fisk,
vad tror du händer då? Jag tror Indien köper mer kanoner...
Vilket leder till en utveckling bort från att bekämpa fattigdom.
/Peace, love and understanding
Last edited: