Av det enkla skälet att direktören utsats för ID-kapning och pengarna har förts över till säljarens konto.
Jämför din hoj har försvunnit, du ser din hoj stående utanför ett hus, tror du misstänker att någon i huset är tjuven.
Du kontaktar polisen och vad tror du händer,
Nja vi kan inte ta hojen, det kan ju vara hans hoj ?
eller
Ja det är ju hojen du anmält stulen, den beslagtar vi. Så får vi se när den kan länmas ut till dig ?
Citat: "Han har ju bevis på att han blivit av med en vara, som har har sålt"
Hur bevisar han det ?
Han har sålt en bil och köparen har åtagit sig göra överföringen till ny ägare (som köparen av en bekants bil åtog sig).
Men bedragaren har inte gjort någon överföring av bilen till sig så formellt är han/säljaren fortfarande ägare till en bil.
Citat: Banksekretessen gör ingen skillnad på om du är som jag, utfattig, eller om du är miljardär.
Helt rätt men när direktören tittar i kontoutdraget så ser han ju vart pengarna har gått. Dom pengarna han inte har swishat iväg.
(I varje fall kan jag i kontoutdragen på mina banker se vart mina pengarna har gått.)
Så det är väl bara att söka på telefonnumret (gissar jag vid swish) så är saken klar.
Telefonnumret går till säljaren som har fått direktörens pengar.
Intressant fall kan man säga.
Allting försvåras ju också av att säljaren agerat en aning oaktsamt.
Han verkar inte ha haft någon som helst dokumentation på affären, jag tänker på kontrakt, ID-handlingar, annonstext, mailkorrespondens, mm.
Så då blir det naturligvis svårt att utreda om han överhuvudtaget har tänkt att sälja någon bil.
Men om han hade gjort sin del av processen, det vill säga haft kopia på utäxlade dokument, ID-handling mm, så hade nog utgången blivit helt annorlunda.
För i Sverige ska det ju faktiskt bevisas "bortom allt rimligt tvivel" att du är skyldig, i det här fallet till ID-kapning, och där hade han gått fri direkt, eftersom det inte finns någon bevisbörda som pekar på honom.
Han har bara fått betalt, via en legitimerad betaltjänst, för en vara som han har sålt, och han har gjort det som är praxis vid en sådan försäljning.
Herr direktör i det här fallet är utsatt för ett brott, och har blivit av med pengar.
I dessa fall verkar banken med hjälp av försäkringar gå in och ersätta individen, om det inte kan styrkas att denna agerat grovt oaktsamt.
Och sedan blir det en process angående bilen, för den är ju köpt av herr direktör, och det blir en utredning i sig, i och med att utredningen kommer att visa att det i själva verket var någon annan.
Men allting försvåras ju i och med att säljaren i det här fallet inte har sålt någonting, om man tittar på det lite juridiskt.
Han har bara fått en klump pengar av herr direktör, och varför skulle han få det?
Jo, herr direktör är ID-kapad, men är det verkligen av den så kallade bilförsäljaren?
Och varför gör bilförsäljaren överföringen så klantigt att han pekar alla spår på sig själv, varför inte bara flytta pengar till ett konto i någon annan bank?
Jo, ID-kaparen vill inte lämna spår efter sig, så i det här fallet är alla spår av bedragaren borta, speciellt eftersom ingenting finns dokumenterat eller fotograferat.
Gissar att bilen rullar utomlands, och ID-kaparen fick en slant för den.
Så det är ju bra att vi lyfter såna här saker, för det kommer alltid att finnas dom vill komma åt andras tillgångar på ett oärligt sätt.
Men som sagt var så skulle det vara intressant att veta mer exakt vad utgången blev, för jag har väldigt svårt att tro att banken och polisen löste ärendet med hjälp av en jurist på det enkla sättet att bara flytta tillbaka pengar.
Däremot så har bilförsäljaren agerat oaktsamt, och om även herr direktör har gjort det för den utredningen visa.
