Ett problem med all statistik är att mörkertalen är fruktansvärt stora. Det finns uppskattningar på att det bara är mellan 1 och 10% som blir anmälda. Det finns väl också anledning att tro att barnen blir mindre benägna att anmäla en familjemedlem, speciellt då en biologisk förälder. Så tyvärr har jag inte tillgång till någon bra statistik just på den frågan, men det är nog inte helt fel att misttänka att styvfädrar ligger betydligt sämre till. Men som sagt: en gissning!
Fast egentligen är det helt sjukt att detta överhuvudtaget ska finnas.
Innan jag började jobba "inom fältet" trodde jag att detta var något som hände två, tre gånger om året i bergshålor i USA. Nåja, det kan tydligen vara charmigt att vara lite naiv får jag väl säga till mitt försvar!
Till att börja med vill jag klargöra en sak, en gång för alla: Jag tycker att våldtäkt och sexuellt tvång, särskilt då det riktas mot barn, är avskyvärt.
Så. Då var det utagerat.
Jag skulle vilja ställa en intressant fråga, (trots att jag är medveten om att jag går off topic), -hur många gånger har du i ditt arbete stött på fall där du är övertygad om att personen i fråga faktiskt är 100% oskyldig till de sexuella övergrepp den dömts för? Hur många oskyldiga tror du att du har stött på?
För att återknyta till ämnet så tycker jag att straffsatserna i Sverige är åt helvete överlag.
Jag vet ett fall där en man blev dömd till två års fängelse för
förberedelse till grovt rån, alltså där inget egentligt brott hade begåtts ännu.
Detta i paritet med att man ofta läser om sexualbrott som genererat betydligt mildare straff, gör mig fullständigt skogstokig över den i svenska rättsväsendet brist på respekt för människor och det lidande dom utstått!
Att tex. fuska med bokföringen eller att anlita svart arbetskraft om man är näringsidkare ger lätt minst fyra år bakom galler medan en överfallsvåldtäkt sällan når upp till den nivån.
Undrar hur det är nuförtiden men Bosse?
Han som satt inspärrad bland övriga människor dömda till sexualförbrytare.
Bosse var dömd för att ha förgripit sig på sin egen dotter, eller hur det nu var.
Det visade sig, efter mycket om och men och med tv:s hjälp, att han var oskyldig.
Men fyfan vilken situation.
Även om det visade sig att han inte hade gjort nåt så ses han väl ändå som liite skyldig?
Eller hur?
Jag menar, ingen rök utan eld och allt det där.
Jag förstår om det skulle börja bli glest med manlig personal på dagis mm.
Törs fan riskera att råka illa ut för att något barn kanske säger nåt som troligen direkt misstolkas.
Sexualförbrytelser och speciellt mot barn är ju så avskyvärda så att blotta misstanken får folk att skrika nackskott.
Visst är det så.
Att det dessutom finns "sakkunniga" i form av barnpsykologer etc. som gör sitt bästa för att suggerera "minnen", och som med en dåres envishet vidhåller att barn inte kan ljuga, har resulterat i så otroligt mycket onödigt lidande för utpekade gärningsmän och deras familjer.
Detta är dock sällan något som kommer till allmänhetens kännedom eftersom media inte tycker att det säljer lika mycket som att rapportera om att någon kanske är skyldig.