Efter lite mer än 2 månader tillsammans med flickan så lyckades jag övertala henne till att åka med bakpå.
Men vägen dit var ju inte speciellt svår...
Och det blev mycket lättare att övertala henne när man kraschat på banan en vecka innan...
Men med löftet om att jag skulle betala en mc och hennes mckort om vi krascha så tog övertalningen ett steg i rätt riktning.
Men vägen var lång att gå...
Och mina argument fick kvicka kommentarer som man inte riktigt klurat på själv.
För att göra det sista språnget så tog jag med mig extrautrustning och begav mig hem till henne.
Tur som jag hade så tyckte hennes föräldrar samma som jag att hon skulle hänga med...
Kläderna provades och hon tveka..
o tveka..
Men så gick det för henne
Och hon hängde med.
Väl ute på vägen var m,an ju lite orolig för vad hon skulle tycka och var väldigt noga med att ta det lugnt så hon inte blev rädd.
Och när vi började närma oss hemmet så frågade jag om hon ville åka mer.. men det fick jag själv välja
Jag bestämde mig för att fortsätta på en liten krokig väg en bit till.
En lite mer öde väg forförbi och jag stannade för att prata lite med henne o frågade om hon ville köra...
Och det ville hon.
Men efter att nästan kraschat i diket två gånger började jag tänka i andra banor... eftersom jag satt bakom o kollade...
2timmar senare så började tröttheten sätta ino jag frågad eom hon ville köra hem eftersom jag var börja bli lite uttråkad av att bara sitta o kolla på när hon lekte.
Undrar om jag får åka själv fler gånger nu..
Hur har det själv gått för er o vill ni ha med era flickor där bak eller sidan om?
Men vägen dit var ju inte speciellt svår...
Och det blev mycket lättare att övertala henne när man kraschat på banan en vecka innan...
Men med löftet om att jag skulle betala en mc och hennes mckort om vi krascha så tog övertalningen ett steg i rätt riktning.
Men vägen var lång att gå...
Och mina argument fick kvicka kommentarer som man inte riktigt klurat på själv.
För att göra det sista språnget så tog jag med mig extrautrustning och begav mig hem till henne.
Tur som jag hade så tyckte hennes föräldrar samma som jag att hon skulle hänga med...
Kläderna provades och hon tveka..
o tveka..
Men så gick det för henne
Och hon hängde med.
Väl ute på vägen var m,an ju lite orolig för vad hon skulle tycka och var väldigt noga med att ta det lugnt så hon inte blev rädd.
Och när vi började närma oss hemmet så frågade jag om hon ville åka mer.. men det fick jag själv välja
Jag bestämde mig för att fortsätta på en liten krokig väg en bit till.
En lite mer öde väg forförbi och jag stannade för att prata lite med henne o frågade om hon ville köra...
Och det ville hon.
Men efter att nästan kraschat i diket två gånger började jag tänka i andra banor... eftersom jag satt bakom o kollade...
2timmar senare så började tröttheten sätta ino jag frågad eom hon ville köra hem eftersom jag var börja bli lite uttråkad av att bara sitta o kolla på när hon lekte.
Undrar om jag får åka själv fler gånger nu..
Hur har det själv gått för er o vill ni ha med era flickor där bak eller sidan om?