säger bara, den som kan gråta skall vara glad, jag får inte ut några tårar. Tror jag är bitter och full av hat som fan. Mitt enda syskon, min lillebror blev mördad när han var ute och festade för 4år sedan. Han blev nerslagen av en uppumpad anaboladåre på 120kg och 175cm lång. Idioten hade massa droger i kroppen dessutom. Min bror skulle precis tända en cigarett och böjde huvudet ner litegrann och la andra handen för som man är van att göra när man tänder cigg utomhus. Då nitade mördaren min bror så hårt så halva ögonlocket lossnade och han svimmade av slaget. Sen berättade vittnet att mördaren böjer sig ner över min brors kropp när han är avsvimmad och tar fram en dykarknivoch hugger honom 3 ggr i magen, sedan hugger han honom 4 ggr i en halvcirkelrörelse i bröstkorgen. Efter det så kliver han lugnt över kroppen och böjer sig ner på knä igen och fortsätter att hugga sin cirkel i bröstkorgen.....sammanlagt blev det 11 högg i bröstkorgen format som en cirkel. Sen blev det kaos inne på diskoteket. När mördaren sen skulle smita försökte han oxo hugga en polisman. Min bror hittade dom död med en nytänd cigarett mellan fingrarna, inga skärsår på händerna, så han hade inte gjort något motstånd och därför trodde dom att han vart avsvimmad.Han fick livstid i tingsrätten och 10år i hovrätten vilket gör mig förbannad som fan. Strax efter tt han kommit till kumla högg han ner en kille i ryggen, denna dog inte iaf. Hovrätten tyckte inte han var vid sina sinnens fulla bruk vid händelsen så därför dömde dom bara 10år, vilket betyder att du kan stoppa i dig droger och mörda , sen så slipper du iaf livstid....patetiskt......
Jag vill gråta men kan ju fan inte, allt sitter kvar inuti. Gick till psykolog, men dom bytte 3 stycken under dom 3ggr som jag var där. Nån hade fått annat jobb och nån var sjuk så jag fick dra min historia 3ggr, sen tröttnade jag på det......
Jag kan vara glad, men ändå inte, för jag vet innerst inne att det går inte.......känns som om jag aldrig kan vara bara glad utan att nåt annat ligger och stör mig.......Fy fan vad jag saknar min lillebror.......min ende lillebror, mitt allt........