Frågan är intressant. Finns förstås en moralisk dimension där det går att komma fram till att det är rimligt, men samtidigt låter det som något som skulle vara mycket svårt att genomföra i praktiken. Frågan om stödet till Ukraina är ju en fråga mellan Sverige och Ukraina, medan frågan om att hjälpa till i kriget är en fråga mellan Ukraina och sina medborgare. Sverige kan ju ställa krav på våra egna medborgare och de som vistas här om vad de skall göra här, men det blir knepigt att ställa krav på att vad människor skall göra i förhållande till de länder de är medborgare i och som inte är Sverige.
Går förstås att skapa mer generella kriterier som att man deporterar alla i arbetsför ålder såvida det inte finns synnerliga skäl som talar emot, men det kan ju också resultera i att slå allt för brett och göra att människor som det trots allt vore rimligt att ge tillfälligt skydd inte får det. Det är ju t ex svårt att kunna ta hänsyn till om de i verkligheten kunnat behövas i och bli rekryterade till den Ukrainska armén eller ej (antar att Ukraina inte använder sina medborgare som en köttkvarn på samma sätt som Ryssland). Ytterligare ett perspektiv att väga in är att det finns Ukrainare kvar som efter kriget kan bygga upp landet igen (rent krasst även att föröka sig).
Träffade en Ukrainsk kille för ett tag sedan som stridit i armén under drygt ett år, men som ställts inför dilemmat om sin familjs framtid (han hade nyligen blivit far) och kommit fram till att det inte gick att vara kvar samtidigt som han ville fortsätta hjälpa hemlandet. Han och familjen flyttade till ett annat europeiskt land och därefter startade han ett företag som tillverkar drönare. Så han fortsätter hjälpa hemlandet, fast på ett annat sätt, och planen är att flytta tillbaka i framtiden.