Så här ser jag på det då jag själv går i tankar om att leasa via jobbet. Skillnaden med privatleasing, som tråden handlar om, är att jag får plocka bort kostnaden för de mil jag kör i tjänsten från månadshyran och att jag inte är begränsad till 1500mil/år.
- Har man cash på banken som bara ligger och bränner så är det ju meningslöst att varken hyra eller låna till bil.
- Har man inte 20% att lägga i handpenning på ett billån så är det ju ett helt ok alternativ att hyra istället.
- Att köpa en gammal bil funkar också men man går ju alltid med en klump i magen och undrar vad det kommer att kosta när exempelvis motorlampan tänds eller när besiktningsmannen sätter en fin lapp i rutan att det är slutkört.
- Jag brukar också jämföra hur det funkar med hyres- och bostadsrätt. Ganska många hyr ju sina bostäder utan att gnälla på alla pengar de förlorar jämfört med att äga sitt boende. Att äga en bil blir ju aldrig plus vilket en bostadsrätt med största sannolikhet gör. (Säger jag som gör precis tvärtom)
- Och till sist... man lever bara en gång, varför inte testa 3 år och se hur det blev? Man går ju inte under och vi snackar inte om en förmögenhet man "förlorar" jämfört med en kredit.