Efter en lång och mödosam vandring igår kväll kan jag bara konstatera att min kropp är helt förfallen. Blev ca 8km med en tossig flikka som gick i cirklar runt mig och skrattade hjärtligt åt mitt "raska" tempo
Brukar inte röra mig mer än absolut nödvändigt, dvs gå till bilen/hojen eller från bilen in till pizzerian. Och det har fungerat riktigt bra de senaste 12åren...Men nu börjar jag närma mig det magiska årtalet
(OBS! EJ KRIS!) .
Börjar inse att det inte går att leva som en 20-åring längre. Visst, mentalt kommer jag alltid att vara som en 20-åring, om ens det
Här sitter på jobbet med lätt ömmande muskler samt ett smärtande skoskav och tycker synd om mig själv. Varför skulle just jag födas till en lat, otränad, överviktig samt volvoanställd! Oj, glömde blekfis...
Nä, det är dags för en liten förändring!
Se över den sk kosten, ut och röra på mig. Få upp flåset lite samt minska "lite" på kroppsomfånget...
Ska jag nu försöka mig på att harva runt på bana så krävs det betydligt bättre kondition än den jag "saknar" i dagsläget. Så det kan vara en bra morot att jobba för.
Nu är det lunch, så det är dags för den dagliga snickersen samt cola "light"