Hörde jag dakapo ?
Vinterns köld är hård,
kedjorna rostar av allt salt.
Skinnställen sova i stängd garderob,
långt bort från Bultens asfalt.
Harry Haffa saknar vår onsdags bus,
snön faller vit på oss i vårt trösterus,
snön faller vit på taken.
Inte en endaste hoj är vaken.
Står vemodig vid min garagedörr,
saknar Bogan med trotteln på full.
Tittar som så många vintrar förr,
förtvivlat på SMHIs grafiska lull-lull.
Jag hoppas där se en vår på gång,
torrbryter i garagets dunkla prång,
längtar fast än lär det dröja,
innan man åter på Skogis kan röja.
Stryker med handen över sadel och tank,
vrider på gasen och klämmer med låren.
Nej den längtan är alltför rank,
kan jag stå ut ända tills våren.
Slår som jag måste inom kort,
slika sörjande tankar bort.
Får nöja mig med mecka och pyssla,
så som ersättnings syssla.
Kollar kylvätskans och oljans nivå,
synar drev och kedja.
Med nyckeln tändningen jag slår på,
om att allt el fungerar jag bedja.
Att framdäcket är slut jag glömt,
och efter jul mitt konto är tömt.
Varför skulle jag mina pengar slösa,
detta är ett problem att lösa.
Slår av tändningen med en suck,
fäller ner stödet och kliver ner.
I magen det känns som en puck,
hoppas inte någon snö faller mer.
Sätter mig framför datorn med bira,
för att på Sporthoj lira.
Lite tröst det ger kan man fatta,
att med hojbröder chatta.
Går ut och slår en aftondrill,
hoppas att snösmältning se,
Men endast hör jag eget spill,
inte en endaste plusgrad det e.
I en istapp mitt huvud jag slår,
när jag genom dörren går.
Lägger mig på mitt söta öra,
drömmer om att på bana åter köra.
vIktor_s_paPs