Bus-Bo
Gudomlig sporthojare
Idag kring 14-tiden framförde jag mitt motorfordon som man bör inne på stadens gator och torg i jakt på studenter att förnedra. Där mullrade jag fram i lagom raskt tempo i Allén, gjorde ett par svängar och hamnade rätt kvickt utanför Evas PalÄ, eller vad det heter, på väg upp mot Poseidon. Drog ett misslyckat försök till framhjulslyft och brötade lite sådär extra ljuvligt med min fullblodsstånka. Harmonin och samspelet mellan mig och min omgivning var total.
Väl uppe vid bibban så hejdade jag min storslagna framfart för att släppa över fotgängare på övergångsstället, och där på strecken kom en äldre man gissningsvis någonstans kring de 50. Han pekade på mig och uttalade ett budskap, vilket dock dränktes i skönsången från min österrikiske best. Jag gjorde det klart för mannen att jag ej hörde vad han hade att säga, och han tog två steg närmre och gjorde ett nytt försök. Inte heller denna gång kunde jag tyda hans ord. Då klev han ytterligare lite närmare och från två meters håll skrek han till mig något i stil med "Skaffa ljuddämpare din JÄVEL!!1
!". Jag fattade inte vad han menade riktigt, ty jag har ju redan två på hojen, så jag vände runt den så han hamnade rätt så mycket rakt bakom, och provgasade ett par gånger för att höra efter. Nog lät den lite, men inte så farligt högt och apselut inte mer än vanligt. 
Jag kastade en oförstående blick på mannen som nu försökte lägga luggen på plats igen efter de förbipasserande orkanvindar som avgaspulserna från mina välljudande pipor skapat. Hans blick talade för sig själv och jag beslöt att det var bäst att lämna platsen hastigt, med full gas, och inte komma tillbaka på en stund 
Väl uppe vid bibban så hejdade jag min storslagna framfart för att släppa över fotgängare på övergångsstället, och där på strecken kom en äldre man gissningsvis någonstans kring de 50. Han pekade på mig och uttalade ett budskap, vilket dock dränktes i skönsången från min österrikiske best. Jag gjorde det klart för mannen att jag ej hörde vad han hade att säga, och han tog två steg närmre och gjorde ett nytt försök. Inte heller denna gång kunde jag tyda hans ord. Då klev han ytterligare lite närmare och från två meters håll skrek han till mig något i stil med "Skaffa ljuddämpare din JÄVEL!!1
!". Jag fattade inte vad han menade riktigt, ty jag har ju redan två på hojen, så jag vände runt den så han hamnade rätt så mycket rakt bakom, och provgasade ett par gånger för att höra efter. Nog lät den lite, men inte så farligt högt och apselut inte mer än vanligt. Jag kastade en oförstående blick på mannen som nu försökte lägga luggen på plats igen efter de förbipasserande orkanvindar som avgaspulserna från mina välljudande pipor skapat. Hans blick talade för sig själv och jag beslöt att det var bäst att lämna platsen hastigt, med full gas, och inte komma tillbaka på en stund 
sen ska det gasas för fullt!
