Tror inte det hade gett så mycket om jag låg i 180km/h med min hoj och vrider fullt.
Ligger förmodligen redan på full rulle ändå.
I det läget hade jag inte försökt försvinna. Vid andra tillfällen hade jag nog gjort det, om det hade gått att göra säkert. Typ "oj, polisen ligger bakom på den här måttligt trafikerade vägen mitt i samhället", knattrar vidare i resonligt tempo, svänger in på nån cykelväg genom en park och letar upp nån smal passage där de inte kan följa efter. Tar mig sedan långt bort från platsen utan att försöka slå hastighetsrekord. Att däremot hålla stumt på motorvägen och försöka komma undan genom kraftiga nerlägg och små säkerhetsmarginaler - näääe, det är inte min grej alltså..
Annars försöker jag köra "street-smart". Bor rätt nära polisstationen och har ännu inte fått mitt körkort, så det är lite vanskligt att ge sig ut och övningsköra ensam, men det gör jag ibland. För nån vecka sen mötte jag en snutbil som cirkulerade runt kvarteren, och några hundra meter fram lyckades jag precis skymta att en annan snutbil svängde in på min lilla bostadsgata, dit jag var på väg. Antagligen bara för att passera och komma ut på motorvägen, men dumt att chansa så jag svängde av tidigare och rullade runt ett hörn. Klev av hojen och tog ur nycklarna, ledde hojen resten av vägen hem. Tur för mig, polisen hade stannat på min gata av okänd anledning. Hade känns som att utmana ödet lite väl att köra fram och parkera 30m ifrån dem. Nu fick jag ju istället ett par vääääldigt långa och misstänksamma blickar, men vad fan ska de göra. Var bara att le och rulla in hojen på gården.
Visst kan man känna sig dum och utstirrad av vanligt folk när man kommer ledandes en hoj så där igenom ett samhälle, men vågar man agera lite utanför ramarna kommer man långt.