Johan Schück, Samhällsekonomisk krönikör: Högre skatt eller mindre utgifter krävs
Statens utgifter stiger och skatteinkomsterna räcker inte till. Under de närmaste åren behövs skattehöjningar eller nedskärningar för att få bukt med budgetunderskottet. Det räcker inte med regeringens formel att reformer ska betalas ”krona för krona”.
I den budget som regeringen ska presentera den 21 september väntas skattehöjningar på 20–30 miljarder kronor. Det är pengar som huvudsakligen används till att betala nya reformer. Däremot anges ingen särskild finansiering av andra utgifter som också stiger.
Det finns en automatik i statsbudgeten som gäller både inkomster och utgifter. Å ena sidan växer skatteinkomsterna när lönerna stiger, konsumtionen går upp och företagens vinster ökar. Å andra sidan finns utgifter som regeringen har svårt att hålla inom fasta budgetramar som sjukskrivningarna och asylinvandringen. Liknande gäller för skattereduktioner som ränteavdragen.
Därför har regeringen svag kontroll över både inkomster och utgifter, trots formeln att nya åtaganden ska betalas ”krona för krona”. Samtidigt går man in i nya budgetåret 2016 med ett under*skott från innevarande år. Om inget särskilt görs – endera skattehöjningar eller utgiftsnedskärningar – kommer budgetunderskottet inte att elimineras på flera år, trots att konjunkturen är relativt stark och knappast i behov av extra stimulanser.
Finansminister Magdalena Andersson (S) har bekymmer, även om Decemberöverenskommelsen garanterar att budgeten går igenom riksdagen. Hon kan ändå inte vara säker på att inkomsterna flyter in som beräknat, eftersom en del skattebetalare hittar fullt lagliga sätt att begränsa skatten – till exempel genom att *kraftigt öka sina ränteavdrag. Svårt är också att få kontroll över utgifterna, när dessa beror på vad myndigheter beslutar om enskildas rätt till stöd.
Men därtill kommer att finansministern inte ser ut att klara målen för finanspolitiken, varken det nu gällande överskottsmålet eller det balansmål som hon själv förespråkar. Underskottet i de offentliga finanserna väntas bestå till åtminstone 2018, vilket Finanspolitiska rådet har kritiserat henne för. Konjunkturinstitutet, KI, har av samma skäl förespråkat åtstramning, men verkar inte få gehör.
Ett oförändrat välfärdsåtagande skulle kräva skattehöjningar på cirka 90 miljarder kronor under de kommande fyra åren, enligt vad KI skrev tidigare i somras. Annars behövs ned*skärningar i motsvarande mån, om de finans*politiska målen ska hållas. Det är inget som ändras av en övergång till balansmål.
Om regeringen struntar i dessa varningar, kan det komma surt efter. Under 2020-talet väntar fler finanspolitiska påfrestningar, i takt med att andelen äldre i befolkningen växer. Då ger det en dålig start att ligga snett inför 2016.