Knepigt, staten har ju misslyckats med bostadspolitiken och om man motstår frestelsen att peka på det uppenbara (att subventioner är dåligt) så kvarstår problemet.
Någonstans måste staten gå in gissar jag, oklart om lån till dem utan betalningsförmåga är rätt väg dock.
Skickat från min Mi 9 SE via Tapatalk
inom detta område kommer vi nog se allvarliga effekter av Covid-19 ur ett mer långsiktigt perspektiv, men problemet har ju grundlagts långt tidigare och Covid-19 blir bara faktorn som driver problemet till sin spets. Grundproblemet är att vi haft en osund lånemarknad som, i kombination med befolkningsökning och urbanisering, har drivit upp bostadspriserna till galna nivåer och gjort människor överbelånade.
Att i det läget driva upp hushållens belåning ytterligare och hålla prisnivån uppe tror jag är djupt olyckligt. På det sättet skjuter vi bara en ännu större kris framför oss. De enda som vinner långsiktigt på att prisnivån hålls uppe är väl egentligen bankerna och mäklarna.
Det kommer naturligtvis bli en huggsexa om diverse subventioner till olika mer eller mindre utsatta grupper och att försöka upprätthålla fasaden, särskilt från vänstern och under fördelningspolitiska förtecken. När det finns en risk för att människor behöver gå från hus och hem kommer det skrikas högt om subventioner.
Men jag tror att förstagångsköparna gynnas långsiktigt bättre genom att priserna går ner istället för att de skall tokbelåna sig.
Naturligtvis kommer det vara smärtsamt för en del av de som redan är inne på bostadsmarknaden om huspriserna går ner, men om man skall göra någon åtgärd är det väl i sådana fall att lindra fallet för de värst utsatta så att de inte behöver bli bostadslösa. För någon som skall byta bostad borde vara hanterbart med en prisnedgång, eftersom även priset på den bostad man tänkt köpa då går ner.
Men för de som hamnat i en så svår situation att de tvingas sälja skulle man kunna tänka sig att staten kan gå in med någon form av lån, så att man inte blir bostadslös pga. att bankerna vill säga upp lånet. Då menar jag inte att staten skall träda in och subventionera lånen för människor som uppenbarligen har tagit för stora risker och har en dyrare livsstil än de egentligen har råd med - det skulle ge helt fel signaler. Men när dessa människor hamnar i ekonomisk kris skulle man kunna tänka sig att staten går in med någon form av lånegaranti så att dessa har möjlighet att byta till en billigare bostad, ifall banken annars inte beviljar ett lån för detta. På så sätt slipper de bli bostadslösa, men tvingas samtidigt rätta mun efter matsäck och vi skulle få en sundare bolånemarknad.
I grunden tror jag det är bättre om politiken skapar förutsättningar för människor att inte behöva vara livegna till varken banken eller staten - det ger bättre förutsättningar för människor att klara kriser.