Tino om Ganman-käbblet
"Utnämningen av Jens Ganman provocerade fram ett utbrott av raseri bland vänstern. En som tappade fattningen är Moa Berglöf, Fredrik Reinfelds talskrivare som numera bytt till C.
Moa Berglöf skrev en orättvis artikel i Sydsvenskan som utan belägg anklagade Årets Svensk för rasism och med logikfria associationskedjor kopplade honom till ”hot” mot genusforskare.
Denna taktik är dock inte längre lika effektiv som det en gång brukade, och slog tillbaka mot Berglös då många lessnat på personangrepp och falska anklagelser. Ingen har kunnat hitta exempel på rasism av Jens Ganman, en snäll norrlänning som personligen engagerat sig för flyktingar och vars enda brott är satir mot makthavare som Reinfeldt.
Moa Berglöf är bitter då hennes åsikter om migration tappat politiskt stöd, men ser inte hur omoralisk det är att ta ut sin frustration genom att stämpla en person som aldrig eller sagt eller gjort något rasistisk i sitt liv.
Samtidigt ser vissa Berglöf som offret då hon fick kritik för sitt försök att karraktärsmörda en oskyldig person. En är Sveriges Radio f.d programledare Johanna Linder: ”Jens Ganman är ju rasist. Ivar Arpi är rasist. Ulf Kristersson och Ebba Busch är rasistkramre. Och Johan Hakelisu är...också rasist. There I said it”
Kan ni tänka er, ytterligare en journalist på SR visar sig vara tokvänster. Det påverkar förstås inte deras rapportering!
Ett skäl att vänstern och deras fejkliberala allierade beter sig så illa är entitlement mentality, de har vant sig vid en abnormal samtalsklimat där en liten grupp dominerade och gav varandra stöd i mobbing och fulspel.
Moa Berglöf, Johanna Linder, Peter Wolodarski, Anders Lindeberg och andra som uttryckter förtvivlan över balansförändringen fattar inte att detta var ohälsosamt där den makt de var så berusade av förgiftade och korrumperade de själva, en kontrast som blir desto tydligare jämfört med rättskaffens personer som Jens Ganman - Årets Svensk 2019."
Skickat från min Mi 9 SE via Tapatalk