Jag gick från SXV 450 till Husa FS 570, båda modellerna var rena supermotardvarianter direkt från frabrik, inga "kittade enudormaskiner" och dom stora skillnaderna var:
SXV känns större/tyngre/mer sansad. Styret sitter högre. Mer rak sittposition.
Husan är liten och smidig som en BMX, inte bra jämnt men en vanesak.
Bromsarna på SXV slår husan med hästlängder, framförallt frambromsen. Helt sjuk frambroms på SXV.
SXV var fruktansvärt rolig att köra när du fick upp den över 8000rpm och kunde ligga där å mata växlar på kurviga vägar. Ju mer du plågade den desto bättre gick den, efter att ha plågat den några kilometer på kurviga vägar så var den helt underbart rapp. Dock fick man växla HELA tiden för att kunna komma ifrån någon
Husan handlar bara om bottenvrid, att varva den är helt meningslöst. Det gick många mil innan jag hade ställt om mitt körsätt. Husan kan man i princip ligga på 4 eller 5:an oavsett hur vägen ser ut...
Bakhjulsbenägenheten är bättre på Husan, jag lärde mig aldrig att få upp SXV i några högre hastigheter.
Husan får jag upp på alla växlar. 6:an i 90 går med lite muskelkraft, dom andra växlarna är inga problem alls. Kört både med 48, 45 samt 38 bakdrev.
Jag bytte egentligen bara för att jag var livrädd att SXV:n skulle haverera på något sätt då jag helt saknar ÅF eller kompisar med kompetens. Delar går ju få tag på via England men jag kände mig aldrig bekväm. Inte så kul att behöva fundera på ras varje gång man körde. Dock hände det aldrig något, allt funkade perfekt med min hoj.
Skulle jag välja hoj idag så kulle det bli Husa 570 igen. Främst på grund av reservdels/kompetensbiten. I övrigt är det två mycket trevliga hojar med helt olika karaktärer.
Husan är mest lek och SXV är mest racing.
Ovanstående text är min helt egna uppfattning baserat på egna erfarenheter. Troligen upplever du det helt annorlunda...
SXV känns större/tyngre/mer sansad. Styret sitter högre. Mer rak sittposition.
Husan är liten och smidig som en BMX, inte bra jämnt men en vanesak.
Bromsarna på SXV slår husan med hästlängder, framförallt frambromsen. Helt sjuk frambroms på SXV.
SXV var fruktansvärt rolig att köra när du fick upp den över 8000rpm och kunde ligga där å mata växlar på kurviga vägar. Ju mer du plågade den desto bättre gick den, efter att ha plågat den några kilometer på kurviga vägar så var den helt underbart rapp. Dock fick man växla HELA tiden för att kunna komma ifrån någon
Husan handlar bara om bottenvrid, att varva den är helt meningslöst. Det gick många mil innan jag hade ställt om mitt körsätt. Husan kan man i princip ligga på 4 eller 5:an oavsett hur vägen ser ut...
Bakhjulsbenägenheten är bättre på Husan, jag lärde mig aldrig att få upp SXV i några högre hastigheter.
Husan får jag upp på alla växlar. 6:an i 90 går med lite muskelkraft, dom andra växlarna är inga problem alls. Kört både med 48, 45 samt 38 bakdrev.
Jag bytte egentligen bara för att jag var livrädd att SXV:n skulle haverera på något sätt då jag helt saknar ÅF eller kompisar med kompetens. Delar går ju få tag på via England men jag kände mig aldrig bekväm. Inte så kul att behöva fundera på ras varje gång man körde. Dock hände det aldrig något, allt funkade perfekt med min hoj.
Skulle jag välja hoj idag så kulle det bli Husa 570 igen. Främst på grund av reservdels/kompetensbiten. I övrigt är det två mycket trevliga hojar med helt olika karaktärer.
Husan är mest lek och SXV är mest racing.
Ovanstående text är min helt egna uppfattning baserat på egna erfarenheter. Troligen upplever du det helt annorlunda...