Tänker ni på det storslagna?

[Kay]

Blickar upp mot himlen och försöker inse det enorma en naturens makt skapat. Avstånd som inte någon kan föreställa sig med sin vildaste fantasi... Tomrum som med all säkerhet döljer annat liv. Miljarders biljoner stjärnor och planeter i alla dess former och storlekar. Universum, ett storslaget kretslopp, som vi dessvärre under människans existens antagligen aldrig kommer få veta hur det fungerar, och varför det finns... En sak är säker iaf, och det är att vi är medvetna om våran egen existens och det fantastiska runt omkring oss... Att en sommardag ligga på en äng och blicka upp mot den svarta natthimlen ger mig nästan svindel... och en överväldigande känsla av hur liten man är, och hur fantastiskt allt egentligen är. Tar ni er tid att ibland titta på naturens under och försöka reflektera och filosofera över det enorma omkring oss, och våran existens? Tänk på det, och ta inget för givet i livet!

 

[kaZmur]

Supit på en söndag eller har du gått och blivit vis?

 

[Kay]

Supit på en söndag eller har du gått och blivit vis?

Har alltid varit rätt filosofiskt lagd av mig... Omger mig med många som tänker på sådant här, inte minst min far, vilket färgat av sig en del. Tänker inte så mkt på det när jag är fuller, utan mer när jag är själv och helt enkelt tar mig an tiden. Härligt är det.

 

[Emmi]

Ja, visst, jättevackert. Men... *host* detta är sporthoj.com...

 

[Flamma77]

Varje dag.

 

[Kay]

Ja, visst, jättevackert. Men... *host* detta är sporthoj.com...

Skriv det i trådarna "CP-lördag" "Mytomantråden" eller varför inte "Milkshake".
Jag har inte tvingat någon att läsa detta... En rumsren tråd som snarare håller en viss klass, och kan utvecklas till något intressant till skilnad från 80% av de andra OT-trådarna utan någon somhelst substans. Inte för att det är något fel med det... Men det kan väl vara kul med en lite annorlunda tråd, som inte bara handlar om att någon har blivit skitfull, pajjat möblerna och fått på truten?

 

[Dea]

Det storslagna du beskriver kan vara bra att tänka på när man har egna problem. Dessa blir liksom lite mindre i det perspektivet.

 

[kaZmur]

Har alltid varit rätt filosofiskt lagd av mig... Omger mig med många som tänker på sådant här, inte minst min far, vilket färgat av sig en del. Tänker inte så mkt på det när jag är fuller, utan mer när jag är själv och helt enkelt tar mig an tiden. Härligt är det.

Jo, jag kan faktist hålla med dig även om jag inte är särskilt filosofiskt lagd. Det räcker med att stirra på månen så får man en sån otrolig undran över hur allting kan fungera, hur planeterna (och månen) kan hamna i så perfekt omlopp runt solen/jorden och hur liten jorden egentligen är i förhållande till stjärnorna osv.

 

[Alex.J]

Ibland på sommar nätterna så har man ju legat i gräset och kollt på himlen lite nyfiken blir man ju

 

[heinz_p]

Blickar upp mot himlen och försöker inse det enorma en naturens makt skapat. Avstånd som inte någon kan föreställa sig med sin vildaste fantasi... Tomrum som med all säkerhet döljer annat liv. Miljarders biljoner stjärnor och planeter i alla dess former och storlekar. Universum, ett storslaget kretslopp, som vi dessvärre under människans existens antagligen aldrig kommer få veta hur det fungerar, och varför det finns... En sak är säker iaf, och det är att vi är medvetna om våran egen existens och det fantastiska runt omkring oss... Att en sommardag ligga på en äng och blicka upp mot den svarta natthimlen ger mig nästan svindel... och en överväldigande känsla av hur liten man är, och hur fantastiskt allt egentligen är. Tar ni er tid att ibland titta på naturens under och försöka reflektera och filosofera över det enorma omkring oss, och våran existens? Tänk på det, och ta inget för givet i livet!

Visst är det fantastiskt..grymt fint att ligga en ljummen sommarnatt och titta på det stora valvet..

 

[Kay]

Det storslagna du beskriver kan vara bra att tänka på när man har egna problem. Dessa blir liksom lite mindre i det perspektivet.

Ja... Väldigt bra metod att förminska och fly undan de små problemen i det stora hela ibland, istället för att ta till flaskan som många gör.

 

[Swedie]

Det enda som får mitt sinne lugnt vad gäller "vad är egentligen allting".. är o tänka på döden. Typ, efter jag dör så skiter jag blankt i detta.. så tills dess så äre så att jag kommer leva som jag haver.

Armageddonfilmen var förövrigt inte lika bra som den en gång varit. Lite old news så att säga.

 

[Kay]

Det enda som får mitt sinne lugnt vad gäller "vad är egentligen allting".. är o tänka på döden. Typ, efter jag dör så skiter jag blankt i detta.. så tills dess så äre så att jag kommer leva som jag haver.

Armageddonfilmen var förövrigt inte lika bra som den en gång varit. Lite old news så att säga.

Du är nog den första som reflekterat angående döden på det härliga sättet. Jag främjas dock hellre av en tanke om ett liv efter detta på något sätt, men det ligger nog mer till hands att acceptera faktummet att vi i alla former upphöra att existera... nada, zit... Inget att vara rädd för. Mådde man dåligt av att man inte existerade för 100 år sedan? Nope. Verkar som många tror att döden är som att fastna i en hiss eller något. -så är det inte, jag lovar. Döden har varit, är och kommer alltid vara den enda rättvisan som drabbar alla (otäckt om vi om 1000 år kan leva hur länge som helst genom att transplantera hjärnan till nya kroppar osv. Livets längd blir en faktor beroende av ekonomiska resurser... Nej ush...)

 

[Swedie]

Du lovar?
Då tillbedjar jag dig så du kan fortsätta hålla detta löfte. HAHAH!

Enda som alltid sparkar omkull mina ben är frågan; Hur började allting? För seriöst, hur kan nått ha funnits i all evighet... deru! Det är en fråga som jag inte orkar tänka på längre än 5 minuter, för efter den tiden har jag somnat o börjat drömma om hojåkning m.m.

 

[Coola Ola]

Jag måste säga att jag blivit helt fascinerad när jag varit ute på natten de senaste dagarna, vinternätter (det känns fan som vinter på natten iaf) är otroligt vackra, speciellt med månljust. Har bott hos morsan o farsan ute på landet i några dagar o det är inte ens samma himmel som den inne i stan, känns det som, allt syns mkt tydligare, inga ljud som stör etc etc.

Överhuvudtaget tycker jag att naturen kan vara helt fantastisk, en blåsig dag vid havet (eller för den delen en stilla sommarnat på strandklipporna), ett våldsamt blixtoväder... Det är inte konstigt att folk trodde på åskgudar o annat förr i världen. Om jag ska vara lite flummig så tycker jag att naturen i sig är nån form av gudom, jag kan sitta o njuta av fågelkvitter eller ljudet av bränningar eller vad det kan vara i flera timmar utan att tröttna. Och ja, utan några som helst hallucinogena substanser.

Risken är ju att man blir aningens melankolisk om man inte har någon som står en nära att dela detta med (och det har jag inte för närvarande tyvärr, även om jag såg tjejen i mitt liv i i kassan i tobaksaffären/postkontoret i dag) men har man det är det bara ännu mer fantastiskt.


-edit- o i natt är det fullmåne, då får man passa sig för varulvarna som ju finns överallt här ute på landet....

 

[Bikerbitch]

Jag gillar dina tankar Kay.

 

[Therudeboy]

Har alltid varit rätt filosofiskt lagd av mig... Omger mig med många som tänker på sådant här, inte minst min far, vilket färgat av sig en del. Tänker inte så mkt på det när jag är fuller, utan mer när jag är själv och helt enkelt tar mig an tiden. Härligt är det.

Hela min familj brukar diskutera saker som det du nämt här vid middagar osv, tycker själv rymden är väldigt intressant för finns det något där ute och det visar sig ordentligt faller en hel del religoner. Och ensamma kan vi knappast vara.

 

[Kay]

Roligt att det finns fler än jag som reflekterar över dessa spännande saker Håller med om att väder kan få mig mäkta imponerad också. Framförallt åska.

Du lovar?
Enda som alltid sparkar omkull mina ben är frågan; Hur började allting? För seriöst, hur kan nått ha funnits i all evighet... deru! Det är en fråga som jag inte orkar tänka på längre än 5 minuter, för efter den tiden har jag somnat o börjat drömma om hojåkning m.m.

Det har förbryllat mig me, liksom alla som tänkt på det då vi antaligen aldrig kommer komma under full med ett svar. Jag tror på den enkla utvägen; Oändlighet i tid och rum existerar. Universum har helt enkelt alltid funnits, ALLTID... i oändlig tid tillbaka. Inget fanns innan universum om man säger så, utan nånting, har alltid funnits. Vi är bara inte utvecklade nog att förstå oss på oändlighet mer än som ett begrepp. Var inte rädd för tanken om att oändlighet finns. Universum har inte börjat... det har alltid funnits. Sen ska man inte försöka föreställa sig det, det går bara inte. Mår bara illa. Men tanken om hur det såg ut i universum för ... låt säga 1000000000000000000000000000000000000000000 år sedan är rätt... Konstig... att den tiden verkligen fanns så att säga... Eller gjorde den det?

 

[Swedie]

Sägs ju att universum fluxerar, precis som en bläckfisk när den rör sig frammåt. Big bang vid knuffen, å flyter vid puffen.

Om du läst på lite så expanderar sig fortfarande universum utåt, från en mittpunkt. Det betyder att en gång i tiden var allting väldigt kompakt o ihoptryckt. Påstods det inte att allting var ihoptryckt o likastor som en fotboll? Snacka om ihoptryckt. tänkt dig endast 13 fula elefanter inuti en badboll. Aningen packat. Inte ens en fis från den inre elefanten kan komma ut.

Äh, va e brudarna? De är lika oförståerliga som Universum, kanske dom har svaret?

 

[Kay]

Sägs ju att universum fluxerar, precis som en bläckfisk när den rör sig frammåt. Big bang vid knuffen, å flyter vid puffen.

Om du läst på lite så expanderar sig fortfarande universum utåt, från en mittpunkt. Det betyder att en gång i tiden var allting väldigt kompakt o ihoptryckt. Påstods det inte att allting var ihoptryckt o likastor som en fotboll? Snacka om ihoptryckt. tänkt dig endast 13 fula elefanter inuti en badboll. Aningen packat. Inte ens en fis från den inre elefanten kan komma ut.

Äh, va e brudarna? De är lika oförståerliga som Universum, kanske dom har svaret?

Ja, Förstår inte hur man kommit fram till att allt var stort som en basketboll... Det stämmer att allt fortfarande kastas utåt från en mittpunkt, men även om det en gång i tiden var en kompakt massa, så har det ju funnits i universum som ett tomum, och det är detta tomrum jag menar på har funnits i all oändlighet. Likaså materian, då materian väl alltid måste ha funnits?