Jag drar i stort sett alltid mot allt och alla. Hela livet är en tävlan. Oftast går de bra om jag sitter på hojen (med bilen så måste vägen svänga rejält om de ska funka).
Drar inte personen i/på de andra fordonet så tycker jag att det är en tönt.
Sån är jag, men jag har heller aldrig sagt att jag är speciellt mogen, eller ens försökt vara de. Snarare motsatsen då.
En liten berättelse som kan passa i den här tråden är den från den tiden då jag hade min Aprilia RSV mille (dvs förra sommaren). Låg och kuskade på motorvägen ner mot Laholm för att hälsa på svärfar. Jag på min mille med en enorm ryggsäck på ryggen, och tjejen med sin Aprilia Pegaso Strada med övningsskylt på ryggen. Vi låg i ca 130km/h, hon först och sedan jag.
Då ser jag i backspegeln något lågt och rött. -Aha en Ferrari, nu ska han få smaka, tänker jag. Ferrarin kör om och jag ut efter. Han ökar och jag ökar. I ca 250 km/h flyttar han på sig och släpper förbi mig, och jag liggandes över tanken ger järnet upp till ca 276km/h (har jag för mig att det stod), när vinden i ryggsäcken var så hård att jag har svårt att hänga kvar i styret. Sneglar upp i backspegeln och får se hur han ligger och trycker mig i baken. Går in till högerfilen och släpper av, killen flinar stort och gör tumme upp och drar vidare med sin Ferrari 360 modena (en av dom snyggaste bilarna som finns i mitt tycke). Fick sedan lägga mig i 80 km/h bra länge och vänta in tjejen, som i sin tur hade legat och blåkört i 150 km/h, själv med övningskörningsskylt på ryggen för att komma ikapp. De goa va att hon sedan hade full förståelse att jag var tvungen och ge ferrarin en liten match. För hur ofta får man chansen att rejsa mot en ferrari på någorlunda lika villkor.
Precis sån är jag trots mina 33 levnadsår.