Esquire
Möjligen en smula excentrisk emellanåt.
För en stund sedan så ringde det en telefonförsäljare. Jag blev så jävla förbannad att telefonen höll på att fara ut genom fönstret.
Saken är den att som jag har skrivit i en annan tråd så är jag en smula arbetslös och har varit det ett tag. Men nu är farsan på semester så jag har hand om hans företag, mest bara för att jag inte har något annat att göra.
För ca tio minuter sedan ringde det från ett skyddat nummer:
Jag: (företagetsnamn) Emil.
Telefonförsäljaren: Jag ska prata med chefen.
J: Jaha, och vad gäller det?
TF: Ja, nä, jag vill prata med chefen.
J: Vad är det du vill sälja?
TF: Kontorstillbehör. Datorgrejjer och sånt.
J: Jaha, som toners och sånt då eller?
TF: Ja, men jag vill prata med chefen.
J: När det gäller sånahär saker är det mig du ska snacka med och vi är inte intr... (ungefär här började det brinna ordentligt i skallen på mig)
TF: Nämen du är inte chefen, jag ska prata med chefen.
J: Nej han är inte här, han är på semester och då är det jag som bestämmer.
TF: Du ljuger, det är inte du som är chefen. Jag pratade med honom förra veckan!
J: Nämen, det kan du inte ha gjort.
TF: Jo, ge mig chefen nu!
J: Du vad var det för företag du jobbar för?
TF: Det tänker jag inte säga, för du låter mig inte prata med chefen.
J: Men vad faan jobbar du åt för företag?
TF: Nää... Det säger jag inte.
J: Men va...
TF: Okejdå, jag jobbar för Disneyklubben.
J: Nämen nu får du ju skärpa dig.
TF: Joo, jag jobbar för Disneyklubben. Du låter mig ju inte prata med chefen...
Här någonstans så trycker jag bort samtalet. Helt enkelt för att jag är för förbannad för att kunna föra en vettig konversation. Jag börjar prata med en av de anställda som såg på mig under telefonsamtalet hur arg jag blev och fattade ungefär vad det handlar om. Särskilt eftersom att jag försöker vrida sönder den bärbara telefonen efter samtalet (med betoning på "försöker").
Då ringer det återigen från skyddat nummer:
J: (företagetsnamn) Emil.
TF: Ja det var från Disneyklubben igen, varför la du på för?
J: Nämen du är ju inte från Disneyklubben så...
TF: Du ljuger ju bara. Du är väl någon vaktmästare eller något. En vaktmästare ska inte svara i telefon. Du ska bara moppa golv. Nu ska jag prata med chefen.
J: Hörrödu, nu har du två val. Antingen så... (skriker jag)
TF: Nämen vaddå, det är en vaktmästare. Vad ska du ge mig för val...
Ungefär där så trycker jag bort samtalet igen. Och jag hade dragit handen genom fönsterrutan om det inte hade varit för att det skulle ha varit onödigt dyrt.
Då ringer det en tredje gång:
J: (företagsnamn) Emil.
Någon: Ja hej Emil.
Och sedan är det bara tyst i luren så jag lägger på.
Det ringer en fjärde gång! Men då hinner den anställde hugga telefonen innan mig. Det är Disneyklubben som vill sälja Kalle Anka tidningar...
Helt seriöst så är det den värsta telefonförsäljaren jag någonsin har varit med om. Har någon hört ljudklippen som ligger uppe på någon konsumentupplysningssajt så vet ni vilken nivå det var på. Jag har säkert missat en del saker från vår konversation. Jag sa säkert mycket värre saker också. Och även han.
Till saken hör att farsan har varit på semester sedan den femte oktober. Jag har ringt och pratat med honom och han har inte alls pratat med någon telefonförsäljare under semestern. Han verkade ganska glad att han sluppit prata med just den här telefonförsäljaren.
Det är ju lätt för honom att vara en kaxig och tuff liten skit om han sitter 120mil bort och pratar i telefon. Han gjorde det säkert bara på grund av att han hade Sveriges minsta penis. En feg liten *självcensur* som inte vågar uppge namn eller företaget han jobbar för.
Men hade han varit i närheten så hade jag kopplat en sleeperhold på honom, kört ner hans headset i halsen på honom och knäat honom i skrevet.
Eller man kanske skulle höra av sig till Disney och säga att det är någon som missbrukar deras goda namn?
Jag har alltid haft lite svårt för skåningar, och den här tomten har ju inte gjort så att min syn på hobbydanskarna har förbättrats.
Saken är den att som jag har skrivit i en annan tråd så är jag en smula arbetslös och har varit det ett tag. Men nu är farsan på semester så jag har hand om hans företag, mest bara för att jag inte har något annat att göra.
För ca tio minuter sedan ringde det från ett skyddat nummer:
Jag: (företagetsnamn) Emil.
Telefonförsäljaren: Jag ska prata med chefen.
J: Jaha, och vad gäller det?
TF: Ja, nä, jag vill prata med chefen.
J: Vad är det du vill sälja?
TF: Kontorstillbehör. Datorgrejjer och sånt.
J: Jaha, som toners och sånt då eller?
TF: Ja, men jag vill prata med chefen.
J: När det gäller sånahär saker är det mig du ska snacka med och vi är inte intr... (ungefär här började det brinna ordentligt i skallen på mig)
TF: Nämen du är inte chefen, jag ska prata med chefen.
J: Nej han är inte här, han är på semester och då är det jag som bestämmer.
TF: Du ljuger, det är inte du som är chefen. Jag pratade med honom förra veckan!
J: Nämen, det kan du inte ha gjort.
TF: Jo, ge mig chefen nu!
J: Du vad var det för företag du jobbar för?
TF: Det tänker jag inte säga, för du låter mig inte prata med chefen.
J: Men vad faan jobbar du åt för företag?
TF: Nää... Det säger jag inte.
J: Men va...
TF: Okejdå, jag jobbar för Disneyklubben.
J: Nämen nu får du ju skärpa dig.
TF: Joo, jag jobbar för Disneyklubben. Du låter mig ju inte prata med chefen...
Här någonstans så trycker jag bort samtalet. Helt enkelt för att jag är för förbannad för att kunna föra en vettig konversation. Jag börjar prata med en av de anställda som såg på mig under telefonsamtalet hur arg jag blev och fattade ungefär vad det handlar om. Särskilt eftersom att jag försöker vrida sönder den bärbara telefonen efter samtalet (med betoning på "försöker").
Då ringer det återigen från skyddat nummer:
J: (företagetsnamn) Emil.
TF: Ja det var från Disneyklubben igen, varför la du på för?
J: Nämen du är ju inte från Disneyklubben så...
TF: Du ljuger ju bara. Du är väl någon vaktmästare eller något. En vaktmästare ska inte svara i telefon. Du ska bara moppa golv. Nu ska jag prata med chefen.
J: Hörrödu, nu har du två val. Antingen så... (skriker jag)
TF: Nämen vaddå, det är en vaktmästare. Vad ska du ge mig för val...
Ungefär där så trycker jag bort samtalet igen. Och jag hade dragit handen genom fönsterrutan om det inte hade varit för att det skulle ha varit onödigt dyrt.
Då ringer det en tredje gång:
J: (företagsnamn) Emil.
Någon: Ja hej Emil.
Och sedan är det bara tyst i luren så jag lägger på.
Det ringer en fjärde gång! Men då hinner den anställde hugga telefonen innan mig. Det är Disneyklubben som vill sälja Kalle Anka tidningar...
Helt seriöst så är det den värsta telefonförsäljaren jag någonsin har varit med om. Har någon hört ljudklippen som ligger uppe på någon konsumentupplysningssajt så vet ni vilken nivå det var på. Jag har säkert missat en del saker från vår konversation. Jag sa säkert mycket värre saker också. Och även han.
Till saken hör att farsan har varit på semester sedan den femte oktober. Jag har ringt och pratat med honom och han har inte alls pratat med någon telefonförsäljare under semestern. Han verkade ganska glad att han sluppit prata med just den här telefonförsäljaren.
Det är ju lätt för honom att vara en kaxig och tuff liten skit om han sitter 120mil bort och pratar i telefon. Han gjorde det säkert bara på grund av att han hade Sveriges minsta penis. En feg liten *självcensur* som inte vågar uppge namn eller företaget han jobbar för.
Men hade han varit i närheten så hade jag kopplat en sleeperhold på honom, kört ner hans headset i halsen på honom och knäat honom i skrevet.
Eller man kanske skulle höra av sig till Disney och säga att det är någon som missbrukar deras goda namn?
Jag har alltid haft lite svårt för skåningar, och den här tomten har ju inte gjort så att min syn på hobbydanskarna har förbättrats.