Kanske en klen tröst, men se dig om på ICA, jobbet, skolan, etc etc, (nåja, kanske inte skolan just), och inse hur många "äldre" som har stabila förhållanden, som pratar om att de ska "hem till kärringa" och fan vet vad. (Nåja, iaf på industrigolven). I en sådan situation kommer med största sannolikhet du själv/jag själv hamna så småningom vi också, så att känna behovet av att skynda dit så mycket som möjligt tycker jag helt enkelt inte man behöver göra. Visst, det var inte detta du frågade om, och visst - det ÄR kul att träffa tjejer, men med detta inlägg kanske jag iaf kan få någon vilsen med-människa därute på något bättre humör ?
Sedan finns det väl egentligen inte så mkt att säga, svårt att ge egentliga råd. Att helt enkelt visa lite jävlar-anama-takter, och intala sig själv i att faktiskt ta steget och våga, är helt enkelt det som behövs i de flesta fall. Låter simpelt, och kan vara jättesvårt, men det är egentligen allt som behövs, mer behöver man inte komplicera situationen. Människor har en tendens att överanalysera, och grubbla över saker som egentligen inte spelar någon som helst roll, så även jag. Kan man sluta med detta, har man kommit en bra bit på vägen. Detta är faktiskt ett av ganska, i mitt tycke, få lägen där uttrycket "ryck upp dig" kan appliceras på ett korrekt sätt. Där är bara du själv som sätter upp hindrena. Jag är inte heller så jäkla "framåt" alltid, (tvärtom till naturen), men då jag känner av det själv, har jag helt enkelt lärt mig att "skita i hålla-tillbaka-känslan", och köra på ändå. Funkar utmärkt i egentligen alla grejer, och det bästa är att det i 90% av fallen är jättelätt när man väl struntat i "håll-tilbaka-känslan", och bara "flyter med", för att uttrycka mig lite småfjantigt.
Sedan är det även en gammal klyscha, men det verkar vara sant att de flesta, (iaf vettiga), tjejer träffas av en ren slump, när man minst anar det..
