Var på en liknande men betydligt sunkigare sak i dåvarande Jugoslavien, stanken där inne kan inte på något sätt beskrivas i ord. Men är man på bil/campingsemester och åkt på tresekunderssjukan, d.v.s. från det att du tänker "jag känner mig liiiite bajsnödig" till dess att du behöver nya kalsingar går det exakt 3 sekunder, så får man ta vad som erbjuds.
Nåväl in på en restaurang gormar åt polarn att beställa in öl, kastar mig mot närmaste servetris och får vägledning till toan allt ser relativt fräscht ut hade varit på en del dåliga ställen innan. Kallsvettig och med så hårt hopklämda skinkor att man med lätthet skulle kunna bryta loss en ölkapsyl i springan rusar jag rätt in i denna så kallade toalett. Där inne är allt klätt med brunt kakel, åtminstone såg det brunt ut.
Vart fan är toan undrar jag samtidigt som den bedövande stanken slår mig som en käftsmäll. Då efter ett par sekunder ser jag hålet, det är ett hål i golvet inget vattenlås eller andra onödiga anordningar, och på ömse sidor om hålet finns två upphöjda kakelplattor. Nåväl nöden har ingen lag så jag krånglar ner mej på huk noga med att inte låta några klädesplagg eller kroppsdelar vidröra nånting i det minimala rummet, eftersom om det skulle ha hänt hade det varit förbränning respektive amputation som gällt.
Efter uträttat behov och torkning, papper fanns otroligt nog, reser jag mig upp och börjar leta efter spolningen. Det tar en stund men till slut ser jag det, snöret. Ja det hänger ned ett snöre från taket med en liten knopp i änden. Jag lägger också märke till spolrören som löper efter 3 av rummets väggar, jag tänkte "drar jag i det snöret kan det väldigt fort bli väldigt blött här inne", men spolning var minst sagt nödvändig. Så min plan blir ett snabbt ryck i snöret sen kasta mig ut genom dörren.
Och det är precis efter det snabba rycket som det blir riktigt jobbigt, för det första gick snöret direkt till bottenproppen i Medelhavet, vattnet forsar in, och för det andra inser jag att dörrjäveln går innåt och rummet är så litet att det inte går att stå kvar på fotplattorna eftersom dörren sveper lite snyggt över dom. Så min enda chans är att likt en katt hänga i dörrens överkant medans vattnet forsar ner efter väggarna ut på golvet.
När allt lugnat ned sig klättrar jag ner från dörren med en tacksamhet över att dörrjäveln inte lossnat, och att jag trots ett möte med toan från helvetet fortfarande är vid liv.
När jag kommer ut till polarn säger han att jag nog behöver nåt starkare än öl eftersom jag var likblek, sen sa han att han också behövde gå på toa, jag förklarade vänligt vart den fanns. Han kom tillbaka asgarvandes och sa han nog kunde vänta lite till.