Jaha, så satt man här igen dårå till 7. Nån kan väl dra en fräckis?
Fem killar och en tjej lider skeppsbrott på en öde ö. De hjälps åt att upprätta ett litet läger och delar upp mat-/vätskeförsörjningen på rättvisast möjliga sätt, och lyckas på så sätt upprätta en form av någorlunda dräglig livssituation i väntan på räddningen. Då killarna är som killar är mest så drar de sig undan från resten av gänget med jämna mellanrum för lite "kvalitetstid" med sig själva. Detta uppfattas självklart av de andra, och inte minst av tjejen som tycker synd om grabbarna och erbjuder sina tjänster i frågan. Killarna är givetvis inte sena att tacka och ta emot, och så går livet på ön vidare i lustans lyckliga tecken.
Men så ett par år senare händer det sig som så att tjejen dör i en tragisk trädfällningsolycka, och killarna är självfallet förkrossade. Hur ska de nu få sin "avslappning"!?
Första dagen sörjer killarna, men livet går ändå vidare på något sätt och det känns ändå ok.
Andra dagen är det fortfarande ok, Killarna sörjer men livet går vidare.
Tredje dagen börjar det bli lite småjobbigt för killarna men det går fortfarande.
Fjärde dagen börjar det bli ganska jobbigt...
Femte dagen är det knappt att det går längre.
Sjätte dagen är det fan verkligen kris...
... Och på den sjunde dagen beslutar sig grabbarna för att det nog är bäst att begrava henne ändå
Sorry, kanske passar bäst i tråden för osmakliga skämt egentligen