Backspeglar finns annars i
e-sjön.
Jupp, en hel del av oss åker på bandagar eller SMC-kurser (mer övningar/utbildning och mindre tidsjakt), vissa som instruktörer eller föråkare, andra rent av som arrangörer...
SMC, Sydskånes, Actionpics, Banåkning.nu, Fiver m fl är väl alla arrangemang där Du "riskerar" stöta på någon kollega från denna tråd, om än Porta enligt envisa rykten under denna säsong främst setts simmande vid en R1:a och låtit Trajjan sura ihop någonstans i Göteborgstrakterna
Vill Du ha en lite lugnare introduktion till körteknik varvad med systematisk färdighetsträning är väl SMC ett bra val enligt min icke helt opartiska åsikt
Njae, det är ett exempel på när Du tangerar en gräns och inte kan öka farten mer utan att ge Dig ut på okänd mark. Provar Du att "köra igenom problemet" - fjädringen funkar ju olika bra i olika farter - riskerar Du även att vurpa om det inte fungerar. Kan Du få fjädringen mer följsam och studsen mindre utalad kan Du i alla fall öka utgångshastigheten tills Du är i samma läge igen.
Det är ju inte förrän vi sladdar fram eller bak/bommar utgångarna i kurvorna oförklarligt/upplever att hojen inte styr in tillräckligt snabbt etc som vi
egentligen har ett chassiproblem när vi försöker åka
fort. Eller slitageproblem med däcken. Komfortmässigt kan vi ha synpunkter men det är liksom en annan sak...
Upplever jag inte dessa fenomenär det väl till syvende och sist en fråga om att jag inte vill och/eller vågar åka så fort som hojen tillåter. Att modda chassit/byta däck kan däremot ha en viss placeboeffekt där jag tack vare att det
känns tryggare vågar öka farten lite till.
Och det är inget fel i det, det blir bara så mycket billigare och bättre om man är medveten om vad som egentligen begränsar sin nuvarande prestation och kan arbeta med det.
Genom att justera prylarna på min hoj köper jag mig en viss trygghet i att jag har de bästa förutsättningarna som mitt nuvarande material kan ge. Sedan är det upp till mig att välja vilka marginaler jag vill åka med (och hur nära gränsen för vurpor jag accepterar att befinna mig). Att ständigt ligga på gränsen innebär ju att det finns noll utrymme för förarmisstag what so ever. Och då riskerar t ex ett och annat nyckelben att ta stryk...
Nu blev det plötsligt filosofi av en i grunden enkel fråga - over and out