Harmon Rabb
Gudomlig sporthojare
I våras drabbades jag av ett garageinbrott. Det var andra gången. Första gången var för lite drygt 10 år sedan. Förutom känslan av att ha blivit kränkt genom att någon obehörig varit inne och rotat bland de saker jag förvarade i garaget var det väldigt mycket jobb med att upprätta en polisanmälan, sammanställa en skriftlig anmälan till försäkringsbolaget, leta upp kvitton/bankutdrag eller annan form av bevisning att sakerna tillhört mig samt ta reda på nyvärdet av det som försvunnit. Därefter leva med ovissheten hur mycket ersättning det skulle bli efter avdrag och så vidare under en tid.
Igår såg jag den här tråden där samma tjuv sågs på två stulna motorcyklar inom loppet av två dagar: http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?t=211243
Vid ett par tillfällen har jag själv påkommit pundare som drivit runt i fastigheten där jag bor. Ofta gör de mer skada på dörrar och lås än vad de kommer över i värde på stöldgodset. Minns mycket väl en äldre dam som fick alla gamla fotografier stulna. Fotografier av hennes föräldrar, barndom etc. Sådant går inte att sätta värde på och är omöjligt att ersätta när de väl är borta.
Färgad av händelsen i våras går man i tankar att dessa tjuvar rent av borde offentliggöras på ett eller annat sätt. I mindre samhällen finns det en social kontroll som antagligen hindrar en del från att begå brott. I större städer är det helt omöjligt. Där kan de operera ostört i skydd av anonymitet. Kanske skulle en och annan tjuv inleda en annan bana om de visste att de skulle bli offentliggjorda vid upprepade brott. I USA offentliggör man i vissa delstater var dömda pedofiler bor. Jag vet inte om det är den typen av samhälle jag vill leva i hur illa jag än tycker om pedofiler och tjuvar. Samtidigt blir man trött på att höra hur dessa avskum kan operera utan att få kännbara straff trots upprepade brott.
Alla har vi hemförsäkringar och polisrapporten är inte mycket mer än en formalitet. Polismyndigheten vet om att hemförsäkringarna ersätter den drabbade i olika grad och inga större resurser läggs ner trots att de mycket väl vet ungefär vilka som ligger bakom större delen av källarinbrotten. Jag vet t ex att polismännen visste mycket väl vilka pundarna jag tog på bar gärning var. Ändå skrevs inga rapporter. Polismännen ansåg nog inte de var värda bläcket de skrevs på. De släpptes ut på gatan och gick antagligen till något annat hus i hopp om bättre lycka samma kväll.
Igår såg jag den här tråden där samma tjuv sågs på två stulna motorcyklar inom loppet av två dagar: http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?t=211243
Vid ett par tillfällen har jag själv påkommit pundare som drivit runt i fastigheten där jag bor. Ofta gör de mer skada på dörrar och lås än vad de kommer över i värde på stöldgodset. Minns mycket väl en äldre dam som fick alla gamla fotografier stulna. Fotografier av hennes föräldrar, barndom etc. Sådant går inte att sätta värde på och är omöjligt att ersätta när de väl är borta.
Färgad av händelsen i våras går man i tankar att dessa tjuvar rent av borde offentliggöras på ett eller annat sätt. I mindre samhällen finns det en social kontroll som antagligen hindrar en del från att begå brott. I större städer är det helt omöjligt. Där kan de operera ostört i skydd av anonymitet. Kanske skulle en och annan tjuv inleda en annan bana om de visste att de skulle bli offentliggjorda vid upprepade brott. I USA offentliggör man i vissa delstater var dömda pedofiler bor. Jag vet inte om det är den typen av samhälle jag vill leva i hur illa jag än tycker om pedofiler och tjuvar. Samtidigt blir man trött på att höra hur dessa avskum kan operera utan att få kännbara straff trots upprepade brott.
Alla har vi hemförsäkringar och polisrapporten är inte mycket mer än en formalitet. Polismyndigheten vet om att hemförsäkringarna ersätter den drabbade i olika grad och inga större resurser läggs ner trots att de mycket väl vet ungefär vilka som ligger bakom större delen av källarinbrotten. Jag vet t ex att polismännen visste mycket väl vilka pundarna jag tog på bar gärning var. Ändå skrevs inga rapporter. Polismännen ansåg nog inte de var värda bläcket de skrevs på. De släpptes ut på gatan och gick antagligen till något annat hus i hopp om bättre lycka samma kväll.