BadToy
www.assistancekaren.se
Än en gång undrar jag hur en del killar e funtade? & förstör för oss andra som är ganska normala iaf.
Läs det här & kommentera gärna men SKIT I SPYDIGA KOMENTARER!! För då kan det lika gärna va...
"Hur är man som kille funtad om man helt iskallt utnyttjar en tjej? Jag och flera tjejer i min omgivning har blivit utnyttjade på ett eller annat sätt, det har handlat om pengar, sex och makt. Varken jag eller dem jag pratat med mår särskilt bra nu efteråt och några känner även skam, över att de varit så "lättlurade". Men hur ska man då veta, vem som kommer lura en, i början när allt är så puttinuttigt och sött? Det finns egentligen inga tydliga tecken, men det gemensamma för många män har varit att de är otroligt sociala och verbala, de pratar omkull folk (och nej, jag menar INTE att alla sociala män är svin). Men den sidan, försvinner allteftersom förhållandet fördjupas, eller den förvrids snarare. Den visar sig allt oftare för främmande kvinnor eller väninnor, men själv får man bara hån tillbaka. I samma veva börjar mannen upptäcka alla "fel" hos kvinnan och jämför henne gärna med hennes väninnor eller andra kvinnor i omgivningen. Det visar sig att man har fel vänner, konstiga syskon, blivit för tjock, har fel attityd, fel utseende (som i början var helt perfekt). Så vad gör kvinnan? Jo, nu har det oftast gått så långt så hon dumpar vännerna, går ner i vikt, köper nya kläder och försöker passa upp på mannen. Men hjälper det? Nej, inte mkt, för nya "fel" upptäcks ständigt och de fysiska förändringarna hos kvinnan tar aldrig slut, man vill till slut bara behaga. Lever man med en sån man blir man väldigt duktig på att anpassa sig och skapar sig en ofta en bra yta utåt. För man vill ju som kvinna absolut inte (jo, det vill man, men ändå inte) att ngn ska upptäcka vad som händer, eftersom man själv tillåtit det att hända. Det är ju pinsamt! Iaf, många kvinnor har även blivit slagna. För att de sagt sin mening, sagt emot och bara försökt vara sig själva. Och har man fått tillräckligt med stryk så lär man sig att hålla sig undan. Man lär sig hur mannen fungerar och anpassar sig själv helt och hållet efter honom, allt för att försöka skapa lite ordning i allt kaos. Man sätter sig själv åt sidan och allt man känner och upplever stannar inombords. Gråter och ventilerar gör man sen när ingen ser, eller tar ut det över omgivningen, kollegor eller de få vänner som orkat stanna kvar. Ganska vanligt. Ett par av de kvinnor jag känner sitter i dagsläget även med skulder. Skulder upp över öronen! De har löst lån, betalat av till kronofogden, köpt dyra "leksaker" som männen velat ha och manipulerat kvinnorna till att köpa. Och när förhållandet väl är över, pengarna är slut och mannen drar vidare till nästa kvinna, då får man sitta där och snällt betala, eftersom det är en själv som skrivit under kvitton och fakturor. Många vet inte ens hur många ställen eller företag de har skulder till eftersom mkt skett bakom deras rygg, kom ihåg att männen ofta varit mkt verbala och därmed "snackat bort" personal, har de haft en kod eller kort så har allt varit ok och de har handlat på. Känner till ett flertal solklara fall. Men företagen åker oftast inte dit på det eftersom det skett under kvinnans ansvar. Även om hon själv inte känt till det. Men lämnar man kort och dylikt framme så får man skylla sig själv. Tråkigt att upptäcka är det iaf, att man inte kunde lita på den man höll kär. Och hur är det med maktkänslan? Mår man verkligen bra av att styra en annan person såhär? Av att se sin partner gråta av smärta (såväl fysisk som psykisk) och rädsla? För mig är det helt åt helvete fel! Det är svårt att komma tillbaka efter en sån här erfarenhet. Man vet inte vem man kan lita på, särskilt män blir extremt synade. Och den ekonomiska oredan får man försöka städa upp så mkt man bara kan. Men det svåraste måste vara, att som sagt, lära sig lita folk igen. Man dömer folk ständigt och förstår inte till slut att någon kan göra en god gärning för en utan att kräva något i gengäld.
Lägg dock märke till att allt detta är en ganska lång process, allt händer inte på en vecka... Och tänk på att du garanterat känner någon kvinna som sitter i en liknande sits som den här, som kanske vill ha din hjälp för att komma loss för att hon själv kanske inte orkar eller vågar. Själv har jag varit med om vid några tillfällen att jag blivit "hunsad" eller inkastad i husväggar offentligt. Tänk om bara en endaste person hade gått emellan... Det enda som krävs är egentligen att man är lite envis och frågar gång på gång på gång om allt är ok, och att man är lite uppmärksam, många kvinnor lämnar hintar åt höger och vänster. Och jag vill att ni ska förstå att det inte är kärleken som håller en kvar, utan rädslan för en eventuell hämnd och en oviss framtid. Kärleken är blind... Till en början. Sen orkar man bara inte käfta emot längre."
Läs det här & kommentera gärna men SKIT I SPYDIGA KOMENTARER!! För då kan det lika gärna va...
"Hur är man som kille funtad om man helt iskallt utnyttjar en tjej? Jag och flera tjejer i min omgivning har blivit utnyttjade på ett eller annat sätt, det har handlat om pengar, sex och makt. Varken jag eller dem jag pratat med mår särskilt bra nu efteråt och några känner även skam, över att de varit så "lättlurade". Men hur ska man då veta, vem som kommer lura en, i början när allt är så puttinuttigt och sött? Det finns egentligen inga tydliga tecken, men det gemensamma för många män har varit att de är otroligt sociala och verbala, de pratar omkull folk (och nej, jag menar INTE att alla sociala män är svin). Men den sidan, försvinner allteftersom förhållandet fördjupas, eller den förvrids snarare. Den visar sig allt oftare för främmande kvinnor eller väninnor, men själv får man bara hån tillbaka. I samma veva börjar mannen upptäcka alla "fel" hos kvinnan och jämför henne gärna med hennes väninnor eller andra kvinnor i omgivningen. Det visar sig att man har fel vänner, konstiga syskon, blivit för tjock, har fel attityd, fel utseende (som i början var helt perfekt). Så vad gör kvinnan? Jo, nu har det oftast gått så långt så hon dumpar vännerna, går ner i vikt, köper nya kläder och försöker passa upp på mannen. Men hjälper det? Nej, inte mkt, för nya "fel" upptäcks ständigt och de fysiska förändringarna hos kvinnan tar aldrig slut, man vill till slut bara behaga. Lever man med en sån man blir man väldigt duktig på att anpassa sig och skapar sig en ofta en bra yta utåt. För man vill ju som kvinna absolut inte (jo, det vill man, men ändå inte) att ngn ska upptäcka vad som händer, eftersom man själv tillåtit det att hända. Det är ju pinsamt! Iaf, många kvinnor har även blivit slagna. För att de sagt sin mening, sagt emot och bara försökt vara sig själva. Och har man fått tillräckligt med stryk så lär man sig att hålla sig undan. Man lär sig hur mannen fungerar och anpassar sig själv helt och hållet efter honom, allt för att försöka skapa lite ordning i allt kaos. Man sätter sig själv åt sidan och allt man känner och upplever stannar inombords. Gråter och ventilerar gör man sen när ingen ser, eller tar ut det över omgivningen, kollegor eller de få vänner som orkat stanna kvar. Ganska vanligt. Ett par av de kvinnor jag känner sitter i dagsläget även med skulder. Skulder upp över öronen! De har löst lån, betalat av till kronofogden, köpt dyra "leksaker" som männen velat ha och manipulerat kvinnorna till att köpa. Och när förhållandet väl är över, pengarna är slut och mannen drar vidare till nästa kvinna, då får man sitta där och snällt betala, eftersom det är en själv som skrivit under kvitton och fakturor. Många vet inte ens hur många ställen eller företag de har skulder till eftersom mkt skett bakom deras rygg, kom ihåg att männen ofta varit mkt verbala och därmed "snackat bort" personal, har de haft en kod eller kort så har allt varit ok och de har handlat på. Känner till ett flertal solklara fall. Men företagen åker oftast inte dit på det eftersom det skett under kvinnans ansvar. Även om hon själv inte känt till det. Men lämnar man kort och dylikt framme så får man skylla sig själv. Tråkigt att upptäcka är det iaf, att man inte kunde lita på den man höll kär. Och hur är det med maktkänslan? Mår man verkligen bra av att styra en annan person såhär? Av att se sin partner gråta av smärta (såväl fysisk som psykisk) och rädsla? För mig är det helt åt helvete fel! Det är svårt att komma tillbaka efter en sån här erfarenhet. Man vet inte vem man kan lita på, särskilt män blir extremt synade. Och den ekonomiska oredan får man försöka städa upp så mkt man bara kan. Men det svåraste måste vara, att som sagt, lära sig lita folk igen. Man dömer folk ständigt och förstår inte till slut att någon kan göra en god gärning för en utan att kräva något i gengäld.
Lägg dock märke till att allt detta är en ganska lång process, allt händer inte på en vecka... Och tänk på att du garanterat känner någon kvinna som sitter i en liknande sits som den här, som kanske vill ha din hjälp för att komma loss för att hon själv kanske inte orkar eller vågar. Själv har jag varit med om vid några tillfällen att jag blivit "hunsad" eller inkastad i husväggar offentligt. Tänk om bara en endaste person hade gått emellan... Det enda som krävs är egentligen att man är lite envis och frågar gång på gång på gång om allt är ok, och att man är lite uppmärksam, många kvinnor lämnar hintar åt höger och vänster. Och jag vill att ni ska förstå att det inte är kärleken som håller en kvar, utan rädslan för en eventuell hämnd och en oviss framtid. Kärleken är blind... Till en början. Sen orkar man bara inte käfta emot längre."
Last edited:
