Britten
Den där maskinen är så oerhört egensinnig och speciell och fantastisk så det går nog knappt att beskriva ....jag kommer fortfarande ihåg hur det kändes när jag hörde att John Britten gått bort i cancer...det var fruktansvärt faktiskt även om jag naturligtvis inte kände människan så saknade min värld den mannens vision-drivkraft och egensinnighet något alldeles oerhört.
Att få se en Britten i verkligheten har alltid varit en dröm - det är ju en av de mest speciella motorcyklar som man kan tänka sig alla kategorier och på många vis slår den det mesta - även om jag oerhört gärna skulle vilja få se en Van Veen OCR 1000 tex .....
Var i somras på mccollection i sollentuna och gapade mig alldeles förstummad - det är en märklig närmast overklig känsla när man står framför något av världens underverk...samma känsla som i viss mån jag har fått när jag stod framför lutande tornet i Pisa...eller gick omkring på gatorna i det utgrävda Pompeii tex.....
Man kan bara vara glad och tacksam att man fått leva i samma tidsepok som den maskinen var aktiv....
Sedan kan man möjligen fundera kring hur bra den egentligen var....fick den verkligen utsättas för tillräckligt med tuff konkurrens för att det skall kunna anses att myten och historierna om den är vederhäftigt bevisade ?......var det inte egentligen en maskin byggd på ett vis som skulle ha passat i ett GP-reglement skrivet enligt formen Free For All men körd oftast mot maskiner framtagna för ett SuperBike-reglement ?
Men...jag odlar hellre myten...och drömmarna....och minnena.....
..och hoppas att jag - om det finns något ofter detta livet - kan få ägna någon lång kväll åt att njuta ett stort glas shiraz vid ett bord med John Britten, Fabio Taglioni, Felix Wankel, Walter Kaaden , Domenico Augusta och ett antal andra legendarer.....i djupa diskussioner om livets nödtorft....