vad har hänt med den här hunden?

[Gustav O]

Jag är djävulskt ointresserad av att träffa era diverse hundar men det diskvalificerar mig inte från att ha en åsikt om hur hundägare ofta har svårt att acceptera andra icke hundintresserade människor.

 

[Anneli]

Tankar från en "skit-i-snöre"-ägare

Jag har en liten papillon. (hade redan en bordercollie när jag skaffade henne) Hon har alltid varit väldigt glad och älskat alla andra hundar (och människor)oavsett storlek. Hon har också alltid varit väldigt underlägsen andra hundar. Trots det är det hon som varit utsatt för andra hundar. Jag var alltid av den uppfattningen att man INTE ska ta upp sin lilla hunden i famnen och "skydda" den. Men ska inte "stora" hundar ha vett att inte ge sig på småhundar? Verkar inte så.

ex av vad hon varit med om:

Två jackrussels fick för sig att hon var ett lovligt byte (kanin enl. matte) som tur var var deras matte snabb fram till sina hundar.

En newfoundland kom farande över ett fält (var på träning) och biter Ronia över ryggen, nu var jag snabb och stoppade dit mina händer (fråga mig inte varför)i hundens mun och då släppte den.

Ett par månader senare var det en schäfer som bet henne över ryggen (kom från ingenstans)men släppte när hon skrek hjärtskärande.

En whippet (inavlad i tre led ) bet henne i huvudet utan någon synbar anledning. Den här gången fick hon åka till farbror doktorn och sy.

Trots det här har hon fortsatt vara lika glad i allt och alla. Det är väl snarare jag som har blivit skraj.

Nu är hon gammal, hjärtsjuk och nästan blind, och kommer det en okänd hund oförhappandes framfarande till henne händer det att hon blir rädd eftersom hon inte märkt den innan. Då kan hon nafsa/bjäfsa till.
Nu tar jag nog hellre upp henne i famnen än låter henne bli tuggad på av någon hund som dess husse eller matte säger är SÅ snäll och bara älskar andra hundar.

Oavsett om min/din hund är snäll och söt och ALDRIG gör en fluga förnär, hur ska den vi möter för första gången veta det? Ska jag kräva att folk ska slå i lexicon och ta reda på rasfakta osv?
Skaffar man en hund så är man förmodligen från början medveten om att det finns vissa fördomar, vilken ras det än är. Jag tvivlar på att man skaffar en "kamphund", shi-tzu, eller vad som helst för att man tycker den är ful eller ngt annat dumt.

Låt folk tycka som de vill, eller gör som en del av er gjort, låt dom träffa eran ögonsten och kanske bli överbevisade. Vill dom inte får ni väl se det som deras förlust.


Krama varandra i hundtrafiken!



/Anneli matte till 14-årig pappispensionär

 

[watson]

Vilka egenskaper tänker du på?

Anledningen till att vi valde en staff, är just dess mångsidighet. Den är kanske inte högst på prispallen när det gäller agility men de flesta tycker att det är väldigt roligt! Den är ingen jakthund, men oftast tycker den att det är roligt att spåra. Staffen är grymt lyhörd och förarvek vilket gör den till en väldigt bra hund att träna lydnad med... DÄRFÖR skaffade vi en staff. Jag ville ha just staffens mångsidighet. Det är oxå terrier vilket tilltalar mej. En stor hund i litet format!
/Carin

I just detta inlägget skrev jag inget om hur kramig, pussig och gosig en staff är med tanke på att oljekyld har påpekat det ett antal ggr.

Hur i hela fridens namn får du det till att vara ett svar på DrBikes fråga?

Han undrade varför man ville avla på en kamphund för att sedan vara tvungen att uppfostra den. Anledninge till att man ska avla på staffar har du ovan.

Som sagt.. Hittar du en hund med staffens mångsidighet minus den nedärvda kamplusten (som faktiskt inte alla staffar har) så kan ni/du visa mej den och jag köper den som nästa hund!!


/Carin

 

[newstead]

...Men ska inte "stora" hundar ha vett att inte ge sig på småhundar?...

Inte nödvändigtvis men alla hundar ska ha vett att sluta när den andra gett sig och erkänt att "vinnaren" står högst i rang.

...Oavsett om min/din hund är snäll och söt och ALDRIG gör en fluga förnär, hur ska den vi möter för första gången veta det?...

Det är alltid förarens ansvar att kalla in hunden, hålla den kopplad etc. för att den som möter hunden ska kunna känna sig säker. Detta oavsett ras eller hur snäll och gullig den än är. Är man hundrädd så spelar såna saker ingen roll. Så tycker iaf jag och så agerade jag även när jag hade hund förut.

 

[Anneli]

Inte nödvändigtvis men alla hundar ska ha vett att sluta när den andra gett sig och erkänt att "vinnaren" står högst i rang.

Min hund har aldrig utmanat någon annan hund utan blivit "överaskad" och har aldrig ens haft chansen att försvara sig när dessa händelser har utspelat sig.

Det är alltid förarens ansvar att kalla in hunden, hålla den kopplad etc. för att den som möter hunden ska kunna känna sig säker. Detta oavsett ras eller hur snäll och gullig den än är. Är man hundrädd så spelar såna saker ingen roll. Så tycker iaf jag och så agerade jag även när jag hade hund förut.

Kan inte annat än att hålla med.

 

[TinaTjejen]

Jag är djävulskt ointresserad av att träffa era diverse hundar men det diskvalificerar mig inte från att ha en åsikt om hur hundägare ofta har svårt att acceptera andra icke hundintresserade människor.

Såså , jag känner sandstream och vet att jag kan omvända honom
(eller iaf få honom att vända)

 

[newstead]

Min hund har aldrig utmanat någon annan hund utan blivit "överaskad" och har aldrig ens haft chansen att försvara sig när dessa händelser har utspelat sig.

Jo, det är ju klart att det är skillnad på en "göra-upp-om-vem-som-bestämmer"-situation och ett rent överfall. Handlar det om att göra upp om vem som står högst i rang så är det helt okej med ett slagsmål mellan två hundar tycker jag för när det väl är avklarat så brukar det aldrig bli några problem mellan dessa hundar igen (förutsatt att hundarna inte har nåt fel i huvudet) men en hund som gör ett rent överfall på en annan hund har antingen fel fostran eller nåt fel i huvudet.


Edit: Jag tycker det är okej att dom gör upp om det är två hundar som kommer träffas ibland alltså. Skulle inte låta min hund (om jag hade en) göra upp med en okänd hund som vi sprungit på ute nånstans och riskera skador och sjukdomar.

 

[floodi]

Eftersom det är hundfolk i den här tråden så måste jag skriva lite.


JAG VANN EN HUNDTÄVLING MED MIN MÖRDARHUND IDAG!!!!!!!

"Stolt husse"


Lydnad endast hundar i från samma klubb men iallafall JAG vann med min hund .

 

[Argyle]

Gå in på min sida skall ni se en riktig hund =)

 

[Bikerbitch]

Oavsett om min/din hund är snäll och söt och ALDRIG gör en fluga förnär, hur ska den vi möter för första gången veta det? Ska jag kräva att folk ska slå i lexicon och ta reda på rasfakta osv?

Klockrent sagt Anneli!

 

[Flamma77]

Eftersom det är hundfolk i den här tråden så måste jag skriva lite.


JAG VANN EN HUNDTÄVLING MED MIN MÖRDARHUND IDAG!!!!!!!

"Stolt husse"


Lydnad endast hundar i från samma klubb men iallafall JAG vann med min hund .

Grattis!

 

[Flamma77]

10.000:- frågan: VARFÖR då öht avla fram kamphundar, för att därefter avköna dem med socalisering och lydnadsträning.
Det låter lite som att gå över ån efter vatten TVÅ ggr...

Ett uttalande som skulle kunna komma från en riktig hundkampsanhängare!

Om jag har uppfattat informationen rätt när jag läst stamtavlor på kampmeriterade hundar så för att få fram ett någorlunda säkert resultat med bra kampegenskaper så krävs linjeavel (snudd på inavel), och inte ens då blir det speciellt många avkommor som "duger något till".
Vad är då problemet med att sluta linjeavla på kampegenskaper, för att få hundar som inte är fullt lika benägna att "inte tacka nej till en fight". Omriktning av avel sker ju inom alla raser. Om jag inte missminner mig så har både schäfern och rottwielern varit mycket skarpare än vad de är avlade till idag här i landet. Jag har dessutom för mig att jag hört att vissa linjer av dessa raser ute i europa fortfarande är betydligt skarpare än vad svenska linjer är.
Så svaret på 10.000 kronorsfrågan skulle väl vara: För att rasen ska platsa i vårat samhälle.
Nu tycker jag iof att APBT´n inte ska vara "var mans hund" eftersom det är en krävande ras, som behöver tid och engagemang mer en vad "hundägande genomsnittssvensk" normalt lägger ned på sin hund. (Som säkert för övrigt också skulle må bra av det...)
Förövrigt tror jag att mycket av missförstånd om dessa tre raser ligger i betydelsen av ordet kamplust. Kamplust är inte det samma som aggressivitet.
(Om man dessutom läser schäferns rasbeskrivning dyker ordet kamplust upp även där...)

Verkar i denna tråden som kamphundsägare dels har mycket ömma tår, då det inte går att samtala i vänlig ton. (direkt höjs rösten och det krävs BEVIS på att alla belackare och vanliga frågande skall ha närmast en proffessur i hundavel samt vedersägliga bevis osv för att öht ha rätt till en åsikt)

Det är väl inget orimligt krav...
När de flesta människor som har åsikter som uttrycks som sanningar om dessa raser och inte ens har träffat rasrepresentanter nog att skilja dem åt, ännu mindre läst några skrivna fakta annat än kvällstidningarnas "rasfakta"...
När man försvarar något man faktiskt älskar för tiotusende gången från ensidiga och klart överdrivna "sanningar" så tappar man lätt tålamodet. dessutom tycker jag att tonen varit betydligt vänligare än väntat i denna tråd.

Som (förmodligen) blivande kamphundsägare kan jag lätt stå ut med en hund som inte ser så lättsamt på umgänget med andra hundar, eftersom fördelarna och de trevliga egenskaper som rasen har vida överstiger de jobbigare sidorna.
Så om jag verkligen ska omvändas så får någon annan hitta en lagom stor (20-35 kg), släthårig atletisk ras, med APBT/Amstaffens egenskaper minus ogillandet av andra hundar och samma sundhetsgrad vad gäller ärftliga defekter... så är jag idel öra. Jag har redan hittat Dogo Argentinon men den är lite stor och dras med ärftlig dövhet och viss AD/HD risk, dessutom tar den heller inte andra hundar helt lättsamt.

 

[Dr.Bike]

Ett uttalande som skulle kunna komma från en riktig hundkampsanhängare!

Missförstå mig rätt: Jag älskar ALLA hundar!
(dock inte allt vad hundägare tar sig till med sina djur!)

Så om jag verkligen ska omvändas så får någon annan hitta en lagom stor (20-35 kg), släthårig atletisk ras, med APBT/Amstaffens egenskaper minus ogillandet av andra hundar och samma sundhetsgrad vad gäller ärftliga defekter... så är jag idel öra. Jag har redan hittat Dogo Argentinon men den är lite stor och dras med ärftlig dövhet och viss AD/HD risk, dessutom tar den heller inte andra hundar helt lättsamt.

Sådan herre sådan hund... Stämmer detta vill jag inte brottas med dig!


JOrrå: Jag håller med dig i allt du säger, och såklart finns det säkert en anledning till att ha en ras som har alla dessa egenskaper, så länge man på ett seriöst sätt kan se till att den är socialt anpassad genom just bra avel och handfasta förnuftiga ägare.

Att hunden i sig är skrämmande är ju nåt som man måste ta i beaktande vid kontakt med tredje man, genom koppel t.ex,och det gör ju alla vettiga människor.
Brasklappen är för denna ras, att när den hamnar i fel händer, det är ju då, om vi ska använda en metafor, som den förvandlas till en motorsåg, där alla andra hundar är nagelfilar...

Jag skulle alldeles säkert kunna älska en sån här hund.
De rasegenskaper du räknar upp stämmer på många brukshundar, och jag har jobbat med i första hand brukshundar med Rottweiler som den dominerande rasen.
En mans hund s.a.s
Hårda i psyket, men när man väl kommer dem in på livet är de trogna in i döden.

Däremot....om de egenskaper du räknar upp ÄR rastypiska för dessa "kamphundar" då kan jag inte förså att rasen är så populär i alla fall!
Alla bedyrar ju hur social den är osv.
Hur f-n sa ni hat? (Som Eddie Medusa skulle ha sagt!)

I övrigt: Bra retorik från dig Flamma

 

[Flamma77]

...

Däremot....om de egenskaper du räknar upp ÄR rastypiska för dessa "kamphundar" då kan jag inte förså att rasen är så populär i alla fall!
Alla bedyrar ju hur social den är osv.
Hur f-n sa ni hat? (Som Eddie Medusa skulle ha sagt!)

I övrigt: Bra retorik från dig Flamma

Den är social mot människor (ska vara) men inte (ska inte?) mot andra hundar (men det är vissa individer ändå)...

Tack!

 

[Bingo]

Som (förmodligen) blivande kamphundsägare kan jag lätt stå ut med en hund som inte ser så lättsamt på umgänget med andra hundar, eftersom fördelarna och de trevliga egenskaper som rasen har vida överstiger de jobbigare sidorna.

Det är lätt att ha överseende om de "jobbigare sidorna" drabbar andra hundägare. Vad är det för unikt goda egenskaper ni anser att kamphundarna besitter? Snacket ovan om gosighet, människovänlighet osv tar vi mer eller mindre för givna hos sällskapshundar. Det är inget unikt för kamphundarna.

 

[newstead]

...Om jag inte missminner mig så har både schäfern och rottwielern varit mycket skarpare än vad de är avlade till idag här i landet. Jag har dessutom för mig att jag hört att vissa linjer av dessa raser ute i europa fortfarande är betydligt skarpare än vad svenska linjer är...

Hur det är med rottweilern vet jag inte men kraven på en godkänd schäfer har knappt ändrats sedan slutet på 1800-talet då den blev antagen som ras i Tyskland. Både schäfrar och rottweilers hade väl tidigare samma problem som dagens "kamphundar" nämligen att dom hamnade i fel händer? Idag tror jag det är mycket vanligare att schäfrar och rottweilers hamnar i en stabil och trygg familj (kanske en anledning till att raserna verkade skarpare förr?) än det var på exempelvis 80-talet då sådana hundar oftare hamnade hos t.ex. missbrukare och kriminella där hunden användes mer som skydd eller kukförlängare till ägaren än som sällskapsdjur. Idag verkar det som (tycker jag) att denna kategori av människor istället väljer en "kamphund" vilket leder till att oskyldiga blir skadade och raserna får ett dåligt rykte.

Ett passande citat från www.germansheperds.com:

"The wrong people obtain the wrong dogs and ultimately someone gets hurt."


Edit: Äntligen lite vettiga inlägg här, både från dig och Dr.Bike

 

[WestW]

Det är lätt att ha överseende om de "jobbigare sidorna" drabbar andra hundägare. Vad är det för unikt goda egenskaper ni anser att kamphundarna besitter? Snacket ovan om gosighet, människovänlighet osv tar vi mer eller mindre för givna hos sällskapshundar. Det är inget unikt för kamphundarna.

Tror det är många fler hundar som har dessa 'unika' egenskaper. Det är kombinationen som blir unik. Det är svårt. Varför väljer man Honda när det finns Suzuki, Yamaha i samma kubik osv. Helhetsintryck, utseende, beteende gör paketet.

Kan bara tala för min egen del och hur staffen vi har är.

Sånt är svårt att förklara men det är lite 'drag' i hunden. Sparkar man boll med vår hund så håller han på tills du lessnar inte tvärt om. Kastar man pinne åt hunden är det du som tröttnar först inte han. Tar du ut hunden och cyklar som fan riktigt långt, då händer det att han tröttnar först men inte utan att du är lite halvslut också. Håller man på och brottas eller slåss om en pinne med han på gräsmattan är det du som tröttnar inte han. Blir det lite för hårda tag och hunden får en armbåge av misstag så lägger den sig inte på rygg och skriker utan man kan busa vidare.

Ger du hunden en utmaning att hoppa upp på en hög sten eller att riva loss en nedfallen gren ger den en rejäl satsning. Syns verkligen att hunden tycker det är kul att få ett uppdrag av dig ledaren. Mina föräldrars labrador bara kollar på en som om man vore en rymdvarelse om man skulle försöka få den att göra något liknande. Inget 'drag' så att säga.

 

[Twin]

Det är lätt att ha överseende om de "jobbigare sidorna" drabbar andra hundägare. Vad är det för unikt goda egenskaper ni anser att kamphundarna besitter? Snacket ovan om gosighet, människovänlighet osv tar vi mer eller mindre för givna hos sällskapshundar. Det är inget unikt för kamphundarna.

Till Bingo...

1.Vad är en kamphund?

2.Vad är en sällskapshund?

/T

 

[watson]

Snacket ovan om gosighet, människovänlighet osv tar vi mer eller mindre för givna hos sällskapshundar. Det är inget unikt för kamphundarna.

JO Detta är VISST unik för kamphundar och beror på hur stor "kropszon" till människor hunden har (det är olika om det är från hund, till hund eller från hund till människa). En kamphund har en i prinsip obefintlig kroppszon mot människor om man tex. jämför med en Golden. Därav den hemska bitstatistiken på just Golden. Har man ingen aning om vad det är för hund man har så kan man omöjligt läsa av denna. När en hund morrar tex. så betyder den inte att den är aggressiv. Det betyder att du är för nära, den känner sig trängd eller den är helt enkelt rädd för dej.

Påståendet att kamphundar viftar på svansen innan det blir bråk är helt riktigt!! Varför ni använder det för ett argument för att hunden är opålitlig är för att ni har dålig kunskap om hundspråk. Hundar viftar på olika sätt med svansen och alla sätt betyder inte att den är glad och vill leka! Sök kunskap och inte barnssagor!!

Anledningen till att kamphundar har blivit så populära är pga att på 1980-talet hade en amstaff, som var gårdshund på ett företag, tagit sig genom stängslet. En vakt kom förbi och försökte mota in hunden bakom stängslet. Hunden blev då rädd och trängd och gjorde utfall mot vakten. Allt detta filmades och sändes över hela USA i varenda nyhetssändning i princip. Missbrukare fick då upp ögonen för amstaff, pitbull och sen gick det bara utför....

/Carin

 

[Flamma77]

Hur det är med rottweilern vet jag inte men kraven på en godkänd schäfer har knappt ändrats sedan slutet på 1800-talet då den blev antagen som ras i Tyskland. Både schäfrar och rottweilers hade väl tidigare samma problem som dagens "kamphundar" nämligen att dom hamnade i fel händer? Idag tror jag det är mycket vanligare att schäfrar och rottweilers hamnar i en stabil och trygg familj (kanske en anledning till att raserna verkade skarpare förr?) än det var på exempelvis 80-talet då sådana hundar oftare hamnade hos t.ex. missbrukare och kriminella där hunden användes mer som skydd eller kukförlängare till ägaren än som sällskapsdjur. Idag verkar det som (tycker jag) att denna kategori av människor istället väljer en "kamphund" vilket leder till att oskyldiga blir skadade och raserna får ett dåligt rykte.

Ett passande citat från www.germansheperds.com:

"The wrong people obtain the wrong dogs and ultimately someone gets hurt."


Edit: Äntligen lite vettiga inlägg här, både från dig och Dr.Bike

Du ser det som jag gör det...

Men även om rasstandarden är den samma så är det inte alltid det avlas efter den... gäller alla raser. Men jag får intycket av att det beror på om uppfödaren är utställnings eller användningsinriktad, och hur ägaren sedan har förvaltat sin ras.
Vad gäller schäfern och rottisen så stämmer inte karaktärsbeskrivningen på rasen med individen, långt så ofta som jag skulle vilja se det. Schäfern kan jag ofta beskriva som "schäferpipig" och ängslig och rottisen som "morrig" och tråkig. Jag har under ca ett års tid, som exempel, träffat typ 3,5 bra Rottisar av 25, och tre bra schäfrar av vad jag vet inte hur många. Med bra menar jag att de uppför sig som rasstandarden beskriver.
Lustigt nog så har schäfrarna samtliga varit brukshundar i skyddsträning och rottisarna med väldigt engagerade ägare...

Det är lätt att ha överseende om de "jobbigare sidorna" drabbar andra hundägare.

Det beror på ägaren och inte hunden.
Jag vet många hundar av olika raser som drabbat andra... för att ägaren inte behärskat och kontrollerat sin hund. Tro inte att det bara är "kamphundar" som är inblandade i hundslagsmål/överfall...

När man skaffar hund ska man veta så mycket som möjligt om den ras man har i kopplet. Har man korsningar lär man veta om alla ingående raser...