Plåthinken
Tappat barn
Fast då är du ju tillbaka i ett beroende på andra. Den vuxen är oberoende och självständig, förlitar sig inte på att mamsen rycker in... Den i"nte lika vuxnes" frihet är baserad på att andra ställer upp..Så med det anser jag inte att det är något bra rekommendation för någon som är påväg in i vuxenlivet. För hur "fri" är någon som inte har ekonomin till hunddagis året om eller som inte har förldrarna tillräckligt nära och tillräckligt redo att curla och förbarma sig över en hund eller annat husdjur när man själv vill kunna hoppa på en spontanresa med kompisarna när andan faller på?... Det är ju ett rätt omoget resonemang om jag får vara lite elak och kategorisk.
Det är när barnen är små som det är lätt att vara borta "länge" med dem. När de blir äldre har de själva skaffat sig band till vänner och sysselsättningar. Dessutom kommer skolplikten till som gör det lite smålurigt att kunna resa spontant då skolorna blir allt mer restrektiva till ledighet annat än på loven.
När det gäller hobbys, träning och andra intressen har det aldrig varit några svårigheter att få tid och utrymme för dem vare sig som 20åring eller som familjeförsörjande 35-åring. Jag åker nästan lika mycket skidor/snowboard nu som för tio år sedan. Jag spelar lika många golfrundor och har återupptagit klättringen och är ute mycket med båten. Den enda skillnaden ligger i att det kan kräva lite mer framförhållning, lite mer planering och att familjen ofta är med på ett hörn och inte bara grabbpolarna..
Men alltså, seriöst, tog du allt jag skrev på dödligt allvar??
Självklart måste man åtaga sig ansvar för det ena och andra. Men begreppet vuxen är så mycket mer än att bara betala räkningar. Jag har vänner som är så jävla vuxna trots de är yngre än mig. De bor i hus, har barn och är gifta. De har parmiddagar med andra paren. De är aldrig ute och "leker". De anser att tvspel är för småbarn eller omogna 25-åringar (som jag t.ex). En riktig man spelar inte tvspel och tar ansvar. Det spelar ingen roll att jag har en annan kompis som är 40+, singel och spelar tvspel och faktiskt tar ansvar. Är han omogen? Nja.
Allt sitter i huvudet och begreppet "vuxen" har blivit, iallafall för mig, en negativ bemärkelse på hur livet kommer att te sig.
Jag vet inte om du någonsin har haft husdjur, framförallt häst och hund som kräver mycket mer ansvar än kaniner och katter, men jag har aldrig varit låst på grund av mina djur och jag har haft något husdjur sedan jag var 6-7 år gammal. Jag var redan "vuxen" när jag var 12 och lagade middag åt mina småsyskon när mamma hade sina sviter med mina syskons pappa som visade sig vara knarkare och skiljde sig. Jag tog alltså hand om mina småsyskon. Men även vid den tiden tränade och tävlade jag i gymnastik och red. Som 14-åring betalade jag all min ridning själv med barnbidraget. Jag fick redan då börja prioritera. Mamma, ensamstående, studerade till specialpedagog med tre barn. Det är väl hon som har präntat in i skallen på mig att allt går att lösa.
Jag tror mycket handlar om hur man levt i hela sitt liv.
Jag har också dessutom i många år aktivt valt bort resor till förmån att kunna ha häst, mina syskon fick åka på resor men jag fick inte eftersom jag hade hästen. Jag ångrar inte det en enda sekund för jag har haft så mycket kärlek och värme från den hästen jag haft, även nästa hästen som till slut tillföll mamma eftersom jag inte skulle ha råd att ha häst och plugga samtidigt.
Spontanresor etc är inga problem även om man har ett husdjur, i synnerhet inte om man har vänner eller familj. Jag bor ju 50 mil ifrån min familj så mycket hjälp av dem har jag verkligen inte här. Att jag jobbar gör att jag har råd med en dagmatte (hunddagis däremot är omöjligt) och det är enkelt att hitta studenter som gillar hundar och vill passa dem för en slant.
Att vara borta länge menade jag inte att man ska ta med sig barnen. Jag pratar om att resa själv. Att åka och plugga någon annanstans. Barnen hemma kan vara hemma med sin pappa. Men jag ser det ändå som svårare att åka i jämförelse med om man bara har djur.
Hade min mamma inte kunnat ta min hund hade jag frågat någon vän om denne ville ställa upp och då skulle jag stå för kostnader kring hunden. Det är inte att undgå ansvar, det är att ta ansvar när man ser till att ens husdjur har det bra när man åker bort.
