I förrgår körde jag obetänksamt om tre bilar som stod för rött vi utfarten från Årsta och jag skulle mot Bolidenplan. Det hann bli grönt och jag inser att det inte var helt smart gjort då det blir lite trångt med refuger och skit där. Men sista bilen ska faan inte släppa om mig utan nosar på mitt vänsterben med framflygeln. Instintivt sätter jag upp stöveln för att markera att du håller på att köra över mig. Han får totalspel och kör närmare ändå, jag hittar en lucka och kör förbi all tre. Bil tre som vill döda mig drar efter, jag svänger mot Globen och han med. Sen skiljs vi pga av fartskillnad.
Sensmoral; Jag gjorde fel,
men hur kan man komma på den briljanta idén att med vilje köra så nära att man kan bli allvarligt skadad eller dö för att straffa mitt illa valda tillfälle att ta sig förbi? DET är helt obegripligt för mig, den typen av människor har allvarliga problem med sig själva. Liten kuk kan vara bidragande orsak, men för stort ego är nog den avgörande faktorn.
Annars tycker jag att det är ganska smärtfritt i Stockholmstrafiken förutom mobilsprakandet... Kört 200 mil autobahn i sommar, ingen snackar i mobilen...
peace love & hapiness