Jag hamnade i en fyllediskussion igår med en moralmänniska som inte kunde fatta hur man kunde köra mc och riskera sitt och andras liv.
Men testa ransaka er själv varför gör ni det? Jg har kommit fram till att det finns inget som får mig att känna mig mer levande än att köra riktigt hårt med mc, Att få ge ALLT ute på vägen och kunna ha sån självkontroll att inte rädslan får en att slå av på tempot och bromsa, Att verkligen få känna att man ligger på gränsen till vad som krävs för att göra sig riktigt illa eller till och med göra en punkt på livets mening. Adrenalinet pumpar och man är mer taggad än rädd det känns ganska kusligt efteråt.
Människor som aldrig upplever spänning äventyr eller testar gränser är enligt min mening ganska gråa. Enligt mig kan man leva livet på två sätt. Antingen leva fullt ut ,eller dö långsamt. Att sitta framför tvn 365 eftermiddagar om året och sky spänning som pesten är inte att leva.
Av samma andledning bestiger man ett berg man vill leva och bevisa att man klarar det. Men samtidigt så får man inte vara självisk folk älskar en och man måste vara försiktig. Man får inte vara dumdristig och att skada någon annan är oacceptabelt.
Jag är intresserad: Vad driver dig i denna hobby?
Resonemanget låter som tankarna av ett moppefucko men i ärlighetens namn erkänner jag att detta är mitt sätt att resonera
Men testa ransaka er själv varför gör ni det? Jg har kommit fram till att det finns inget som får mig att känna mig mer levande än att köra riktigt hårt med mc, Att få ge ALLT ute på vägen och kunna ha sån självkontroll att inte rädslan får en att slå av på tempot och bromsa, Att verkligen få känna att man ligger på gränsen till vad som krävs för att göra sig riktigt illa eller till och med göra en punkt på livets mening. Adrenalinet pumpar och man är mer taggad än rädd det känns ganska kusligt efteråt.
Människor som aldrig upplever spänning äventyr eller testar gränser är enligt min mening ganska gråa. Enligt mig kan man leva livet på två sätt. Antingen leva fullt ut ,eller dö långsamt. Att sitta framför tvn 365 eftermiddagar om året och sky spänning som pesten är inte att leva.
Av samma andledning bestiger man ett berg man vill leva och bevisa att man klarar det. Men samtidigt så får man inte vara självisk folk älskar en och man måste vara försiktig. Man får inte vara dumdristig och att skada någon annan är oacceptabelt.
Jag är intresserad: Vad driver dig i denna hobby?
Resonemanget låter som tankarna av ett moppefucko men i ärlighetens namn erkänner jag att detta är mitt sätt att resonera
