Har någon testat att köra en skottkärra med en hand......därför morsar sällan HD åkarna, och dom har ju även fullt upp att försöka se stenhårda ut med
Det där är bara en löjlig myt.
Det funkar faktiskt att köra môkekärra med bara en hand - om man har lite balans, känsla i handleden och kraft i nyporna.
En långskaklad Ekeby 110 är vara bra att börja med. Svensk kvalitet, minimalt flex samt helt rakt kraftmoment mellan din hand och hjulupphängningen. Direktstyrd i ordets sanna bemärkelse!
Ekeby 110 har dessutom träskaklar utan störande plasthandtag med en inte helt cirkulärt greppyta som extra fördel. Skönt med naturmaterial mot handen och bra grepp när det kränger.
Pröva köra tom först - dels för att kärran i sig blir lättare och dels för att det blir mindre att plocka upp när man dabbar sig. Fortsätt med torra höstlöv eller gulnat gräs innan man går över till tyngre grejer.
Skall man köra barn i skottkärra med bara en hand bör ungarna vara rejält uttröttade eller helst sovande.
Vanliga pigga, rörliga barn är en grym utmaning att köra omkring på detta viset. Ta gärna med plåster och Xylocainsalva om du tar med dem ut på långtur.
Det hela är precis som att lära sig ouiila: man skall upp i balansläget, hålla sig kvar där stadigt - och givetvis se totalt casual obesvärad ut. Det tar ett tag innan man kan börja ghetto-svänga så där naturligt med den lediga handen, men det är inte helt nödvändigt, faktiskt. Jag får sjukt mycket blickar ändå från brewdarna i stallet när jag glider runt i mina chaps och kör kärran med en hand.
Lustigt nog är det ingen som frågat mig hur jag bär mig åt ännu. Förmodligen tar dom för givet att man måste vara grymt stark, men så är det inte - det är till 80% en teknikgrej. Men det behöver dom ju inte få reda på.
Dock, framför allt är det en mental grej:
Man måste
våga rycka upp kärran i balansläget, måste lita på att man har den inre kraften - och framför allt: trycka på framåt! De flesta nybörjarproblem med att köra môkekärra med en hand beror på att den som prövar fegar för mycket: saktar in och sätter ner för tidigt.
Tryck på bara! Det är farten som är din vän för att hålla balansen.
Rädda killar får aldrig kyssa hårda stalltjejer!
När man kommer upp lite i farten med den enhandade skottkärran kan man råka ut för något som är ytterst skrämmande för den oerfarne - Wobbel!
Kärran börjar vagga och synes vilja tippa - och det gör den!
...om man saktar av. Jag tolkar bara wobbel som en fas man måste passera på väg till den perfekta balansen.
Om man inte spänner sig och blir rädd utan fortsätter trycka på och öka farten så märker man snart att ekipaget tar sig igenom wobbelzonen och återfår en större stabilitet än innan i den nya, högre hastigheten. Faktum är att "återinträdet" när man skall sakta in igen kan skapa mer svårhanterliga självsvängningar än accelerationen - förmodligen för att inte är mentalt förberedd och tror att man är safe när man saktar in.
Andra skottkärror än typ Ekeby Classic är en utmaning att balansera. Det finns en uppsjö av importkärror som aldrig varit avsedda för annat än att köra skit i. Helt utan finess...
Det som ser ut att vara konstnärligt bockade rörkonstruktioner som skall ge ett stabilt ramverk är i själva verket bara ihopkommet av produktionstekniska skäl: det skall vara enkelt att producera och billigt att transportera i CKD-mode.
Men stadigt är det INTE! Det är vidrigt att köra en importkärra där man tror att man uppnått balansläget, men så flexar aset till över en ojämnhet och tar ut en helt ny kurs.
Visst - en skillad enhandsförare klarar sådant också, men lågpriskärror är svåra att pressa ut mot gränsen. Lynniga, helt enkelt.
Men även sådant går att åtgärda! Be någon kompis att gå bredvid och filma med en höghastighetskamera ur låg vinkel in under kärran när du kör med lagom lass över ojämnheter. Då kan du se vilka de ömma punktera är, och därefter förstärka där det gör mest nytta. Tänk dock bara på att man ofta flyttar ett inbyggt problem någon annanstans där det kan få oväntade och obehagliga konsekvenser.
Lågpriskärror lider ofta av usla handtag. Röda, blanka, hala och ofta inte ens riktigt limmade, utan bara påslagna med gummiklubba. Att handtagen är gjorda av PAH-stenkolstjära som tas upp transkutant och att det röda är kadmium som lär förkorta ditt liv med minst 10 år kan vi lägga åt sidan så länge. Det är nämligen sekundärt i sammanhanget.
Ett handtag som börjar kasa runt på ett klent stålrör är nämligen det vidrigaste som finns att råka ut för när man ligger on the edge och balanserar. En enkel och billig åtgärd är att helt enkelt byta till crosshandtag - som du limmar ordentligt!
Fördelen med crosshandtag är även att dom har en liten krage som är guld värd när du snabbt behöver öka farten för att parera ett kast på kärran.
OBS! Så länge det handlar om kärror som flera olika personer delar på i ett gemensamhetsstall så bör man undvika att använda najtråd för att få den där sista race-feelingen. Andra användare blir lite misstänksamma när dom ser att det blänker, och ibland blir det irritation i stallet för att dressyrtanterna tror att dom kan sticka sig på tråden. Undvik!
En annan källa till irritation i ett gemensamhetsstall är att andra användare inbillar sig att däcken på kärrorna slits snett - eftersom man oftast har en "favvohand" som man kör med. Detta behöver heller inte vara sant! Ännu så länge är det ytterst få skottkärredäck som är rotationsbestämda! Det funkar finfint att bara vända på dem när man kört några hundra mil med en hand, och därigenom så känns det nästan som att lägga på ett helt nytt däck när man bytt riktning på det.
Dessutom kan man faktiskt dra in lite stålar på att sälja av däck som är rejält nernötta på sidorna till vanliga touringsvenssons som mest bara kör rätt fram ändå och därför sliter sina däck helt platta i mitten!
Nä, Sporthoj borde hålla sig för goda för att sprida felaktiga myter att man inte kan släppa handen när man kör skottkärra - allt går om man bara vill!
...även att besvara hälsningar från folk som har en annan sittställning än sig själv!