Varför kör du hoj?

[MackeNo1]

Började tjata om motorcykel vid 4-5års ålder, drog med morsan och farsan på mc-mässan i stockholm varje år. Åkte med familjen till Stockholm på villkor att vi alltid åkte till Mc-varuhuset först så ja fick gå och drömma nån timme.

Vi hade en gammal moped som stod i ett förråd som jag fick börja mecka med när jag va runt 13 år. Va ut och körde i smyg med den så fort tillfälle gavs Vid 15 införskaffades en bajsbrun Rex med victoriamotor för 1000:- och lyckan var total. Drog iväg långt med den alldeles själv och njöt av friheten.

Sedan köpte jag en Suzuki K50 som trimmades och gick riktigt bra, det hela uppdagades hemma när en bekant till mina föräldrar berättade att han inte hade kunnat köra ikapp mig med sin Opel Kadett 1.2.... Då åkte trimmet av

Mellankortet infördes bara nån månad innan jag fyllde 18 vilket fick mig att vänta tills jag fyllt 21 med att ta hojkort. Ville ha tung hoj direkt

Första hojen va en Kawasaki ZX6-R Ninja -98 och sedan dess har det passerat många hojar i garaget. Är nu inne på hoj nr 14 och 15 och överväger starkt att sälja Firebladen för att köpa en Ducati 1000 Sport.

Har alltid gillat caféracers och känner inte att jag behöver 170hk längre, Ducatin har utseendet och ljudet som en "riktig" motorcykel ska ha.

Friheten, adrenalinet, känslan..... listan kan göras lång över varför jag kör hoj. Men jag har alltid haft det i mig, trots att varken släktingar eller andra kört motorcykel.


Nästa hoj?

 

[Pelle]

När jag var 13-14 vaknade suget efter en lätt MC. Innan dess fanns inget större intresse egentligen. Men där kom det, och kataloger samlades ihop och drömmar vävdes. Suzuki-katalogen minns jag, det var TS-125 som var drömmen. Eller kanske en 800-kubikare?

Nå, verkligheten kom ikapp, familjen flyttade och mer realistiska drömmar om en moped vaknade. Året var 1990 och en Yamaha DT-50, ny, erhölls. Tror inte jag fattade vilken otrolig gåva det var på min födelsedag, men den gick året runt eftersom jag bodde så avsides (2,5km från närmaste busshållplats).

Moppen stals och ersattes av en Honda MT-5. När den sedan såldes var det dags för B-kort. Här svalnade intresset för två hjul något. Men 2000 vaknade det igen! Nyseparerad, och med ett bostadsrättsöverskott på bankkontot beslutades att jag skulle ta A, obegränsad! Den latenta längtan sedan 1987 hade efter 13 år förverkligats. Något jag verkligen inte ångrar!

Varför? Ja säg det. Något är det som lockar med att köra ett fordon, känna vinden mot kroppen och uppleva något som inte är en bil. Bilar upplever man alltid, men motorcyklar och båtar är något man inte upplever varje dag, därför är de speciella.

 

[Aryey]

Har ingen i min familj som är det minsta motorintresserad men jag har alltid velat ha en cross/mc och fick väl inte det som liten så då fixade jag det då jag blev stor...

Mitt intresse är faktiskt helt oförklarligt men då mamma ifrågasatte min hobby sist(har hänt mer än en gång) så frågade jag faktiskt att: Om hon tänkte på mig som person, verkade då valet att köra mc fortfarande konstigt?

Svar: Nej, då jag alltid testat gränserna och sökt mig till fartfyllda aktiviteter eller alltid gjort det mest utmanade i varje situation. Var skolan på badhuset stod jag på högsta hopptornet, brantaste skidbacken, farligaste skogsstigen med cykeln osv. Med tanke på allt detta så var valet att köra mc ganska logiskt.

Svårt att förklara men jag älskar farten, accet och att det kräver så mkt av föraren. Hade jag haft råd skulle jag garanterat haft en snabb bil också men är man väl inne i mc-träsket är det kört.