Oj här var det ord och inga visor! Smaken är som baken men nog finns det väl elfordon som ser aningens roligare ut än BMW’s elscoter eller Teslas padda model 3. Och att 95% av företagen tar fram elfordon som är så fula att ingen skulle vilja köpa dom? Jag tror inte det ingår i något företags affärsplan, men jag är ingen ekonom så jag kan ha fel.
Nu har jag tagit del av en rätt rejäl undersökning från ett av våra etablerade opinionsinstitut som kanske kan sprida lite ljus över vad branschen pysslar med och vilka målgrupperna är. Vi talar egentligen om två eller tre separata grupperingar enligt följande:
1 - De traditionella MC-kollektivet. En ganska heterogen samling människor som vi tillhör, vi gillar att det bullrar, låter och vi umgås gärna i klubbar eller liknande sociala subgrupper. Rätt konservativa värderingar och inte särskilt progressiva. Äger gärna sina fordon, bor inte ”mitt i smeten” och har normala snittinkomster.
2 - Yngre eller medelålders människor med ordnad ekonomi och ett stort teknikintresse. De provar gärna nyheter, ofta väldigt tidigt, bor mer i urbaniserad miljö och är öppna för att leasa eller på annat sätt finansiera sina intressen. De utbildar sig gärna, kan vara med i forum eller föreningar som ger dem kunskap eller rabatter och vill förstå tekniken bakom fordonen om än de inte skruvar själv. Är inte alls intresserade av den traditionella MC-kulturen och ser gärna att det framgår att de kör smartare fordon. Gruppen är köpstark, söker ett fordon att dels pendla med men som även kan funka för nöjesturer och är ungefär lika stor som grupp nummer ett. Jag ser Tesla-ägaren från 2015 boende i radhus eller villa lite utanför staden när jag tänker mig dessa personer.
3 - En ofta mindre ideologiskt driven men också bredare grupp intressenter som vill ha smarta och enkla fordon för effektiv pendling. Drivs av ekonomiska och även miljömässiga argument, det spelar mindre roll om vi pratar kickbike, Segway, elcykel, scooter eller någon annan design. Gruppen är lika stor som de två övriga tillsammans och har egentligen väldigt lite gemensamt med oss mer traditionella motorcyklister. (Klimat-)Smart, enkel och kostnadseffektiv transport i urban miljö kanske är nyckelorden, någon kultur är icke intressant annat än om det är sådant som kan ge kunskap eller ekonomiska incitament.
Överlappet mellan dessa tre grupper är förvånansvärt litet, vilket kan locka företag och designers att skapa produkter som tydligt inriktar sig mot en av grupperingarna.
Med denna teori i bakgrunden kanske jag mer förstår varför vissa fordon designas som de gör och vissa av företrädarnas för oss väldigt provocerande uttalanden. Det kanske finns en anledning till att designen är så pass långt driven, kanske är det inte vi i grupp 1 som alltid är målgrupp för allt som presenteras från de nya företagen eller produkterna?
Tänker man så kan det i förlängningen bli lite oroande, det är aldrig bra att bli marginaliserad i de större trafikpolitiska sammanhangen. Det finns nog all anledning att följa företagen, produkterna och tendenser under de kommande åren…