Jag skall försöka sammanfatta både lördagens och söndagens körning nu. Det verkar ta lite tid innan jag känner mig som människa igen efter 3 dagars körning. Fredagen har jag ju redan skvallrat om och det gick ju oförskämt bra där på klubbmästerskapet ????
Lördagen fortsatte på samma spår och jag vågade mig på att minska nivån av den elektroniska hjälpen för både antispinn, antisladd och wheelie control. Trots det så känner jag knappt av något av det förutom wheelie control som bryter mjukt och fint för det mesta, även om den var 20:e gång inte verkar existera och framhjulet lyfter alldeles för högt. Enligt loggern så spinner bakhjulet loss mest hela tiden men hojens dator (ecu) går in och bryter tändningen så mjukt så jag lämnas ovetande om vad det stackars bakhjulet får gå igenom. Det är första gången jag har en hoj med så fin elektronik och det är först nu jag inser vad jag har gått miste om i livet under alla år! Vilken motorcykel det här är!!
Effekten är fortfarande alldeles för hög för mig. Alltså.. Det är ju halvt omöjligt att hantera den.
Jag som tyckte att min 600cc på 115hk hade helt okej effekt för det mesta, behöver numera hålla i styret när 200hk släpps lös. Dessutom så väger den här 1000cc-hojen mindre än min 600. Det är orimligt mycket hästkrafter per kilo!
Mina starter är katastrofala. Om ni minns hur duktig jag var att starta med min KTM och min Kawasaki, så är jag raka motsatsen när det kommer till 1000cc. Innan jag har kommit iväg är startledet bakom mig redan förbi. Launch controlen är livsfarlig men med lite (läs MYCKET) övning och kanske ett lamellpaket eller två så hoppas jag på att jag har lärt mig den. Efter helgens misslyckanden så har jag ett hum om hur jag skall göra. Den vanliga 'manuella' starten där jag successivt möter upp kopplingen med gas funkar kanske inte bra, men åtminstone mindre asdåligt.
[SE VIDEO HÄR]
Om fredagens KM-deltävling var min att vinna, vilket jag gjorde (med god marginal), så var lördagens KM-deltävling min att förlora... vilket jag gjorde!
Innan racet så bör man alltid ha koll på hur mycket soppa som fanns i tanken. Jag tänkte att jag inte haft några tendenser till soppatorsk under tidigare körpass så det lär säkert finns någon skvätt kvar. Ovanpå det så fyllde jag på 2,5 liter soppa för att vara säker på att jag tar mig i mål.
Såhär i efterhand så har jag förstått att en R1M dricker mer soppa än en liten 600-Kawa.. Efter varmkörning i boxen, ett sighting lap och ett warm up-lap, så räcker inte bränslet till för 6 varv med full attack. På femte varvet började motorn att rycka på de högsta varven, och ett halvt varv senare så börjar det bli lite läskigt. Varje gång motorn dör en kort stund under full acceleration så saktar hojen ned lite, men jag som sitter ovanpå fortsätter i samma fart, vilket gör att jag flyger framåt och slår i bränsletanken med.. ja.. ni vet.
Jag började undra i vilken kurva den skulle dö i samtidigt som jag skulle ha ett kraftigt nedlägg. Tanken slog mig om jag borde bryta tävlingen men eftersom jag ledde med god marginal så kände jag att det är värt chansningen. Vinna eller krascha. Öka eller bryt.. Jag valde att fortsätta och hoppades på det bästa. När mindre än ett halvt varv återstår så får jag se mig omkörd av tvåan, och när två kurvor återstår så dör motorn för första gången. Jag blir omkörd av trean men lyckas få igång hojen igen. Ut på start och målrakan så dör den igen men jag får igång den efter mycket om och men. Jag rullar på tomgång över mållinjen men blir omkörd precis innan och hamnar på sjätte plats. Ytterst irriterande men å andra sidan så hade jag sänkt min varvtid med 2 sekunder från gårdagen, ned till 1,08.347! Hade jag inte missat med bränslet så hade jag vunnit och med vetskapen om det så kändes dagen trots allt väldigt bra! Mitt tidigare personbästa på Gelleråsen med min Kawasaki låg på 1,08.334 så det skiljde bara 12 tusendelar!
Jag vaknade upp på söndagen med en jäkla värk i hela kroppen. Allt gjorde ont. Jag hade träningsvärk överallt men framförallt i höger vad och höger underarm, samt ljumskar.
Nacken värkte och armarna gjorde ont in till skelettet. Jag stod över första körningen.
Jag passade på att dreva om till Anderstorp-drevning istället då växlingarna skulle fungera betydligt bättre för mig. Åtminstone i teorin. Vid andra körpasset så var jag ute 3 varv. Vi var 22 förare på banan, i stort sätt samtliga verkade ha slagit av på tempot rejält och kroppen gjorde så ont så jag inte ville fortsätta. Det fanns inget som talade för att vara på banan. Sagt och gjort så rullade jag in igen.
Nästa körpass, vilket är sista chansen för att sätta en kvaltid inför racet, så avvaktade jag till de sista 10 minuterna av körningen. Jag tänkte att en del säkert hade rullat in i depån igen, samt att de som var ute hade fått upp lite tempo. Det blev en liknande historia igen då jag hade ont överallt. Ett utvarv, ett snabbt fritt varv och sedan åka in i depån igen. Tiden blev dock 1,08.352 vilket satte mig i pole position med nästan 7 tiondelar till godo till tvåan. Jag fortsatte i samma spår och stod över nästa körpass, var med på startträningen men fortsatte inte att köra resten av passet utan jag väntade på tävlingen istället. Jag missade väldigt mycket körning men jag kommer numera att fokusera på att få så kvalitativ körning som möjligt och inte bara nöta för sakens skull. Jag känner mig väldigt skör och behöver lära mig sakta men säkert, även om jag inte vet vad sakta eller säkert är.
Jag nojjade lite och var nervös för hur jag skulle hantera racet. Det är bara 6 varv men samtidigt så hade jag knappt orkat mer än 3 varv tidigare under dagen. En timme innan racet skall gå så somnade jag halvsittandes i skåpbilen. Jag vaknade 30 minuter innan racet och haltade sömnigt mot hojen för att dubbelkolla så att jag hade gjort allt. Jag hade tankat i 8,5 liter den här gången för att undvika soppatorsk! Efter butterfly-starten (warm up) så kändes det som att det skulle gå åt skogen.
Vi ställer upp oss med mig i pole och väntar på att starten skall gå. När lamporna släcks så glömmer jag bort att jag har ont.
Starten går sådär och Mojja tar ledningen. Jag lägger mig väldigt tätt bakom honom och när ett varv har gått så känner jag att det var ett behagligt tempo att köra i. Jag började fundera lite om att strunta i att köra om honom bara för att jag kunde. Istället så spånade jag lite på var jag skulle köra om honom under sista varvet. Efter att han gjorde en för sen inbromsning så smet jag dock om utan att behöva anstränga mig och efter att ha lett racet det varvet så kommer rödflaggen tyvärr ut och racet flaggas av. Men krasst sätt så vann jag och eftersom jag stod i pole position så får jag alla poäng som en vinst medför. Och tiden jag satte blev 1,08.310 vilket är all time nytt personbästa!! Redan efter den här korta tiden så känner jag att jag har fått tillbaka mycket av den goda känslan för körningen som jag hade i somras! Det är en del kvar att jobba med i hur jag upplever körningen och det är såå mycket kvar innan jag kan hantera hojen på ett bra sätt. Men förutsättningarna verkar finnas och hojen är en dröm att köra!
Med detta så ser jag fram emot 2 dagar på Anderstorp i helgen innan det är dags för Reijers Kawasaki den 30:e. Mitt dekalkit till tävlingskåporna är även klara så snart får ni se hur hojen skall se ut på riktigt ????
Jag vill rikta ett enormt stort tack till alla som var på SMC Sports körning. Det var så jäkla roligt att träffa er alla! Och tack för all support!!! Ni är guld värda! Jag ser verkligen fram emot fler dagar i depån med er. Det är det här som gör sporten så fantastisk.
Det blev ett gäng fina foton som ni kan se nedan! De utan vattenstämpel har Ulf Totte Lindqvist tagit
)
My bad..
Men det svänger fort i hockey och i 4:e timmen så gick vi på knäna. Tur i oturen så var det åtminstone ut i depåböjen och när funktionärerna ledde tillbaka hojen längs med muren så fick jag tag i transpondern som tacksamt nog sitter monterat på styrkronan. Jag haltade/sprang bort till depån och trots att det var nära att jag stöp i backen ett par gånger så tog jag mig hela vägen till nästa förare. Han i sin tur hade precis fått på sig utrustningen och hojen var good to go. Vi tappade drygt 5 minuter på det hela och vi halkade ned till 10:e plats. Vi var inte längre med i toppfighten men vi krigade på för fullt under de två timmarna som återstod.
