Vad spännande att den här tråden tog sådan fart.
Jag satt och läste igenom alla inlägg och fnulade på en respons på allting, men så kom Valmers och skrev ovanstående inlägg och gjorde det mesta av jobbet åt mig.
Att jämföra Ferrari med BMW, speciellt M3,
(vilken är kanske den vidrigaste dyrbilen som finns tack vare demografin som köper den) är som att tänka sig följande scenario:
En man går in i en skivbutik. Han söker en CD med Pavarotti att spela till helgerna vid tillfällen då en cognac och kontemplering i fåtölj gör sig bäst.
Butiksattendanten går och letar, men kommer tillbaks ur lagret tomhänt. Han svarar då mannen:
"Jag hittade inget med Pavarotti. Går det bra med Rammstein eller östtysk tunneltechno?"
Det cirkulerar viss fundering och floskel, märker jag. Oundvikligt med en tråd som denna.
Att man ska sluta fundera om man behöver ställa frågan är ju bara fullständiga dumheter. Jag har ett intresse, och ett intresse vill man fylla med kunskap. Det är väl vettigt att veta vad som förväntas av en i form av omkostnader och verkstadsintervaller vid ägande av nämnd bil, inte sant?
Även om man råkar ha en miljard kronor på banken faller det under ren dumhet att inte veta vad man lägger pengar på och hur mycket. Även om man inte nödvändigtvis bryr sig så bör man åtminstone reflektera, annars är man bara dum. Precis samma dumhet som är så är så populär att diskutera här i
Lyxfällan-tråden.
Vidare instämmer jag med förgående skrivare om att man måste ha god mariginal. Vilket är varför man inte kommer se mig i nämnd bil varken idag eller i morgon.
Alternativt någon sorts försök till rampljusstund över hur mycket pengar man eventuellt (?) kommer ha om ett par år.
Gå och lägg dig.
