Väck en tanke
Jag är odödlig och kommer troligen, oavsett händelse, att vara mest förargad över att kåporna blev repiga. Ställa mig upp och borsta av vägdammet och föklara att det var något tekniskt fel. En liten vurpa. Något som tillskrivs "ej mitt fel" och "en erafarenhet rikare". Därmed är jag ytteligare mera odödlig.
Läs "Kungens" historia om en olycka som sker p.g.a. omständigheterna (med facit i handens så hade han kanske klarat sig om han varit mer åt höger, vänster, framåt eller bakåt, men så blev det inte) och som dessutom sker på bana. Den sker med en erfaren hojåkare. Men den olyckan sker ändå. Den beskriver hur ont det gör, hur lång vägen kan vara tillbaka. Hur framstegen grusas av motgångarna. Den beskriver hur stor skillnad det är mellan att säga "krossat bäckenben" och att ha "krossat bäckenben". Om en läkprocess på 9 månader som är fylld av operationer mm.
Men för allt i värden. Läs och förstå. Därefter med klokheten och efarenheten så går man vidare och lever livet. Kör bana, förstå den hårfina skillnaden mellan njutningens ögonblick och närheten till katastrof och smärta. Men bli tillräckligt klok så att man inte kastar bort livet i en kurva p.g.a. mötande trafik. Men sluta inte att leva livet.
Låt säsongen 2007 börja, samt att Kungen tycker att det är lika kul med hoj, bana, fart, mm. som förr, men redan i år.