Förutom den rent rättsliga aspekten finns det andra skäl att tänka efter före.
Riskbedömning, smaka på ordet.
Vad har smågangstrarna att förlora, och vad har du själv att förlora?
Det de riskerar är ett mer eller mindre ordentligt kok stryk / misshandel, vilket hur som helst läker med tiden, samt en dom för stöld/häleri och några månader i sluten (tja) ungdomsvård. End of story.
Det man som förbannad deltagare i vedergällningsposse riskerar är betydligt mer, helt enkelt för att man har mer att riskera. Till att börja med är det betydligt mer kännbart socialt för en ostraffad medelsvensson att bli lagförd för misshandel än det är för en ungdomsbrottsling att bli det för häleri. I deras värld är det ofta en merit. Dessutom kan man rent konkret vänta sig strängare straff för misshandel och egenmäktighet än för häleri.
Som grädde på moset finns risken för vedergällning, antingen av gärningsmännen/pojkarna själva eller av släkt och vänner. Den risken är större efter en omgång med basebollträ än efter "bara" en fällande dom för häleri. Ungdomarna själva har bara sitt eget skinn att riskera, och kan vara uppbackade av ett mer eller mindre löst nätverk likasinnade. En förbannad familjefar i hyfsat vuxen ålder och socialt etablerad har betydligt mer att riskera när det gäller vedergällning.
Jag menar inte att man skall blunda för ungdomsbrottslighet, tvärtom. Civilkurage är ett oerhört viktigt medel mot just den. Men den eller de som tänker sig att ta lagen i egna händer på ett mer långtgående sätt behöver tänka igenom risker och eventuella konkreta konsekvenser noga.