Att vara närmast anhörig till en biker som är med i en olycka

[Sir Kurtock]

Oro är att tillåta något "kretsa" om och om igen i ditt sinne. Oro själ all din frid och glädje. Oro påverkar varje area i ditt liv. Har du hört "Don’t worry yourself sick?” Det är för att oro påverkar din psykiska kropp. Det är för att oro påverkar din sömn. Du kommer aldrig att vinna något på att oroa dig... i själva verket förlorar du dyrbara stunder som du aldrig kan få tillbaka igen.

 

[bensintank]

Folk känner sig oroliga och gillar inte ensamhet. Man kan vara omgiven av sina barn men ändå känna sig ensam/otillräcklig, för höga krav och förväntningar kan som ZK säger vara självutplånande.

 

[Rockmorsan]

Helgpermissioner

Så har sambon fått två helgpermissioner hemmavid.

Man tror ju, eller jag i alla fall, att "Nu, nu kommer jag sova som ett barn". Men så snuvad jag blev. Nej det är skitsvårt att sova med honom hemma. Först sover jag knappt alls. Ligger och lyssnar, petar lite på honom, försöker se honom genom mörkret för att somna oroligt och lätt. Nu andra helgen så första natten sov jag, men drömmer mardrömmar om märkliga knasiga saker och vaknar om och om igen med andan i halsen och sätter mig upp. Är helt slut när jag äntligen fick gå upp. Andra natten så sov jag faktiskt bättre. Inga mardrömmar och jag sov hela natten. Hoppas det håller i sig.

Sambon har ju börjat gå. Så nej då ska han stanna längre på sjukhuset. Yeaaay... Hade han fortsatt sitta i rullstolen så hade han varit "färdiglärd" nu och fått komma hem för gott. Men han har ju börjat stå och gå på kryckor och gåbord så nu vill de behålla honom ett tag till för att han ska få mest utväxling av rehabiliteringen på plats. Självklart. Jag förstår och håller med. I hjärnpersonen. Hjärtpersonen i mig blev arg och ledsen men det är ju inget att göra än att acceptera.

Fördelen med att gå är förstås att ... ja kunna gå. Men det innebär också att vi slipper göra större anpassningar hemma och kan bo kvar antar jag. Sen vet vi ju inte hur mycket och långt han kommer kunna gå men det återstår väl att se. Han har ingen smärta heller. Alls. Mycket märkligt men det är ju förstås också bra. Han har satt målet att kunna köra hoj i maj ungefär. Jahapp... Det är bara att som närmast anhörig försöka hänga med. Men det är väl just det där. Att hänga med. Jag har sista veckorna inte varit så mycket på sjukhuset och närvarat vid sjukgymnastik och så så när han väl kommer hem och går uppför och nerför trappor på kryckor och ställer sig upp för att krama mig. Ja det är härligt men det är förbannat svårt att ta in av någon anledning. Ena stunden ligger han uppkopplad med allsköns apparater och är groggy av morfin och kan inte röra något nedanför naveln. Nästa stund står han upp och kramas. Jag vet inte, jag kanske är helt knäpp men jag hänger inte med.

80 dagar har han varit på sjukhuset nu. Ensamheten blir på någotvis vardag även om man inte vill det. Tunga vardagar men ändå, det som tidigare var jobbigt som tex mat och sömn, ja det börjar ändå reda ut sig. Matlusten och träningssuget börjar ta sig ton igen och det är väl bara att hänga på och försöka sitt bästa. Men jag tycker ändå det är helt galet att jag inte kan vara så där super-duper-genom-själen-glad och skutta omkring med lyckorus för sambon börjat gå och det ser ut att lösa sig. Fast jag tänker att det kommer väl. Visst är jag glad för hans skull. Men jag tänker också att mitt trauma och chock över olyckan kanske tar lite längre tid att lösa. Jag är trots allt utanför systemet eller hur jag ska säga. Han har haft ett helt team hela tiden som jobbar med honom från morgon till kväll. Jag har bara mig.

Nu kan jag i alla fall se lite längre än "ta mig igenom dagen" så visst finns det hopp även hos mig.

 

[moddlaren]

Det är ju jätte positiva saker du skriver det verkar ju såsmåningom kunna bli som det var innan olyckan.. som jag skrev när man nått botten vänder det alltid till det bättre.


Mvh

 

[Babe2]

Men jag tänker också att mitt trauma och chock över olyckan kanske tar lite längre tid att lösa. Jag är trots allt utanför systemet eller hur jag ska säga. Han har haft ett helt team hela tiden som jobbar med honom från morgon till kväll. Jag har bara mig.

QUOTE]

Det kommer ta tid, tror att det är först nu de senaste veckorna som jag kunnat sova ordentligt utan att vakna med hjärtflimmer ( lite ångest) på morgonen. Lagom till hojsäsongen drar igång igen med andra ord så har vi båda repat oss. Vet inte hur jag kommer känna första gången han sätter sig och kör iväg, orolig givetvis. Men på något sätt så kan ju olyckor hända när som helst. Jag har skadat mig som allvarligast när jag åkte buss till skolan. Så skit kan hända när som helst försöker jag intala mig. Får du någon samtalshjälp? Tror att jag hade behövt det, pratade inte ens med maken om hur jävla jobbigt jag tyckte den här perioden var. Ville inte belasta honom med att jag oxså mådde dåligt, allt gick ju ut på att få honom frisk.
/B

 

[Rockmorsan]

Det kommer ta tid, tror att det är först nu de senaste veckorna som jag kunnat sova ordentligt utan att vakna med hjärtflimmer ( lite ångest) på morgonen. Lagom till hojsäsongen drar igång igen med andra ord så har vi båda repat oss. Vet inte hur jag kommer känna första gången han sätter sig och kör iväg, orolig givetvis. Men på något sätt så kan ju olyckor hända när som helst. Jag har skadat mig som allvarligast när jag åkte buss till skolan. Så skit kan hända när som helst försöker jag intala mig. Får du någon samtalshjälp? Tror att jag hade behövt det, pratade inte ens med maken om hur jävla jobbigt jag tyckte den här perioden var. Ville inte belasta honom med att jag oxså mådde dåligt, allt gick ju ut på att få honom frisk.
/B

Nej jag har inte någon samtalshjälp. Pratade lite med kuratorerna på sjukhuset men de hänvisar mest till att ta upp det med sin vanliga vårdcentral - vilka jag har föga förtroende för. Jag har istället gjort som tidigare, varit väldigt öppen med vad jag känner och pratat om det med framförallt min sambo men även skrivit här förstås. För mig har det fungerat tidigare, att bearbeta genom att skriva ner och prata om det. Sen är min sambo väldigt duktig på att sortera och kunna ta "mitt snackande" också. Min exman hade aldrig klarat det lika bra så jag har turen nu att ha sambon där och att han förstår och inte förminskar mina känslor på något sätt.

Vi pratade om hur det kan tänkas bli nu första hojturerna på säsongen i helgen. En kompis var här och tog ut sin hoj som han förvarar här för vintern och när han körde ut över istäcket på infarten så fick jag lätt panik men det som hjälpt mig i det är att tänka "han är vuxen och tar ansvar för sin körning, det är inte något jag ska känna mig skyldig till". Men min tanke är att när isen är borta ut till vägen och vi har en torr fin solig dag med några plusgrader, då laddar jag för att köra ut på vägen och ta en lugn liten runda här hemmavid. Själv. Vill helst göra det så fort som möjligt för att bli av med nervositeten. När sambon sen ska ut och köra första gången, ja då lär jag behöva mycket stålsättning och vilja. Men han räknar ju med att köra till maj och sen blir det nog bandagar i sommar om han får sin vilja igenom. Men jag sa till honom att bryter han ryggen igen så kommer jag inte ställa upp på samma sätt som den här gången och vara på sjukhuset varje dag i över en månad. Nu är jag förberedd på ett annat sätt och kommer inte slita ut mig själv i processen.

Att bara ta skiten och hålla inom sig är det som skapar skador. För mig har det varit viktigt att få sambon att också förstå att jag mår dåligt av det som hänt, både för hans del att förstå att det som händer honom också påverkar mig men också för min egna del, jag behöver vara ärlig med hur jag mår och känner, jag kan inte läka annars.

Kan man inte, eller orkar inte prata om det så är mitt bästa tips att skriva ner allt, känslorna, vad som händer och allt som bara går att få ur sig. Sen läser man det senare och inser att man faktiskt tar sig framåt och man kan se hur saker hänger ihop på ett väldigt läkande sätt. Och kan man inte prata med sin partner så är samtalsterapi bra, när man hittar rätt person som man fungerar med. Jag har provat det tidigare och gått hos en psykoterapeut när jag brände ut mig för många år sedan. Han var guld värd när ingen annan fanns att prata med.

 

[Jabbekot]

Jag är dansk, men har läst tråden om och om igen..
Jag undrar (när det inte är möjligt at hjälpa till på någon ordentlig facon) om inte vi, som bor långt iväg, kan få hjälpa lite till med ekonomin? Kanske et kontonr eller nånting? Tänkte om en fans massa människor satte in lite, att det kunde göra nått gott...
Mvh
Jakob

 

[Rockmorsan]

Jag är dansk, men har läst tråden om och om igen..
Jag undrar (när det inte är möjligt at hjälpa till på någon ordentlig facon) om inte vi, som bor långt iväg, kan få hjälpa lite till med ekonomin? Kanske et kontonr eller nånting? Tänkte om en fans massa människor satte in lite, att det kunde göra nått gott...
Mvh
Jakob

Tack för omtanken!
Försäkringarna mal långsamt men lite statusuppdatering om det ekonomiska läget. Trafikförsäkringen har gett besked om att de ska ge inkomstbortfall för sambon. Vi ska nu kopiera och skicka in alla hans lönespecar sen före och efter olyckan samt specifikationer från försäkringskassan så ska han få ersättning upp till sin egentliga lön under tiden han är sjukskriven.

Jag har fått igång min arbetslöshetsersättning och får första utbetalningen i veckan. Väntar fortfarande på inkomstförsäkringsdelen (som är den större delen). Men jag hade sparat en slant så de verkar räcka till även om första kvartalet i år blir snålt. Sambons trafikförsäkring lär väl ta en stund till på sig med, men det ser ut att reda upp sig.

Mitt råd står fast till alla som kör hoj (och alla andra med för den delen, det är fler som bryter ryggen/nacken och får långa sjukskrivningar som inte kör hoj faktiskt), spara undan några månadslöner som buffert för det så slipper man få en tid med oro innan pengar börjar betalas ut.

De som inte är med i en olycka med ett fordon som är trafikförsäkrat behöver komplettera sitt försäkringsskydd för de första månadernas sjukskrivning. Vilket kan vara ett skydd man har genom sitt företag, men annars behöver man komplettera det själv... eller som sagt var, spara undan några månadslöner själv, då slipper man dessutom dessa långa handläggningstider för att få ut några pengar.

 

[Rockmorsan]

Jag är dansk, men har läst tråden om och om igen..
Jag undrar (när det inte är möjligt at hjälpa till på någon ordentlig facon) om inte vi, som bor långt iväg, kan få hjälpa lite till med ekonomin? Kanske et kontonr eller nånting? Tänkte om en fans massa människor satte in lite, att det kunde göra nått gott...
Mvh
Jakob

Det jag däremot funderat på är om sporthojsfolket generellt inte borde ha en slags fond som man kan få hjälp av vid hojolyckor. Vi har fått lite bidrag från vänner som kör hoj och det hjälpte enormt första månaden, i princip hela matkontot i 6 veckor fick vi och det kan vara småsummor för en enskild men gjorde stor påverkan för vår familj. Ska prata lite med sambon om det, om vi kan starta en sporthojsfond helt enkelt. Får läsa på lite vad som krävs för det med. Och nu tänker jag inte för just oss utan för framtida hojåkare och familjer som drabbas.

Det märkliga i vårt fall som jag reagerade på är att det är i princip bara hojåkare som faktiskt hjälpt till, både med pengar eller praktiska saker. Nu har vi väl mest hojvänner men ändå... jag tycker det säger en del om kollektivtänket och att man på något vis är en stor familj som ser till varandras bästa. Jag kommer tänka lite extra på det när jag hejar på hojarna jag möter i trafiken framöver

 

[Jabbekot]

Låtar som en väldigt bra ide!! Count me in!!

 

[Josef]

SMC har både skadefond och rättsfond som ofta kan vara till nytta efter en olycka så frågan är om vi verkligen behöver en sporthojsspecifik fond?

Har ni kostnader för rehab/utrustning/resor osv som inte täcks av försäkring så borde en ansökan till skadefonden kunna gå igenom.

 

[Rockmorsan]

SMC har både skadefond och rättsfond som ofta kan vara till nytta efter en olycka så frågan är om vi verkligen behöver en sporthojsspecifik fond?

Har ni kostnader för rehab/utrustning/resor osv som inte täcks av försäkring så borde en ansökan till skadefonden kunna gå igenom.

Har tittat på smcs skadefond och det står uttryckligen att det är för den långsiktiga rehabiliteringen och inte de akuta insatserna som kan behövas i början.

Jag hade uppskattat att det fanns en fond för den första tiden att söka pengar ur istället för att "tigga från vänner" så som det kändes nu. Jag vet att många vill hjälpa och inte har tid och då gärna ger en slant istället men det är en svår balansgång, i alla fall för mig. Hade det funnit s en fond för hojåkare som får en sjukskrivning på längre än säg 3 månader i samband med en hojrelaterad olycka så borde en sådan sjukskrivningskopia räcka för att få säg en utbetalning på några tusen eller nått sånt. De flesta försäkringar och fonder har villkor som säger att "där ingen annan ersättning ges" och då måste man vänta på först trafikförsäkringen som ska bedömma, sen ska resterande försäkringsbolag göra upp om vem som ska betala vad och sen kan tex smcs skadefond ta emot en ansökan om mer bidrag... det vill säga, det kommer ta lång tid innan några pengar kommer den drabbade familjen till godo. Visst behövs försäkringsbolag och skadefonder som hjälper till med rehab och rättsskydd - inget snack om det. Jag har bara tänkt på att det finns inget stöd för den första tiden då all handlägning sker. Jag uppskattade de pengar vi fick från bekanta och vänner som swishade över en slant och det kommer ju direkt oss tillhanda.

 

[blueridge]

Är det verkligen en god idé att en organisation som SMC bidrar till att ansvarsbefria försäkringsbolagen på en punkt där de sannerligen behöver rycka upp sig? Det är i det akuta skedet dessa bitar verkligen måste funka. Att SMC sätter press på bolagen är jag helt för och kanske behöver de i något enstaka fall gå in med skadefonden. Blir det regel agerar snart försäkringsbolagen efter det och folk får det än tuffare i sina ärenden, för att inte tala om ickemedlemmar. Hur lätt blir det för dem i kampen med/mot FB?

 

[Ulvhamne]

SMC har både skadefond och rättsfond som ofta kan vara till nytta efter en olycka så frågan är om vi verkligen behöver en sporthojsspecifik fond?

Har ni kostnader för rehab/utrustning/resor osv som inte täcks av försäkring så borde en ansökan till skadefonden kunna gå igenom.

Det är ju snarare den där första månaden efter smällen som är den ekonomiskt jobbiga och då man behöver lite extra hjälp. I vårt fall så fick vi pengar av vänner och bekanta, och jag hade lite lösöre i form av hoj och sånt att sälja av så det gick rätt bra.
Några tusen där direkt när man ligger där kan nog göra underverk för det mentala välmåendet. Det tar trots allt rätt god tid innan man börjar få pengar från försäkringskassan eller försäkringsbolag.

Och om det finns tillräckligt med lust bland hojfolket (behöver ju inte vara specifikt för sporthojar) att sätta upp en dylik panikförstaekonomihjälpen-fond och hålla den vid liv så vore det ju bara trevligt. Men då är väl problemet om man hamnar i ett läge där SMCs fond och den här fonden skulle stjäla resurser för varandra, så att säga. Men det tror jag inte skulle vara något jättebesvär.

 

[Ulvhamne]

Är det verkligen en god idé att en organisation som SMC bidrar till att ansvarsbefria försäkringsbolagen på en punkt där de sannerligen behöver rycka upp sig? Det är i det akuta skedet dessa bitar verkligen måste funka. Att SMC sätter press på bolagen är jag helt för och kanske behöver de i något enstaka fall gå in med skadefonden. Blir det regel agerar snart försäkringsbolagen efter det och folk får det än tuffare i sina ärenden, för att inte tala om ickemedlemmar. Hur lätt blir det för dem i kampen med/mot FB?

Det är mest landstingen som står för handikappsutrustningen, så det är nog de som ska få kängan när SMC får gå in och hjälpa till med pengar istället isf.

 

[Shimonu]

Finns ju SMC-folk här på forumet. De kanske kan uppmärkasammas till diskussionen och ge sina synpunkter.

 

[blueridge]

Det är mest landstingen som står för handikappsutrustningen, så det är nog de som ska få kängan när SMC får gå in och hjälpa till med pengar istället isf.

Var måhända otydlig. Jag menar att försäkringsbolagen i ett tidigt/omedelbart skede bör upfylla sina åtaganden vad inkomstbortfall anbelangar. Detta inte minst för att skadad och anhöriga ska kunna hålla hålla fokus på vad som verkligen är viktigt och leder framåt istället för att grubbla över otillräckliga sekiner. Förskott brukar var någorlunda enkelt att utverka. Fastställandet av den månatliga förlusten är det, av någon outgrundlig anledning, inte och jag är på goda grunder övertygad om att FB systematiskt försvårar den biten. Ombudet har inget emot denna process då denne i normalfallet tjänar långt mer på trögheten än den skadade.

Jag fick vänta i 8 år på något som föga skilde sig från vad de kunnat fastslå 2a eller kanske 3e veckan på rehab. Jag vet en jurist som är överhövan belåten med den ordningen...

https://www.youtube.com/watch?v=DB2GVwhLCfA

 

[piece]

Appropå ersättningar fort så gick fruns olycksfallsförsäkring in med 7000kr två dgr efter anmälan till dem. Just bara för att stötta upp på det sätt ni beskriver. Detta då hon hamnade på sjukhuset 3 v i december.

Så det finns visst hopp från mig att vissa bolag faktiskt sköter detta bra.

 

[Nickeman]

hej vet inte om ni har tittat på AFA.se kollektiv avtalade försäkring.https://www.afaforsakring.se/
jag får ca 1900 kr i månaden från AFA plus försäkringskassan och folksam som inkomstbortfall efter min olycka.
http://www.ersattningskollen.se/#/i...[]=olycksfall&sick_type=sjuk_fritid&period=15
mvh

 

[roffe_s]

Finns ju SMC-folk här på forumet. De kanske kan uppmärksammas till diskussionen och ge sina synpunkter.

Hej Shimonu,

Visst är vi några mer eller mindre ideellt engagerade i SMC som med liv och lust följer tankar, funderingar och förslag kring vad medlemmarna önskar. Jag vet att denna tråd är känd på kansliet och de förslag som kan komma fram lär bli föremål för analys. Som organisation tror jag att SMC i nuläget erbjuder våra olycksdrabbade medlemmar:

- Juridisk rådgivning. Drömmen vore en egen trafikspecialiserad jurist men där är vi inte riktigt. Än...
- Skadefonden. Som Blueridge är inne på är avsikten inte att göra FB:s jobb, här är kanske juristhjälpen mer tillämplig. Som fondens stadgar säger är avsikten att " främja och stödja vård och rehabilitering åt
motorcykelförare och passagerare som blivit skadade eller invalidiserade vid trafikolycka". Avsikten är inte att FB eller Landstingen ska underlåta att uppfylla sina förpliktelser utan att medlen ska gå till något hjälpmedel eller någon aktivitet som underlättar rehabilitering eller förgyller tillvaron trots ett förvärvat handikapp. Personligen tror jag att man har allt att vinna på att skicka in en ansökan angående något vällovligt syfte som kan underlätta rehabiliteringen.
- Rättsfonden, om det t ex blir bråk med myndighet eller försäkringsbolag.

Men någon akutfond som sedan kan betalas tillbaka när medel från FB kommer handlar det ju inte om, förmodligen kan en sådan bli lite strulig att hantera och administrera via en organisation? Det finns dock inget hinder för att lyfta frågan i SMC för diskussion...