SSB skrev:
Thin Red Line var vacker, men som film betraktat tyckte jag mest den var
Fotot är hårresande vackert, skådespeleriet är fantastiskt och de poetiska "drömsekvenserna" är mästerliga.
"Who were you that I lived with, walked with? The brother, the friend? Strife and love, darkness and light--are they the workings of one mind, features of the same face? Oh my soul. Let me be in you now. Look out through my eyes. Look out at the things you made. All things shining."
Tyvärr griper filmen inte tag i mig, den kan helt enkelt inte bestämma sig för om den ska vara en konstfilm eller en krigsfilm och faller på sina ställen platt som en pannkaka, tex scenerna när de amerikanska soldaterna på Rambo-vis slaktar ner en massa japaner som slaktfår.
Den vill så mycket, är mästerligt utförd, men lämner en rätt iskall. Ungefär som en platta med Dream Theater.