Chris Ash
Kapten Gars
Min mening.....
Egentligen tycker jag att krigsfilmer är ganska tråkiga, det krävs väldigt mycket för att den ska bli sevärd och inte en jäkla kalkon. Men en handfull filmer är mästerverk. Jag vill inte bli underhållen av krigsfilm, då har den som gjort filmen skjutit bredvid målet, jag vill bli skrämd och äcklad.
Okänd soldat-Originalet från 1955 var långt före sin tid, en riktig krigsfilm som berör på djupet, visuellt sett långt ifrån Hollywoodmonstrena, men icke desto mindre imponerande. Inledningen med begravningen på kärret och Sibelius "Finlandia" får vilken finne som helst att kvidande falla på knä i gråt. Nyinspelningen från 1985 är i många avseenden ännu bättre. Spielberg plankade kameratekniken till "Rädda menige ryan" rakt av.
Ubåten-Enligt min mening filmen med stort F, ingen film har någonsin kommit i närheten av den här. Wolfgang Petersen fångar livet i ubåten på ett sätt som gör att det känns som om man själv är med där nere. Det finns inget annat att säga än "se den"......
Vinterkriget-3 timmar från fronten. Skyttegravar,bunkrar, granatkrevader,människor som slits i bitar och trasas sönder av kulspruteeld. Den berättar om Matti Hakalas och hans brors tid vid den helvetiska fronten under finska vinterkiget. Inga hjältar, bara död, apati och förstörelse.Ett mästerverk.
Stalingrad-Historien om löjtnanten Von Witzland, en stroppig yngling från en preussisk officersfamilj, och hans tid i Stalingrad. Här framställs tyskarna i Wehrmacht som det de var, människor och inte blodtörstiga monster.
Apocalypse Now ser jag inte som en egentlig krigsfilm, en flummig remake av redan originaltråkiga "Mörkrets hjärta" och förlagd till Vietnam. Men jag tog med den på grund av dess (för mig fullkomligt obegripliga) klassikerstatus.
Rädda menige ryan börjar otroligt bra, skildringen av blodbadet på Omaha får full pott. Sen tappar den tempo och kvalitet.
Första halvan av Full metal jacket är mästerlig! Tyvärr är andra halvan mestadels rent skräp och som bäst medelmåttigt.
Gettysburg är fin rent visuellt sett, men är historiskt inkorrekt. Blä för det.
Då är Kubricks första krigsfilm Ärans väg bättre, den är gammal (1957) men också den (som Okänd soldat) före sin tid och med några typiska Kubrick-grepp och vändningar.
George C Scott är för jäkla skön i rollen som Patton i "Patton-Pansargeneralen", dock är filmen för ytlig och visar egentligen inget annat än den mytiska schablonbilden av den berömde generalen.
Plutonen är bra för sin annorlunda bild av kriget och amerikanerna i vietnam. Men lider av det typiska hollywoodsyndromet med stereotypa hårdingar som Barnes. Medelmåttig.
Det finns en handfull filmer till som går att se, Slaget om storbritannien för sina välgjorda flygscener, Den längsta dagen och en bro för mycket för sina dokumentära kvaliteér, böckerna är dock bättre. Och säkerligen nån jag glömt.
Det mesta av resten är dock skit.
Egentligen tycker jag att krigsfilmer är ganska tråkiga, det krävs väldigt mycket för att den ska bli sevärd och inte en jäkla kalkon. Men en handfull filmer är mästerverk. Jag vill inte bli underhållen av krigsfilm, då har den som gjort filmen skjutit bredvid målet, jag vill bli skrämd och äcklad.
Okänd soldat-Originalet från 1955 var långt före sin tid, en riktig krigsfilm som berör på djupet, visuellt sett långt ifrån Hollywoodmonstrena, men icke desto mindre imponerande. Inledningen med begravningen på kärret och Sibelius "Finlandia" får vilken finne som helst att kvidande falla på knä i gråt. Nyinspelningen från 1985 är i många avseenden ännu bättre. Spielberg plankade kameratekniken till "Rädda menige ryan" rakt av.
Ubåten-Enligt min mening filmen med stort F, ingen film har någonsin kommit i närheten av den här. Wolfgang Petersen fångar livet i ubåten på ett sätt som gör att det känns som om man själv är med där nere. Det finns inget annat att säga än "se den"......
Vinterkriget-3 timmar från fronten. Skyttegravar,bunkrar, granatkrevader,människor som slits i bitar och trasas sönder av kulspruteeld. Den berättar om Matti Hakalas och hans brors tid vid den helvetiska fronten under finska vinterkiget. Inga hjältar, bara död, apati och förstörelse.Ett mästerverk.
Stalingrad-Historien om löjtnanten Von Witzland, en stroppig yngling från en preussisk officersfamilj, och hans tid i Stalingrad. Här framställs tyskarna i Wehrmacht som det de var, människor och inte blodtörstiga monster.
Apocalypse Now ser jag inte som en egentlig krigsfilm, en flummig remake av redan originaltråkiga "Mörkrets hjärta" och förlagd till Vietnam. Men jag tog med den på grund av dess (för mig fullkomligt obegripliga) klassikerstatus.
Rädda menige ryan börjar otroligt bra, skildringen av blodbadet på Omaha får full pott. Sen tappar den tempo och kvalitet.
Första halvan av Full metal jacket är mästerlig! Tyvärr är andra halvan mestadels rent skräp och som bäst medelmåttigt.
Gettysburg är fin rent visuellt sett, men är historiskt inkorrekt. Blä för det.
Då är Kubricks första krigsfilm Ärans väg bättre, den är gammal (1957) men också den (som Okänd soldat) före sin tid och med några typiska Kubrick-grepp och vändningar.
George C Scott är för jäkla skön i rollen som Patton i "Patton-Pansargeneralen", dock är filmen för ytlig och visar egentligen inget annat än den mytiska schablonbilden av den berömde generalen.
Plutonen är bra för sin annorlunda bild av kriget och amerikanerna i vietnam. Men lider av det typiska hollywoodsyndromet med stereotypa hårdingar som Barnes. Medelmåttig.
Det finns en handfull filmer till som går att se, Slaget om storbritannien för sina välgjorda flygscener, Den längsta dagen och en bro för mycket för sina dokumentära kvaliteér, böckerna är dock bättre. Och säkerligen nån jag glömt.
Det mesta av resten är dock skit.
