"Det beror på." För att kunna besvara frågan behöver man börja med att besvara vilken funktion man tycker lagar och polis har.
Min uppfattning är följande:
Hastighetsgränser är till för att minska risk för olyckor för tredje part och förare.
Polisens roll är att uppräthålla trygghet och ordning.
Det är lätt att förstå att respekten för polis och rättsväsen sjunker om polisen inte agerar, eftersom det innebär att trygghet och ordning inte uppräthålls. Men ett polisväsende som inte agerar proportionerligt och nyanserat urlakar också respekten, då det inte längre uppfattas som polisen skapar trygghet och ordning.
Finns det något jag ogillar så är det när polisen agerar hårt mot förbrytare som är lätta att sätta dit och relativt ofarliga, samtidigt som betydligt farligare förbrytare behandlas försiktigt. Troligen ett politiskt motiverat problem till följd av negativ mediaexponering och intern pinnjakt.
Jag anser att en välfungerande poliskår måste göra en avvägning mellan följande:
- Risk för tredje part
- Långsiktigt förtroende för polis och rättsväsende
- Risk för förare
- Brottets karaktär (ensamt, grupp, organiserat, impuls)
Vi kan stoppa in dessa dimensioner i ett par exempel;
Regelbunden fortkörning i bostadsområde. "bus"
Hög risk för tredje part.
Lågt förtroende för polis från tredje part om det inte ageras.
Här anser jag att polisen kan tillåta sig att agera med högre risknivå, eftersom alternativet är en kontinuerligt förhöjd risk från bus och en urholkning av förtroendet till polisens förmåga.
Enstaka fortkörning i bostadsområde.
Medel risk för tredje part
Att någon kör 80 på 50-vägen är inte bra och en förhöjd risk. Men om en polisjakt piskar upp tempot i 150 och kraftigt ökar risken för tredje part är det inte självklart bättre.
Inte uppskattar jag när folk kör för snabbt utanför mig, men så länge det är inom "rimlighet" i hastighet och frekvens så föredrar jag det över extrema polisjakter, då jag anser dem betydligt farligare för mig själv och andra boende.
Regelbunden fortkörning i otrafikerad obyggd "street race"
Låg risk för tredje part.
Minskat förtroende för lagar om det inte ageras.
Brott av organiserad karaktär är viktiga att stävja för att inte urlaka generell respekt för lagar. (Av samma anledning ska man inte införa lagar som det inte ageras på).
Enstaka fortkörning i otrafikerad obyggd "impulsiv fullgasrepa"
Ingen risk för tredje part.
Här har polisen alla möjligheter att jaga vederbörande. Men då kommer proportionalitet in. Det finns en anledning till lagen inte säger att hastighetsöverträdelse ska leda till dödsstraff.
Anser man att död eller invalidisering vid fortkörning är "att få vad man förtjänar" bör man pausa och fråga sig varför straffskalan för fortkörning inte involverar dessa straff.
tl;dr
Det är en komplicerad avvägning som kräver att polisman kan ta hänsyn till situationen, göra riskbedömning här och nu och förstå att agera respektive att inte agera har långsiktiga konsekvenser som varierar beroende på var och hur brottet sker.
Med allt detta sagt är min inställning att polis alltid ska
inleda jakt av fartsyndare, men ta hänsyn till hur situationen fortskrider. Att se blåljus i backspegeln och "tvingas" köra över sin förmåga har troligen en avskräckande effekt på många även om de kommer undan.
Varje form av hård gräns där polisen inte längre får jaga ger de kriminella ett frikort. Till exempel om det skulle vara otillåtet att jaga någon utan hjälm. I det fallet kan man göra drive by på fyra pers och sedan glida därifrån utan hjälm och polisen kan inget göra. Funkar icke.
Att göra en drive by som i skjutning? Rimligen bör polisens ingripande stå i proportionalitet till brottet som skett. Har mord eller mordförsök skett anser jag att det är proportioneligt att det inte tas samma hänsyn till förövarens liv som för någon som kör trimmad moppe.
För att ge perspektiv kring hårda gränser, I USA finns det stater som inte tillåter pit manuever om brottet endast är fortkörning. Har förövaren begått grövre brott tillåts det däremot.
Som alternativ till hårdare polis vill jag framföra att nuvarande "likhet inför lagen" slår betydligt hårdare mot en arbetande genomsnittsperson än yrkeskriminella. Om en yrkesförare kör vårdslöst på fritiden, förlorar körkortet, får ett kortare fängelsestraff och en post i belastningsregistret har det en signifikant påverkan på hans liv. Händer det en yrkeskriminell som ändå går på bidrag, inte använder körkort och får sitt boende betalt av socialen så fortsätter livet som vanligt.
I min mening är det här som det stora kriminella frikortet finns. Vårt legala system är anpassat för att hålla den fungerande majoritetsbefolkningen skötsam, inte för att stävja multikriminella kaozgangsters.
Som exempel på hur trasigt "likhet inför lagen" är, så har en boende i närområdet cirka 50 blandade poster i belastningsregistret. På senare år verkar de ge honom skyddstillsyn istället för fängelse, trots att brotten fortsätter under tillsynen. När han framför fordon är det utan körkort och troligen i påverkat tillstånd.
Oavsett om polisen får fatt i honom eller inte, så fortsätter bevisligen hans liv som innan. Skulle polisen jagat honom hårdare och mer oförsiktigt hade han säkerligen haft fler poster i belastningsregistret, men om jagandet inte ledde till död/invalidisering har jag svårt att se att det skulle förändra beteendet.
En hårdare polis är tämligen tandlös utan en straffskala som gör att arbetet får tänkt effekt mot avsedd grupp.
