Jag tycker helt klart att du har en valid fråga här.
Jag gick själv i 35 år och tänkte som du gör, funderade på varför man ska sätta ett liv till den här världen, varför förstöra det bra liv man har?
Man kan gå ut när man vill, man kan lägga pengarna på vad man vill, man är obunden och tröttnar man på tjejen så är det bara att lyfta på hatten och tacka för sig.
Jag hade sjukt höga krav på mig själv när det gällde barn. Efter att ha lyckats avverka ett antal plastungar så hade man ju sett baksidan på myntet, så tiden skulle vara rätt, det skulle vara rätt tjej, man skulle ha rätt jobb, rätt ekonomi, rätt boende, nedförsbacke, medvind och solen skulle stå i 45 grader från basen på Orions bälte.
Men nu sitter jag här med en son på lite över 1,5 år och en bulle till i ugnen, och jag kan säga att jag ångrar inte grabben för allt smör i Småland.
Inte mycket stämde kan jag säga, tjejen och jag hade precis gjort slut när hon kom med graviditetsbeskedet, ekonomin var i kaos, boendet i kaos och jag var arbetslös när hon berättade det. Men det är lugnt
Saker ordnar sig när de behöver ordna sig. Man kan inte vänta på att allt ska vara optimalt, för det blir det aldrig...iaf inte om man väntar.
Dreggel och son i ett kodak moment: