Borgerlighetens misslyckanden

[tkdrille]

Chocktillstånd? Jag är bara glad. Slippa höra de satans tragget av kunderna.

 

[Markus]

Ytterligare en kriminell minister från ett av småpartierna:

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/en-blixtkarriar-for-arnholm_7844472.svd

 

[Wunder]

Vad var det som dödade Herr B?
Artikelserie av Maciej Zaremba i DN om hur (illa) det svenska sjukvårdssystemet fungerar.
Finns idag ytterligare en artikel upplagd, men tyvärr inte fritt tillgänglig.

Sammanfattning: Det handlar om att Sverige och många andra länder har infört en borgerligt ideologiskt grundad metod; New public management för hur man skall driva offentligt finansierad verksamhet.
Det blir kort sagt inte bra...

6 års borgerligt styre har drivit kapitalstyrningen helt åt helvete, och det var dåligt redan innan tack vare (S).
Som vänsterliberal ser jag det här som ännu ett exempel på hur illa den borgerliga politiken faktiskt fungerar i praktiken.

Artikeln i DN är såklart färgad av journalistens egna åsikter i frågan, men eftersom vi har gott om borgare här på SH så får någon vänlig själ gärna gå igenom artikeln och lista faktafelen.

 

[Maestro]

NPM omvandlar det som till en början var offentlig verksamhet till företagsamhet och gör patienter, klienter och brukare till kunder med annorlunda etiskt förhållningssätt och profitkrav som resultat.

 

[Two stroke man]

Vad var det som dödade Herr B?
Artikelserie av Maciej Zaremba i DN om hur (illa) det svenska sjukvårdssystemet fungerar.
Finns idag ytterligare en artikel upplagd, men tyvärr inte fritt tillgänglig.

Sammanfattning: Det handlar om att Sverige och många andra länder har infört en borgerligt ideologiskt grundad metod; New public management för hur man skall driva offentligt finansierad verksamhet.
Det blir kort sagt inte bra...

6 års borgerligt styre har drivit kapitalstyrningen helt åt helvete, och det var dåligt redan innan tack vare (S).
Som vänsterliberal ser jag det här som ännu ett exempel på hur illa den borgerliga politiken faktiskt fungerar i praktiken.

Artikeln i DN är såklart färgad av journalistens egna åsikter i frågan, men eftersom vi har gott om borgare här på SH så får någon vänlig själ gärna gå igenom artikeln och lista faktafelen.

Vilket parti är för aktiv dödshjälp då? För det är nog tyvärr enda sättet att få stopp på passiv dödshjälp.

 

[Wunder]

Vilket parti är för aktiv dödshjälp då? För det är nog tyvärr enda sättet att få stopp på passiv dödshjälp.

Har du ens läst artikeln?
Det handlar inte om aktiv vs passiv dödshjälp.
Det handlar om hur borgerlig politik och värderingar gör ett dåligt fungerande system ännu sämre.
Det handlar om hur detta system negativt drabbar de som behöver vård.
Det handlar om hur detta system negativt drabbar de som betalar för vården (skattebetalarna).
Det handlar om att vi helt enkelt får en sämre vård (och annan offentlig verksamhet) som kostar mer.

Synd att inte den andra delen i artikelserien är fritt tillgänglig. Jag sitter med den tryckta varianten i handen och blev man inte förbannad av att läsa den första så blir man det garanterat av att läsa den andra...

 

[Two stroke man]

Har du ens läst artikeln?
Det handlar inte om aktiv vs passiv dödshjälp.

Läste den översiktligt och sedan är det min egen åsikt att aktiv dödshjälp till befogade fall är lösningen.

Herr B fick passiv dödhjälp, och om det var befogat eller inte kan inte jag avgöra och det verkar råda delade meningar bland de insatta också. Dock så är jag övertygad om att han knappast skulle ha fått passiv dödshjälp om det varit tillåtet med aktiv dödshjälp. Eftersom han knappast var tillräcklig dålig för att aktiv dödshjälp skulle ha varit ok. Vidare så kan man vänta längre med "dödshjälpen" tills det faktiskt är befogat om det är tillåtet med aktiv dödshjälp.

Nu kan man liksom låta den passiva dödshjälpen agera domaren som avgör vilka som ska leva resp dö och läkaren kan alltid slippa det moraliska ansvaret enligt logiken att personen som dött ju uppenbarligen inte var kapabel att överleva på egen hand.

 

[Maestro]

DN kom ut med del två i papperstidningen idag, publiceras på nätet på söndag. Intressant läsning.

 

[Maestro]

Detta postade jag i OiS-tråden i Juli 2012, värt att posta den här också.

http://www.dn.se/ledare/signerat/alla-drar-i-vardkunden

 

[Wunder]

Detta postade jag i OiS-tråden i Juli 2012, värt att posta den här också.

http://www.dn.se/ledare/signerat/alla-drar-i-vardkunden

Man blir förbannad!

 

[Maestro]

Del 2 i artikelserien

Också för svårt sjuka svenskar kan december vara en farlig månad. För det kan hända att orto*pedkirurgerna inte tar de mest behövande först. De kanske ligger efter produktionsplanen och har fått order från klinikledningen att prioritera de enklaste fallen, som kan avverkas i större kvantiteter. Eller kanske tvärtom: De har redan uppfyllt planen och får inte betalt för fler ingrepp. Ber därför patienten att återkomma efter nyår.

I Ryssland stavas förklaringen till decembernojan korruption. I Sverige stavas det New public management, som går ut på att också sjukvården och polisarbetet består av ”produkter”, som kan prissättas på samma sätt som varor.

De mest välkända av prislistorna är ”Vårdgarantin” och Göran Hägglunds kömiljard som sporrar sjukhusen att ta emot patienter inom bestämd tid (se faktaruta).

”Får vi en miljard för att beta av köerna? Var så god!” Martin Wohlin, läkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, är så rasande att rösten stockar sig. ”Vi ställer in alla återbesök, minskar akuttiderna och cashar in. Stackare som haft en hjärtinfarkt och de som vi bytt höft på får sitta hemma och tigga om recept och återbesök. De är inte välkomna förrän kömiljarden är i hamn.”

Menar doktor Wohlin att han sorterar bland patienter? ”Aldrig i livet. Men det hjälper inte att jag önskar återbesök inom 2–3 månader om någon chef högre upp kräver ett schema utan återbesökstider. I stället bokas nybesök, som ger klirr i kassan. Så de redan sjuka blir sjukare under tiden och till slut så dåliga att de tvingas till akutmottagningen. Där har du en del av förklaringen till de senaste årens överbelastade akutmottagningar, tror jag.”

År 2007 hände något märkligt med Londons ambulanser. Sträckor som de tidigare klarade på en kvart kunde nu ta två timmar. Eller så fick en patient med brutet ben sitta i ambulansen i flera timmar innan han blev insläppt på akuten. Och efter varje leverans tog ambulanspersonalen god tid på sig innan de stod redo för nästa utryckning. Vid 14 700 tillfällen (under ett år) tog det över en timme. Orsaken? Ett regeringsbeslut att bestraffa akutmottagningar där det tog mer än fyra timmar från inskrivning till behandlig. Då såg sjukhusen till att inte släppa in patienter förrän man var säker på att kunna klara gränsen.

Som en sista utväg kontaktar jag experten. Anders Ivarsson Westerberg är nybliven föreståndare för Förvaltningsakademin (Centrum för högre förvaltningsutbildning och forskning vid Södertörns högskola). Han vann berömmelse redan 2004 med ”Papperspolisen”, som analyserade effekterna av New public management på polisarbetet. Där framgick bland annat att om ett polisdistrikt ville höja ”produktiviteten” (och anslagen) var det en dålig idé att spana i en månad för att spränga ortens knarkdepå. Man fick fler ”pinnar” genom att en morgon plocka in fem välkända pundare för rutinkontroll. Alltid fann man några gram. Tillslag som tillslag.

Nu utforskar Ivarsson Westerberg sjukvårdens styrprocesser. Rädda mig, säger jag, säg till mig att jag missat någonting, för jag kan inte tro det jag hör och läser. Nu har jag plöjt psykiatrins prislistor och kvalitetskriterier. Är det verkligen så att en mottagning där patienter går och dränker sig efter tionde besöket uppvisar högre ”produktivitet” än där patienter återfår livslusten efter fem besök?

”Ja”, svarar Anders Ivarsson Westerberg, ”det är precis så det fungerar.”

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hur-mycket-bonus-ger-ett-benbrott

Del 3 ligger tyvärr på DNplus som kräver abonnemang men ni som har papperstidningen har kunnat läsa den.

 

[Maestro]

Del 3 ute

DRG är den senaste lösningen på problemet. Upphovet är en amerikansk elektroingenjör, Robert B Fetter. Det är 70-tal, Fetter, som är tidsstudieman inom industrin blir nyfiken på varför vårdtiderna vid samma diagnos kan vara så olika. Han samlar alla kända diagnoser, som är flera tusen, och grupperar dem till några hundra efter en genomsnittlig tids- och resursåtgång. Nu kan man jämföra sjukhusens effektivitet. Så intressant! Varför skuttar hjärtpatienter ut från hospitalet X efter fem dagar, men ligger kvar på Y dubbelt så länge?

Det var inte Fetters mening att hans jämförelser skulle leda till ett ackordssystem inom sjukvården. Men när Ronald Reagan sökte efter ett nytt sätt att finansiera Medicare föll hans blick på Fetters rön. Dennes rapport, publicerad 1980, blev politik redan tre år senare. Därefter har DRG gjort en svindlande karriär. Sedan 90-talet har det – helt eller delvis – introducerats i ett stort antal länder. Principen är oerhört enkel eftersom den är industriell.

Det finns ingen anledning till varför bromsbyte på en Volvo skall ta längre tid i Luleå än i Lund. Visst är några bromsar fastrostade, men det är de i så fall både i Luleå och i Lund. Är bara verkstaden stor nog, har den samma andel besvärliga bromsok. Så det jämnar ut sig.

När DRG började introduceras i Sverige radade flera insiktsfulla läkare, bland dem kirurgen Åke Andrén-Sandberg, upp riskerna med systemet. Här ett urval:

1. Man anpassar diagnosen efter prislistan. Det rasslar litet i luftvägarna, nog är det infektion, men ”pneumoni” ger högre poäng.

2. Man anpassar åtgärden efter prislistan. Kejsarsnitt ger tre gånger mer betalt än normal förlossning.

3. DRG ger betalt per ”vårdtillfälle”. Skriver man ut patienten i förtid, kommer han tillbaka, ett nytt vårdtillfälle.

4. Sluten vård ger mer betalt än den öppna vården. Man lägger in folk för små ingrepp som förr fixades på vårdcentralen.

5. Onödig vård ger också betalt, men att hålla folk friska genom goda råd gör det inte.

6. Att beställa prover belastar vårt konto. Bäst att ransonera.

7. Att remittera till annat sjukhus belastar också vårt konto.

8. Cancervården är en förlustaffär.

9. Gamla människor med många åkommor kräver en sorts omsorg som inte finns på DRG-menyn.

10. Att göra rätt ger inte högre ersättning än att göra fel. Snarare tvärtom. (Måste en misslyckad operation göras om blir det ett nytt ”vårdtillfälle” och nya friska pengar.)

11. Korta vårdtider ger hög inkomst, oavsett utgång.

Låt mig ge ett exempel på det perversa. Never events är ett begrepp för oacceptabla missgrepp inom vården, sådant som aldrig bör inträffa. Som att ge fel blodgrupp, glömma en operationsduk i buken, amputera fel ben, eller smitta patienten med HIV. När nu poängen med DRG-marknaden sägs vara att sporra sjukvården till högre kvalitet, undrar man förstås hur systemet värderar missgreppen. Vi vet hur de värderas på den vanliga marknaden: Bilverkstan kan inte räkna med betalning om bilen som de lagat inte startar.

Det visar sig att på vårdens låtsasmarknad gäller det omvända. Missgrepp belönas. Det är förstås inte meningen, men en logisk följd av styckepriset per diagnos och vårdtillfälle. Om en hjärtpatient halkar på otorkat golv och bryter benet, måste iväg till ortopeden för att gipsas och sedan återvänder till hjärtkliniken, är han enligt DRG-systemet ett nytt ”vårdtillfälle”, varför hjärtkliniken får betalt för honom en gång till. Samma gäller de flesta andra andra vårdskador.

http://www.dn.se/kultur-noje/pa-vilken-prislista-star-din-njursvikt


Del 4

Anders Fagerlund är ansvarig för Lex Maria-utredningar på Akademiska sjukhuset i Uppsala, Martin Wohlin är specialist på akutmedicin och universitetslektor. Jag ber doktorerna att granska min artikel om herr B:s öde (DN 17/2). Var det dumt av mig att påstå att landstingets prislistor borde finnas med bland dödsorsakerna?

”Nej, det är inte dumt”, svarar Martin Wohlin. ”Det är så det fungerar. Varsågod, ett typexempel: Nilsson får svårt att andas, går till husläkaren som misstänker hjärtsvikt. Nilsson får remiss till arbetsprov. Väntetiden är tre månader. Och så kommer han till mig och gör arbetsprovet. Jag ser direkt att det är hjärtat, han skall ha medicin med en gång och det måste göras ultraljud för att se om det är klaffar eller något annat. Vi har ultraljud här bakom väggen, så det hade vi kunnat göra samma dag. Men det får jag inte! Skriver jag ut medicin belastar det vår budget, samma sak med ultraljud. Så nu skickar jag bara ett svar till vårdcentralen. Där har de mycket att göra, men ett par veckor senare har de läst det, kallar Nilsson till besök, remitterar till ultraljud förstås, väntetid tre månader, sedan nytt svar till vårdcentralen... Det tar ett halvår innan han får den behandling han behöver.”

”Om han lever då”, säger Fagerlund.

”Det här”, fortsätter Wohlin, ”är New public management i ett nötskal. Man har delat upp sjukvården i låtsasföretag där varje företag skall förtjäna sin peng. Då gör man det som ger mest betalt och ser till att utgifterna för dyra remisser och läkemedel belastar någon annan. Jodå, läkare får faktiskt sådana order uppifrån. Patienterna bollas mellan kliniker där var och en gör ett minimum av provtagningar och undersökningar. Att ta ansvar för patienten är direkt olönsamt och därför inte tillåtet.”

Han berättar om äldre multisjuka som är så olönsamma att ingen vill ta hand om dem, därför blir de aldrig färdigbehandlade, utan slussas omkring på nätterna mellan tillfälliga vårdplatser i duschrum, från avdelning till avdelning och från sjukhus till sjukhus. ”Men inte för att få vård, lindring och tröst – utan för att minimera kostnader.”

”New public management är ett begrepp utan lukt eller smak. I fel sammanhang är det giftigt som arsenik, men med långsammare verkan”, skriver distriktsläkaren Christer Pettersson i Växjö.

Mycket träffande. Kan någon säga hur det gick till när svensk cancervård hamnade bland Europas makligaste? I Danmark gäller att en kvinna med en knöl i bröstet skall få besked inom fem dagar. I Skåne är det stolta målet tre veckor, i Västmanland en månad.

Sex hundra vårdanställda arbetar numera på heltid med att koda epikriser till DRG-systemet. En ensam läkarsekreterare i Ullevål lyckas höja klinikens intäkter med åtta miljoner. Ett sjukhus i Arendal kodar systematiskt enkla ingrepp som komplicerade operationer. (DRG-konsulten hade utlovats tio procent på vinsten.) Ett sjukhus i Telemark ertappas med 750 falska diagnoskodningar. Helsedirektoratet finner att två av tre öron/näsa/hals-kliniker systematiskt sätter dyrare diagnoser, varför patienter riskerar felbehandling nästa gång de uppsöker sjukhuset. Fyra sjukhus visar sig ha specialdesignade dataprogram som räknar ut den mest lukrativa mixen av diagnoser. Lærdalsjukhuset: en vårddirektör beordrar sina läkare att sluta ta emot patienter från det egna fylket. Det är lönsammare att behandla vårdsökande från and*ra kommuner. (Också i Sverige är ”utomläns*patienter” en bättre affär.)

En granskning av 310 000 journaler visar att patienter med lättare åkommor prioriteras på bekostnad av multisjuka. Andra effekter: det har blivit färre smarta ”titthålsoperationer” i öppenvården, eftersom inlagda patienter ger bättre betalt.

”New public management /.../ är ett opersonligt och auktoritärt system av budgetar, rutiner och mål som tar ifrån de anställda motivation och arbetsglädje. /.../ De har tvingats avstå från att engagera sig i sina kunder, klienter, patienter och elever. NPM har inga parametrar för alla möten mellan människor som ger mening i vardagen. Att engagera sig räknas inte. Det blir bara extra slitsamt. Då försvinner också den inre motivationen. /.../ Förfrämligandet av de anställda i offentlig sektor måste stoppas. Avveckla NPM och inför ledningsformer som främjar de anställdas engagemang i stället.” (Ukeavisen Ledelse nr 28/2009).

Kanske kommer statsministern säga att också sjukvården, liksom försvaret, är ”ett särintresse”. Men jag tror inte att svenskarna är redo för idén att vi bor i en butik. Sverige är faktiskt fortfarande en gemenskap, ett samhälle. Och kanhända är de stressade människorna på sjukhusen dess starkaste länk. Efter sin sorgliga insats på Utøya krävde norska polisfacket full övertidsersättning. Norska läkare och sjuksköterskor, som självmant avbröt semestrar för att rusa till sjukhusen, ville inte ha betalt.

http://www.dn.se/kultur-noje/hur-mycket-oro-tal-en-manniska

 

[Maestro]

Här en en del reaktioner från läsarna av artikelserien, många av inläggen är skrivna av dom som jobbar på fältet närmast patienterna och verkligheten i den skeva marknadsstyrda vården. Man blir ledsen.

Som chef fick jag lära mig att de mest lönsamma patienterna var de med lägst födelsevikt, som inte levde så länge. Om de överlevde kunde det kosta mig dyrt. En av våra chefer meriterade sig genom att han var bäst på att sätta dyra diagnoser. På lördagarna gick han omkring och la till en massa diagnoser och ingrepp för att öka intäkterna. Hans klinik gick därmed med vinst till skillnad från de flesta andra.

”Beställarna” applåderar ekonomer som med små eller inga kunskaper om det som borde vara sjukvårdens huvuduppgift – sjukvård – håller budgeten. Denna inställning genomsyrar varje enskild process och varje beslut i sjukvården. Lägg därtill att huvuduppgiften numera förefaller vara administration av sjukvård till skillnad från sjukvård i sig.

Jag är läkare och var under tio år på 90-talet chef för Akademiska sjukhuset i Uppsala, och med när DRG-systemet togs fram i USA. Det var från början inte alls tänkt som skarpt debiteringssystem utan som ett system för att beskriva innehållet i vården. Den utveckling du beskriver gör mig upprörd – framför allt därför att ekonomistyrning av sjukvården måste hållas på avstånd från själva vården av enskilda patienter, annars blir det en diskussion om lönsamma och icke-lönsamma patienter.

På lönesamtalen är antalet producerade pinnar måttet på hur värdefull du är, och på vilken lönehöjning du får. Framför vi synpunkter på brister i patientsäkerheten är vi illojala. Att våra patienter, barn och ungdomar, går outredda, fel*diagnostiserade eller felbehandlade under flera år för att ingen specialist hunnit träffa dem är inget man är oroad för. Vår verksamhetschef, som aldrig arbetat inom psykiatrin och inte är psykiatriskt skolad, har anställt nyfärdiga underläkare med cirka tre dagars barnpsykiatrisk utbildning på läkarprogrammet. Det ger samma ersättning som för en erfaren Bup-specialist. Familjerna tror att de träffar en kunnig person som kan hjälpa dem rätt med sitt barn. Känns tråkigt och skamligt att behöva vara rädd, men jag bedömer i nuläget att jag måste vara anonym.

Jag undrar hur vårdgarantin påverkar sjukvården. Som kirurg är jag den som utför det som mycket av vårdgarantin i slutenvården siktar på, det vill säga planerad kirurgi. Just nu pågår en kamp mellan mig och mina administratörer, där de vill att jag skall prioritera ofarliga rutinpatienter (ljumskbråck, åderbråck med mera) så att vårdgarantin uppfylls. Denna prioritering blir på bekostnad av akut sjuka patienter (som inte ingår i vårdgarantin!).

http://www.dn.se/kultur-noje/om-patienten-overlevde-kunde-det-kosta-mig-dyrt

 

[blueridge]

om-patienten-overlevde-kunde-det-kosta-mig-dyrt

Det är inte alltid man vill ha sina misstankar bekräftade. Det här ska jag läsa noggrannare.

 

[Maestro]

Vilket jäkla gnäll, privatisering är alltid rätt och bra.

I Uppsala, Västmanland, Södermanland och på Gotland larmas ambulanserna inte längre ut av statliga SOS Alarm. Sedan 2012 är det företaget Medhelp som gör bedömningar och dirigerar ut bilar.
Det innebär att en privatperson som behöver en ambulans måste berätta om sitt ärende för två larmcentraler. Först svarar SOS Alarm på 112. Sedan kopplar 112-operatören samtalet vidare till Medhelp om ärendet rör sjukvård.

Enligt avtalet med landstingen ska samtliga samtal till Medhelp besvaras inom 30 sekunder, men företagets egen genomgång visar att man konsekvent bryter mot reglerna. Förra året bröt de mot dessa cirka 1.800 gånger.

Företaget, som även driver sjukvårdsrådgivningen i Stockholm, gav tidigare en bonus på tusen kronor om sjuksköterskor som svarade i telefon klarade av samtalen på kort tid.
Nyligen avslöjades dessutom att deras sjukvårdsrådgivning i flera län besvaras av personal i Thailand under nattetid.

När en person i Sörmland förra sommaren ringde 112 tog det över elva minuter innan Medhelps larmcentral svarade, enligt SOS Alarm. SOS-operatören satt med den hjälpsökande i luren, men hade ingen möjlighet att skicka en ambulans eftersom det bara är Medhelps larmcentral som har behörighet.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/larmcentral-far-nya-avtal-trots-hard-kritik

Peter Pettersson ringde 112 i hopp om hjälp. Katrineholm tillhör Södermanlands läns landsting – ett av de län som numera har dubbla larmcentraler. Först fick Peter Pettersson dra hela händelseförloppet för SOS Alarm. Därefter blev han vidarekopplad till Medhelps larmcentral.

– Jag fick berätta allt en gång till. Tänk dig in i situationen när ditt nyfödda barn inte kan andas och tiden bara går. Varje sekund kan vara livsavgörande. Så måste man förklara allt på nytt, säger Peter Pettersson.

Men när han skulle förklara adressen uppstod ytterligare ett problem. Operatören hittade inte familjens adress på kartan, trots att den finns med på både Hitta.se och Eniro.

Han lämnade även sitt och dotterns personnummer samt namn på en bygghandel som ligger tvärs över vägen. Men inte ens med hjälp av dessa uppgifter lyckades larm*operatören hitta bostaden.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/vart-barn-kunde-inte-andas-och-tiden-bara-gick

 

[Radare]

Inläggen ovan liknar de lappar man kan se på lyktstolpar i Stockholm, fasttejpade av svårt schizofrena stackare. Citera relevanta delar och länka till texten i sin helhet!

 

[Skäggot]

Inläggen ovan liknar de lappar man kan se på lyktstolpar i Stockholm, fasttejpade av svårt schizofrena stackare. Citera relevanta delar och länka till texten i sin helhet!

Ok, dn länkarna, vad var dom till för?

 

[Two stroke man]

Vilket jäkla gnäll, privatisering är alltid rätt och bra.










http://www.dn.se/nyheter/sverige/larmcentral-far-nya-avtal-trots-hard-kritik



http://www.dn.se/nyheter/sverige/vart-barn-kunde-inte-andas-och-tiden-bara-gick

Tror avtalen behöver skrivas om. I första citatet har jag för få detaljer för att kunna ge förslag men i det andra förslaget bör det utfalla en "straffkostnad" varje gång ett telefonsamtal inte besvaras i tid. Är det så att det redan finns en sådan så är straffavgiften helt enkelt för låg.

På samma sätt krävs det ganska långa avtal för de flesta upphandlingar. Man kan inte bara skriva avtal med flummiga krav som "god kvalitet", det måste specificeras exakt vad som önskas.

Begär jag in anbud/offerter från leverantörer och önskar en bil av god kvalitet till lägsta möjliga pris. Ja, då kommer jag inte få en Mercedes utan mer troligt en Kia.

 

[Maestro]

Inläggen ovan liknar de lappar man kan se på lyktstolpar i Stockholm, fasttejpade av svårt schizofrena stackare. Citera relevanta delar och länka till texten i sin helhet!

Jag ifrågasätter din läskunnighet och uppfattningsförmåga.

 

[abethebabe]

Med risk för att bli kallad kommunist (väldigt vanlig att bli det när man inte håller med "blåbären") men själv anser jag att ingen skall kunna tjäna pengar på sjukvård, mediciner exkluderat (förutom läkare, undersköterskor etc, och dessa grupper ska fan ha riktigt bra betalt), sjukvården skall bedrivas av stat/landsting och skall bekostas gemensamt och solidariskt av oss som har ett arbete punkt! Räcker inte pengarna till att bedriva sjukvård kanske man får ta och se över andra utgifter, vilka vågar jag knappt skriva för då blir jag attackerad av vänsterpacken åsså!