Du menar som Sossarna gjorde med asylindustrin?
Det är inte bara Jan-Emanuel som har gjort sig miljoner som asylbaron, men han är den som skryter mest med det.
Ny gymmar han med Hanif Bali och går på Stureplansfester och ser ner på dom Socialdemokratiska väljarna
Ja man kan undra hur sossarna resonerar angående migrationspolitiken. Kan det vara naiv identitetspolitik eller strategisk röstimport? Kanske nåt helt annat?
Svårt att veta tycker jag. Sossarnas politik har varit närmast schizofren sedan 90-talet.
Å ena sidan första maj-demonstrationer, brandtal och ohämmad arbetarpopulism.
Å andra sidan privatiseringskramande och skattesubentionering av lyxkonsumtion samtidigt som man pungsparkar arbetarklassen genom försämrad välfärd.
Jag håller inte med om det fetstilta.Det är lätt att bli konspiratorisk, men det finns en del saker som gör att det är svårt, och delvis dömt att misslyckas, när det offentliga försöker upphandla en del typer av produkter/tjänster.
En sådan sak är att det bygger på antagandet att det är möjligt för den som köper produkten/tjänsten att definiera vilka egenskaper som produkten/tjänsten skall ha för att ge det värde som eftersöks.
An annan sak är att det är möjligt för köparen av produkten/tjänsten att kontrollera om de eftersökta egenskaperna levereras så att det skapas värde.
En tredje sak är att det finns någon slags mekanism som gör att respektive part anpassar sig till varandra så att värde skapas i slutändan, dvs antagandet om att det genom detta systemet är möjligt att optimera förhållandet mellan uppfyllnad av produktens eller tjänstens egenskaper och priset som betalas så att största möjliga levererade värde per krona erhålls.
Givet att det första och andra antagandet är ganska svåra att uppfylla (förutom möjligen när man köper enklare produkter och tjänster) så återstår att förlita sig till det tredje antagandet. De mekanismer som avses i detta antagande har visat sig kunna skapas i fungerande marknader. Marknaden anpassar sig helt enkelt så att den som levererar mest värde per krona vinner. Detta system är dock komplext och mycket svårt att planera sig fram till som en av aktörerna, när marknadssystemet är starkt begränsat (vilket det blir när offentlig sektor upphandlar).
Således är det extremt svårt att med hjälp av planekonomiska verktyg försöka skapa marknadsekonomiska mekanismer för allt annat än väldigt enkla produkter och tjänster. Därför ser vi de problem vi ser med offentlig upphandling och avregleringar/privatiseringar, där exempelvis vissa aktörer lär sig att sko sig på det offentligas bekostnad. Om lösningen är att offentliga aktörer "leker affär" så hade det förmodligen många gånger varit bättre att de aktuella produkterna/tjänsterna skapats av det offentliga istället, trots dess fel och brister. Ett annat sätt att lösa problemet är att gå mer mot en fri marknad, där regleringarna (vissa är nödvändiga) mer syftar till att få marknadsmekanismerna att fungera optimalt så att största möjliga värde per krona skapas för den som konsumerar produkten/tjänsten.
Detta skriver jag trots att jag är väldigt långt ifrån att vara vänster (förutom varannan torsdag 9-11.30 då jag låter min marxistiska ådra blomma ut).
Tvärtom tycker jag marknaden är ganska kass på just det där att leverera bästa värde per investerad krona.
Påfallande ofta uppstår ett oligopol där en producent drar ner på utvecklingstakten till att nätt och jämnt vara likvärdig konkurrenterna, eftersom en bra marknadsföring räcker för att sälja målat skit som guld.
Staten använder våra pengar dåligt just på grund av LOU, inte trots!Det kan ju vara så att man drar upp argumentet ofta just därför att det är bra.
Staten använder våra pengar dåligt vilket är ett problem för oss alla.
Idag finns det privata aktörer och kommunala aktörer inom vård, skola och omsorg.
Kvalitetsskillnaden är milsvid. (Edit: Mellan olika ställen inte nödvändigtvis mellan kommun-privat).
Det är ett problem.
Jag vill att alla, oavsett var man bor i landet, skall ha tillgång till bra skola, vård och omsorg.
Och jag är säker på att det går att ordna till en "vettig" peng.
Så länge vi INTE har leverans- och kvalitetskrav kommer vinstintressen gå först.
Det bara ÄR så, riggat eller ej.
Gör man ett bra jobb och levererar den service och den kvalitet man "kommit överens om" skall man kunna ta ut vinst oavsett bransch.
Det fanns för några år sedan ganska många småföretag inom branscherna vård och omsorg.
15-20 tusen har jag för mig.
De flesta, runt 80% (OBS! ta dessa siffror med en nypa salt pga mitt minne... ), ägdes av kvinnor.
Många av dessa kvinnor lade ner hela sin skäl i detta.
Och trots ett fantastiskt engagemang skall dom inte få ta ut vinst pga av den bransch dom valt att verka i?
Utan tvekan borde många fler ha ställts till svar för privatiseringar, inte minst för (rea-)utförsäljningen av vårdinrättningar i stockholm.
En bekants man fick nyss, i tisdags, vid besök hos landstinget höra att han hade skyhöga PSA-värden.
Sedan fick han besked om att man skulle ringa honom om ca tre veckor.
Han fick också ett nummer till en "snabblinje" och till tre psykologer.
Alla som vet vad skyhöga PSA-värden är vet att tid är viktigt, även om det kanske är försent.
Till "snabblinjen" gick det inte ens att koma fram och de hade inte ringt upp efter två dagar.
En EVIGHET om du sitter och väntar med skyhöga PSA-värden.
De ringde då, på torsdag, till Maria-hemmet, utan att vara försäkrade, och bad om en tid.
-"OJ! Det lät allvarligt! Du kan komma på måndag fm."
Min bekanta har tur för de har råd att betala för privat vård där samhället/landstinget sviker.
Förstatliga landstinget och låt styrelsen för Maria-hemmet sköta hela skiten!
Gör samma med skolan men tillåt privata aktörer för vårdplatser KOPPLAT till en peng och krav på kvalitet!
Bara mina två, i detta fall vänster-höger-vridna, cent...
En tjänsteman inom offentlig sektor kan fan inte ens ta ett andetag utan att det ska ut på upphandling. Sedan ska upphandlingen överklagas några vändor innan det eventuellt blir någon leverans.
Tack vare LOU är det dessutom nästan omöjligt att skriva en korrekt upphandling. Vi kan ha kompetenta medarbetare som vet exakt vilket system (vi kan kalla det A) som passar verksamheten bäst och levererar bästa prestanda/pris. Tjänstemännen lyssnar och försöker med hjälp av ett helt kompani jurister skriva en upphandling som är skräddarsydd för system A. Upphandlingen går ut på anbud.
Företaget som tillverkar system B vill vara med att buda. Man ändrar lite i system B så att det med minska möjliga marginal (eller inte alls) lever upp till kraven i upphandlingen, och lägger priset just under system A.
Väljer inte den offentliga verksamheten system B så går det hela till domstol, om och om igen. Detta trots att ingen av medarbetarna vill ha system B.
Alternativt försöker den offentliga verksamheten redan från början skriva upphandlingen så att det ska gynna system A genom att specifiera att komponenterna X och Y inte får kosta mer än angivet. Tillverkaren av system B löser detta genom att sänka priset på X och Y, men göra så att system B även behöver komponenten Z, vilken kostar skjortan.